Jag log, du gäspade.

Du blundade när jag öppnade mina ögon.

Inte ens då fanns du där. Ditt anlete så förtvinat och förstört. Din kropp så ensam och orörd.

Jag kramade, du släppte taget.

Du gick när jag bad dig att stanna kvar.

Kanske visste du redan då.  Ditt inre hade redan bestämt sig och sagt adjö. Din kropp så vit och stark.

Jag kom, du gick.

Du stängde av ditt hjärta när jag öppnade mitt.

Tänk vad smärta kan göra. Ditt sorgsna yttre längtade bort och du försvann. Din lukt var det enda du lämnade kvar.

Tårar i mina ögon, glädjen som lyste i dina.

Du flydde med svansen mellan benen, så feg.

Hoppades på glömskan. Ditt medvetna sinne behövde sin frihet och du flög. Din skugga så ensam och mörk...

Det var allt du lämnade kvar... 

Vaknade med en enorm huvudvärk, tog en tablett och hoppade in i duschen. Tydligen så duschade jag på tok för länge för min brandvarnare tröttnade och började pipa innan jag hunnit skölja ur balsamet...

Jag blev livrädd och trodde att det brann så jag far ut från badrummet, checkar av lägenheten och inser att det nog är ångan från badrummet som orsakat oljudet.

Jag tar då handduken och börjar vifta som en tok och råkar så klart ha ner den lilla lampan som står på hallbyrån. När jag fått tyst på det runda lilla odjuret så ska jag ställa upp lampan igen, då inser jag att den är helt trasig... Själva glaset på glödlampan är helt borta men kolven sitter kvar i lampan. Jag kikar runt på golvet efter den trasiga lampan men hittar ingenting... Jag kikar ännu mer och kryper omkring på golvet men hittar fortfarande ingenting...

Jag skojar inte... jag har letat ÖVERALLT men bara hittat tre små fragment av glödlampan. Resten är helt väck! Jamenar delarna måste ju finnas någonstans... Nu lär jag ju veta vart de ligger först när jag kliver i dem och skadar mina fossingar... Typiskt...

I`ll keep on looking!