Gårdagens träning gör sig påminnd samtidigt som det börjar kännas sådär underligt i bröstet. Sådär som det känns innan man som astmatiker blir förkyld... Jag orkar inte en gång till! Men en sak är säker, får jag en förkylning nu så har jag iallafall coccilana i medicinskåpet!

Nåväl, igår ringde jag ju barnmorskemottagningen och jag behövde inte komma dit utan hon förnyade receptet via telefon. Det var samma barnmorska som sist, jag tror hon kom ihåg mig och mitt förra beteende... Hon frågade om jag mådde bra och jag sade att ja det gör jag. Då sade hon: Ja men då blev det ju bra detdär bytet vi gjorde förra gången?

Ja det blev det.

För att förstärka känslan som jag hade sist och peppa migsjälv så gick jag igår igenom alla blogginlägg från förra året. Det var kämpigt men det gav mig också någon form av kämparanda eller vad jag ska säga. Det jobbigaste med att läsa var att jag nu såhär i efterhand inser att jag verkligen inte har minskat något i vikt alls. Jag känner mig lite ledsen över det men jag har ju bara migsjälv att skylla. Jag gjorde ju vissa ändringar förra året som fortfarande står sig.

Jag äter alltid frukost.

Jag har inte ätit en marabouchokladkaka på ett helt år.

Jag har bara ätit en kexchoklad på ett helt år och det var på festivalen i säffle.

Jag köper aldrig hem någon mjölkprodukt som är fetare än tio procent.

Jag äter nästan aldrig smör på mackorna. Om jag ens äter mackor.

Jag går och cyklar överallt dit jag ska.

De sakerna är jag glad över men jag måste motionera mera. Ännu ännu mera. Jag måste motionera tills jag stupar. Jag vet inte hur det ska gå dethär. Jag vet inte hur jag ska få ihop dethär med skolan, jobbet och träningen samt att äta någorlunda bra. Det känns som jag tagit på mig tre heltidsjobb. Fast samtidigt så känner jag att dethär med skolan är en nystart. Jag kan börja om nu. Göra saker bättre och lära mig av det som varit.

Jag har redan börjat med kosten. Jag försöker äta bara grönsaker och kött och undvika allt vad pasta och potatis heter. Får se om det hjälper lite. Träningen har jag också börjat med. Igår. Men nu verkar ju förkylningen vara på ingång. Så jävla typiskt. Gud verkar inte vilja att jag ska bli några kilon lättare...

Nåväl dethär var ett inlägg till migsjälv. Ett sånt inlägg som jag om ett år kan komma tillbaka och läsa. Ni andra behöver inte bry er så mkt om dethär onödiga inlägget.

Jag måste peppa migsjälv!!

Nu ska jag gå och slänga den gamla godispåsen som stått här på golvet i flera dagar utan att bli uppäten! Jag klarar mig bra utan godis!!

Kram på migsjälv!

Jag undrade just när du skulle se mig! Jag undrade hur högt som helst när du skulle höra mig och mina ynkliga skrik! 

Där låg jag så ensam och genomskinlig i ett litet hörn dit dina ögon inte nådde. Min kropp hade lossnat, nu var jag bara ett huvud med ett trasigt innanmäte.

Mina ögon såg när du stoppade ner min underdel i en plastpåse, likt ett nydödat lik, och bar ut mig till det väntande soprummet. De tre små fragmenten som en gång tillhört mig lade du på byrån för att sedan, nästa gång du gick förbi, ta dem i din varma hand och kasta dem.

En gång ägde även jag dendär värmen. Jag ägde ljuset, jag var hel och jag syntes.

Japp, idag hittade jag glödlampan. Den låg gömd och skrämd i ett hörn där jag tydligen inte tittat tillräckligt noga. Den var alldeles hel sånär som på några bitar på insidan som skramlade när jag skakade glödisen.Jag kom att tänka på det att så fort en glödlampa inte lyser så finns den inte... Därav texten ovan...

Det är roligt att bli andra skepnader ibland och se saker från ett annat perspektiv!

Vem vet, kanske har även döda ting ögon....