Gårdagens träning gör sig påminnd samtidigt som det börjar kännas sådär underligt i bröstet. Sådär som det känns innan man som astmatiker blir förkyld... Jag orkar inte en gång till! Men en sak är säker, får jag en förkylning nu så har jag iallafall coccilana i medicinskåpet!

Nåväl, igår ringde jag ju barnmorskemottagningen och jag behövde inte komma dit utan hon förnyade receptet via telefon. Det var samma barnmorska som sist, jag tror hon kom ihåg mig och mitt förra beteende... Hon frågade om jag mådde bra och jag sade att ja det gör jag. Då sade hon: Ja men då blev det ju bra detdär bytet vi gjorde förra gången?

Ja det blev det.

För att förstärka känslan som jag hade sist och peppa migsjälv så gick jag igår igenom alla blogginlägg från förra året. Det var kämpigt men det gav mig också någon form av kämparanda eller vad jag ska säga. Det jobbigaste med att läsa var att jag nu såhär i efterhand inser att jag verkligen inte har minskat något i vikt alls. Jag känner mig lite ledsen över det men jag har ju bara migsjälv att skylla. Jag gjorde ju vissa ändringar förra året som fortfarande står sig.

Jag äter alltid frukost.

Jag har inte ätit en marabouchokladkaka på ett helt år.

Jag har bara ätit en kexchoklad på ett helt år och det var på festivalen i säffle.

Jag köper aldrig hem någon mjölkprodukt som är fetare än tio procent.

Jag äter nästan aldrig smör på mackorna. Om jag ens äter mackor.

Jag går och cyklar överallt dit jag ska.

De sakerna är jag glad över men jag måste motionera mera. Ännu ännu mera. Jag måste motionera tills jag stupar. Jag vet inte hur det ska gå dethär. Jag vet inte hur jag ska få ihop dethär med skolan, jobbet och träningen samt att äta någorlunda bra. Det känns som jag tagit på mig tre heltidsjobb. Fast samtidigt så känner jag att dethär med skolan är en nystart. Jag kan börja om nu. Göra saker bättre och lära mig av det som varit.

Jag har redan börjat med kosten. Jag försöker äta bara grönsaker och kött och undvika allt vad pasta och potatis heter. Får se om det hjälper lite. Träningen har jag också börjat med. Igår. Men nu verkar ju förkylningen vara på ingång. Så jävla typiskt. Gud verkar inte vilja att jag ska bli några kilon lättare...

Nåväl dethär var ett inlägg till migsjälv. Ett sånt inlägg som jag om ett år kan komma tillbaka och läsa. Ni andra behöver inte bry er så mkt om dethär onödiga inlägget.

Jag måste peppa migsjälv!!

Nu ska jag gå och slänga den gamla godispåsen som stått här på golvet i flera dagar utan att bli uppäten! Jag klarar mig bra utan godis!!

Kram på migsjälv!

 

Alle

16 september 2008 14:27

Hm livet ska ju vara kul också....
Hopppas att det löser sig med hälsan...det är fan inge kul att va sjuk ...man tappar ju lusten till allt...
Hoppas du har en bra dag...kram

http://www.alleswe.bloggagratis.se

 

Tuffs...

16 september 2008 23:19

*kram* Det ordnar sig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...