Ett staccato efter varje andetag. Den eviga tystnaden som är så svår att döda. Den hänger i klädtrasorna och skriker så högt att det inte hörs. En vals skrik är vad det är.

Mot bakgrunden syns du så väl. Det svart mot det vita. Kanske grått om man kisar noggrant. Dina anletsdrag blir suddiga tillslut. Ditt huvud en klump på en pinne.

Ett crescendo efter varje tystnad. Det eviga ljudet av högre och högre. Du var så svår att hålla vid liv. Du stod där vit i det mörkaste hörn. Snöflingor i mörkret var vad du blev.

Lutad mot kanten blev du så rund och mjuk. Din kropp en orm. Slingrandes runt sig själv. Så tydligt formad mot den vassa kanten. Du en våg av ett stormigt hav..

Första semlan har jag proppat i mig idag... Det var inte så gott som jag tänkt mig att det skulle vara innan jag högg in på den...

Efter ungefär halva så känns det som att munnen vill spotta ut det sötkladdiga klibbet och den torra bullen... Men ändå så äter man upp... Knas! Man kan ju annars spara halva semlan till senare.

Att man alltid ska vara så efterklok...

Öppnade almanackan idag. Bläddrade bakåt i tiden.

Vecka efter vecka efter vecka... Tänk så fort tiden går. Fyra månader. En tredjedel av ett helt år och lite över ett hundra dagar. 16 veckor.

Tid, en världslig sak kan tyckas. Men en dag så tar den slut. För oss alla. Just nu vill jag aldrig försvinna, aldrig dö, bli kall och läggas i en låda för förbränning! Nej nej, jag vill vara här, eller ja, där...

Jag vill heller inte att tiden ska gå så fruktansvärt fort, inte jämt iallafall. Jag vill hinna vara med lite och se allt och känna allt som ska kännas. Tycka allt som ska tyckas och ge bort allt som ska ges bort. Jag vill kunna ta emot allt som ges och göra det bästa utav det.

Det var inte så längesedan (Jo det var det, det bara känns som att det inte var det.) som jag och F låg med tårar i ögonen i min säng och önskade oss bättre liv.  Vi lyssnade på tragiska ballader och trodde att vi alltid skulle ha det som vi hade det då. Tragiska tonårsliv, ingen kärlek, inga pojkvänner och dålig klädsmak...

Nu sitter jag här, visserligen fortfarande med dålig klädsmak (Det beror på att jag är tjock å inte kommer i de moderna hippa små plaggen...) men också med saker jag aldrig trodde att jag skulle lyckas få/hitta.. :)

Inte konstigt att man drar på smilbanden lite extra då och då... :)

Hahahaha, Jag älskar sånnahär videos!!!

Klockrent!

Ååå, jag vill inte!! Idag vill jag inte göra nåt alls!

Jag vill inte till skolan och jag vill inte göra grupparbete och jag vill inte ut i snön och jag vill inte gå upp ur sängen över huvud taget. För om jag gör det då är det snart Lördag och det betyder att jag ska till jobbet.

JAG VILL INTE!

Idag vill jag bara ligga under en filt och låtsas om att jag inte finns. Jag känner mig, för första gången på riktigt länge,på dåligt humör. Dessutom ovanpå detta så beslutade jag mig imorse för attINTE tvätta håret... Jag ångrar mig redan och har stått framför spegeln i ungefär en kvart och satt upp en toffs, släppt ut håret, satt upp en toffs, släppt ut håret, ruffsat om, satt upp håret, släppt ut håret och sedan hatat mig själv för att jag inte tvättade det. Nu får jag gå och se ut så här hela dagen... Ja du tycker säkert att jag ser ut som jag brukar men serru det är själva känslan som inte funkar. Känslan av att ja fick sätta upp håret bara för att det såg helt förjäkligt ut utsläppt med sovknölar i det. 

Varför ska jag vara så satans envis??

Nää usch låt mig bara vara idag. Låt mig vara ifred. Idag vill jag dö (mao, försvinna), en kort stund.

Nu är jag sen till gruppmötet åxå..... *suck*

Jongest är ett nyskapat ord sammansatt av två andra ord. Jobb och Ångest!

Japp, på lördag ska jag jobba igen för första gången på länge... Inte direkt något jag ser fram emot. Allt som har med jobbet att göra känns tungt, tråkigt, grått och deprimerande.

Det enda som gläder mig är de rara gamlingarna som jag tycker så mycket om. Nu har dock de flesta som bodde där när jag jobbade där flugit vidare upp i sina himlar men där finns ju nya rara, rynkiga tanter och farbröder att hålla i handen och krama om.

Det känns så bra att få ge bort något som de så tacksamt tar emot. Ett leende, en kram eller bara ett samtal. Om det nu finns tid med sådant vill säga.

Anledningen/anledningarna till att jag valde att ta mig bort från jobbet ligger fortfarande latent i huvudet och kroppen. Stressen kryper redan fram och tankar börjar gro. Usch!!

Jag vet inte egentligen varför men jag vill bara inte dit. Jag har gjort mitt där känns det som. Jag har gjort mitt för det där företaget. De har nästan fått mig att gå in i väggen och det är jag både tacksam och inte tacksam över.

På ett sätt så är jag glad att allt blev som det blev så att jag kunde ta mig därifrån och börja tänka på mig själv och hur jag faktiskt mår. Samtidigt så är det tråkigt att jag ska behöva känna så här inför att gå till jobbet och jobba extra. Det tar liksom emot. Samtidigt så vet jag att jag måste ha pengar och att jag inte kommer undan. Jag måste jobba. Snart är det sommar och då är det bara att jobba på i flera månader. Något jag har en ännu större jongest över.

Dock så vet jag ju att jag klarar det. Jag är envis och ger mig inte i första taget och nu ser jag ju ett slut på det hela. När jag är färdigutbildad så är det bara ( Mmm, bara å bara...) att söka ett nytt jobb och sedan säga upp sig från det gamla.

Egentligen borde jag verkligen inte klaga. Jag har ett fast jobb och jag går dessutom en fantastisk utbildning som kanske kommer att ge mig en härlig framtid inom ett yrke där jag trivs. I dessa tider med den kassa arbetsmarknaden så borde jag nog bara hålla käft och gå till mitt jobb utan att klaga...

Ooooo, jag hittade något så tjusigt i min vän A:s blogg! En miniatyrtekopp att ha runt halsen!!! 

Så himla fint och jag som ÄLSKAR te över alla andra varma drycker... Om det är något smycke här i världen som jag skulle kunna tänka mig så är det detta!  Det är ju jag!

Tekoppen har ju nästan blivit som mitt signum numera... Speciellt på jobbet där jag var den enda som hade en "balja" till tekopp att dricka ur. 

Vill ha, vill ha, vill ha!! 

Titta så tjusigt!! 

Quietland

Japp nu har jag haft tråkigt igen och således tagit upp min kamera och fotat lite... Givetvis och endast bara på mig själv. Tänkte fota de nya skorna jag köpte idag också men det glömde jag visst bort...

Får bli kanske imorgon.

Nåja här kommer några färska bilder på mig mitt i natten.