Straxt ska jag ut och iväg på äventyr. Jag har ingen aning om vart jag ska men jag ska vara färdig och möta upp mina gamla arbetskamrater på ett ställe klockan tre.

Detta är spännande. Jag vet att vi ska ut och äta, det har de försagt sig om men annars, vad som händer innan det har jag inte en susning om. Kanske ska vi bowla eller nåt i den stilen?? Jag har inte den blekaste aning! Kul ska det iallafall bli och jag kan tänka mig att jag måste göra bort mig på ett eller annat sätt... hahaha Men det är ja inte rädd för. :P

Jahapp, nä om jag ska ta med mig min alkohol och knalla iväg till okända mål kanske?

Vi hörs om jag överlever.... :)

Jag har försökt skjuta undan det och väntat till sista stund men nu måste jag verkligen skaffa nya P-piller.

Alla minnen från det förra besöket återkommer och jag känner mig som en dålig människa. Jag har nog inte gått ner ett enda kilo sedan sist jag var där och jag har heller inte kollat mitt blodtryck. Jag är rädd! Jag vill inte veta. Jag mår ju bra.

Visst, jag är tjock, det har jag alltid varit men dethär året har jag verkligen ansträngt mig. Okej, de första halvan av året iallafall. Men jag tänker ju fortfarande på vad jag stoppar i mig och godisintaget har ju definitivt minskat. Jag har dethär året försökt att fokusera lite mer på migsjälv. Jag har slutat jobba och börja plugga för att JAG vill och behöver det. Jag tror att det kommer göra mig gott för jobbet tog knäcken på mig nu såhär i efterhand. Så mycket stress och ansvar har jag nog aldrig känt i hela mitt liv.

När jag var på mottagningen förra året så rann allt över. Jag var stressad över jobbet och jag mådde nog inte så bra. Att få höra saker om ens vikt samt att blodttrycket var något högt var mer än vad jag kunde klara av. Nu mår jag bättre men dendär nervositeten som jag bar med mig när jag åkte från barnmorskan med tårar i ögonen har kommit tillbaka nu när jag ska dit igen. 

Jag tänker sånna mardrömsscenarier, som att jag ska få höra hur fet jag är och hur mycket jag borde gå ner i vikt och att jag äter fel och proppar i mig godis och aldrig rör på mig. Jag tänker mig att hon ska skälla på mig för att jag varit en dålig människa. Och jag är rädd för att jag ska ha högt blodttryck fortfarande. Usch, dethär känns inte alls någe bra. Jag vill helst slippa. 

Ett tag funderade jag på att skita i P-pillrena men det skulle betyda att jag skulle få tillbaka min fruktansvärda mens. Den som gör så fruktansvärt ont så att det svartnar för ögonen på en ibland och gör att man knappt kan gå. Denhär "medicinen" är ett underverk på så vis. Den trollar bort allt!

Jag vet att det bara är att ta mig i kragen, jag måste gå dit vad jag än får höra. Det är ju för min egen skull. Men jag vet att jag inte äter pizza varje dag, jag äter inte godis 24 timmar om dygnet och jag rör på mig. Säkerligen inte tillräckligt men jag gör det. Cyklar och går och tar mig runt i spåret och kortet på friskis och svettis skall förnyas på måndag! Därefter är det hårdkörning som gäller. För att JAG ska må ännu bättre än vad jag gör idag.

Jag vet inte varför jag är rädd, jag bara är det.... Obehag skapar rädsla!