Efter städning och sopplunch så skiner solen som aldrig förr...

Så här dags om exakt en vecka så är jag fri igen!

Fri från klumpen och nästan allt vad den innebär. Kryckorna får jag förstås använda tills foten och musklerna i den är uppbyggda igen och allt känns stabilt.

Usch, det kommer kännas konstigt att ta bort gipset och istället få en slapp vad och en hängande fot att släpa runt på. Men det ska bli gudagott att kunna klia sig, att kunna stå och duscha, att kunna smörja in benet med lotion och sedan, om ungefär tre veckor så får jag äääntligen raka bort alla hår som liksom frodats där under gipset... 

Något som jag dock inte ser fram emot är alla döda hudceller som kommer att flagas av och lämna mitt ben i form av yriga snöoväder... Usch! Hudflagor är nog något av det absolut äckligaste som finns. Bara tanken på att det har samlats en massa död hud på mitt ben i sex veckor som sedan liksom måste skavas av får mig att rysa... Huuuvaaa....

Som tur är så har jag en burk med body butter från Body Shop som jag har sparat till detta ändamål. Jag ska banne mig inte göra annat än att smörja mig och smörja mig och smörja mig...

Nog om det förbaskade benet.

Jo justja, jag tordes gå till frisören också. Klippte av mig halva längden, nån decimeter å lite till så nu är det axelkort. (Har aldrig förstått varför det heter axellångt när man kapar av håret och det faktiskt blir kortare än innan... Axellångt kan det heta när man lyckats spara ut det från en kortare frisyr om ni förstår vad jag menar?)

Det var välbehövligt må jag säga... Jag såg ut som en sliten långhårig katt i huvudet men nu är det mjukt och lent igen och definitivt lättare att pyssla om.

En ny kurs har börjat i skolan också. Kognitiva processer. Jag är lite rädd för den här kursen. Vi fick reda på att vi ska ha en salstenta. Det skrämmer livet ur mig för jag vet exakt hur jag fungerar när det är tid för prov. Jag glömmer bort precis allting! Så fort dörrarna till salen där provet ska hållas öppnas så är allt jag lärt mig som bortblåst.

Det är ett stort problem jag har och som jag alltid har haft. Det har alltid varit så i skolan för mig och jag vet inte vad man ska göra åt det.  Nu har dessutom skrämselprocessen redan börjat så när det väl är dags om några veckor så har jag redan gått och intalat mig själv att jag kommer att misslyckas. Jag är liksom redan inställd på det. Riktigt trist!

Nån som har några bra tips på hur man kommer ur den här onda cirkeln?

Jag måste nog ta och städa här även fastän jag inte får gå runt på foten utan kryckorna... Det ser förjävligt ut å jag börjar nysa av allt damm.

Jag vill verkligen inte be mamma om en dammsugning idag när hon kommer hem från jobbet och har slitit hela dagen. Nä, jag gör det själv.

Lite soppa ska jag slänga i mig också. Börjar bli hungrig. Ååå, jag behöver handla också. Faaan vad jag avskyr att vara beroende av andra. Vem ska man fråga om allt?? Alla har ju redan sina hem, jobb och andra saker att ta hand om. Känns dumt att be om saker. Det är det absolut värsta jag vet.

*suck* Nåja om en vecka börjar allt bli bättre i alla fall hoppas jag. Och då hoppas jag kunna klara mig helt på egen hand igen och dessutom slippa åka den där förbaskade bussen! Usch! 

Över och ut för nu! Vi hörs!

Usch!! Jag kan inte mä å se mig i spegeln om mornarna... Mitt hår är som en enda ostyrig stor kaluffs oh jag hatar det! Det går itne att göra någonting alls med det! Så idag har jag beslutat mig för att försöka få en klipptid och klippa av mig en hel del hår.

Jag funderar på något i axellängd som inte kräver så mkt pyssel och hårspray och annat skit som man behöver för att det inte ska ligga platt som en mössa på skallebenet...

Just nu skulle jag kunna klippa mig själv, så pass mycket hatar jag mitt hår för tillfället! Jag är rätt trött på allt vad gäller mig nu faktiskt. Den fula klumpen i hårdplast, håret och att jag inte kan gå långa härliga vårpromenader med kameran i högsta hugg... 

Dessutom har jag, inatt, sovit sämre än på bra länge. Jag är inne i någon sådan där drömfas nu igen så när jag väl somnar runt klockan tre så drömmer jag sjuka drömmar fram tills det att jag vaknar... Ingen REM-sömn där inte!

Tentan gick nog ganska mycket åt helvete... Känns som jag missat alla grundgrejer på de lektioner jag varit borta och det gjorde det hela mycket svårare. Plus att lilla Maddluren inte hade en aning om att vi skulle ha en tenta och fick lov att beställa hem 300-kronors litteraturen samma dag som tentan delades ut. Jag hann bara lusläsa igenom alla kapitlen. Helt åt hellskotta värdelöst! Vafan skulle jag gå å bryta mig för?? Så in i norden dumt.

Jag får hoppas på ett lågt betyg men att jag slipper göra om hela skiten. Det vore det bästa.

Usch vad du klagar idag! Förlåt mig själv! Nu Maddlur är det du som tar dig iväg till skolan, skrattar, har roligt och gör det du ska. Efter det så får du hoppa ner på stan och leta upp en klipptid så ska du se att kommer att kännas mycket bättre när du kommer hem ikväll! Visst?

-Japp, det tror jag också! Å förresten så är det säkert bara jag som tycker att jag är fulare i håret än på bra länge!

Hej svejs i lingonskogen på er alla blåbär!

Jag har varit för "aktiv"... Herregud, de orden har jag väl aldrig fått höra förr. 

Kom precis hem från ännu en omgipsning hos ortopeden. Jag "gick sönder" det andra...

Gipsteknikerna var inte så glada på mig och mina skavsår och sade åt mig att jag måste använda kryckorna hela tiden när jag ska gå. Det har jag verkligen slarvat med den senaste tiden och jag sade det att det blir automatiskt så när man inte längre känner någon smärta i själva brottet.

Nu hade jag då belastat det förra gipset för mycket och på så vis fått ett till stort skavsår. Mindre skönt men nu har jag fått det spritat, omlagt och inplastat i nytt gips (plastgips) så det ska väl bli bra nu hoppas jag om jag bara inte stödjer så mkt på foten som jag gjort och använder mina kryckor lite flitigare... *suck*

Jag vill ut å gååååå!!! Jag vill inte sitta inne å tråka å glo. Jag vill ut i naturen, ut och röra på benen. Det är liksom jättejobbigt att bara krycka sig fram på en promenad. Armarna bli som spaghetti...

Nu har jag hamnat i en svacka känner jag. En liten formsvacka. Jag som tyckte att det gick så himla bra nu när jag kunde gå på gipset utan att använda kryckor å så får jag itne göra det längre... Blääää, just nu skulle jag kunna såga bort klumpen och strunta i att det är två veckor och en dag kvar tills jag får ta bort det. Jag är sååå less på det här nu!!!

Så, då har jag fått ur mig det också. Då ska jag fortsätta med den oerhört roliga hemtentan... 

Jahapop... så har gipset typ spruckit så att det skaver på stortån. Det sade doktorn att det fick det inte göra så nu måste jag ringa dem på måndag å så får jag säkert gipsas om...igen.... Typiskt!!!

Vaknar halv sex imorse av att jag ligger och snyftar. Höger arm har gått av är det första jag tänker! Någon sitter och böjer av min arm och drar i senorna och musklerna! Jag tar mig på armen...allt är som vanligt men det gör så fruktansvärt ont!

Det spänner och värker och drar och smärtar nåt så hemskt att jag inte kan ligga still. Det är nästan likadant i höger arm. Jag försöker massera men det känns inte ett dugg bättre så jag sätter mig upp. Smärtan börjar svagt i fingrarna och molar sedan upp genom underarmarna till överarmsmuskulaturen och sedan ner bak i nacken/skulderbladen.

Tar mig ut i köket och hämtar en värktablett. Den har, fyra timmar senare, inte trollat bort smärtan helt... Jag har fortfarande värk.

Givetvis vet jag vad detta beror på: Kryckorna!! Ondast har jag i vänster arm som är den armen jag har stött mest på i tre och en halv vecka. Fingrarna har krampaktigt hållit runt ett hårt plasthandtag och armarna har varit mina ben... Nu känns det som om armmusklerna talar om att de inte längre vill hoppa runt med kryckor. Känns som allt är inflammerat eller nåt och musklerna nu är varfyllda bölder som när som helst kan spricka upp.

Så ont som jag hade i natt har jag nog aldrig haft. Inte i en arm i alla fall. Så sjukt obehagligt! Tyvär armar så måste ni hänga med mig och kryckorna i några fler veckor... Så ni får helt enkelt sluta upp och sura, friska till er å låta mig slippa smärtan. Tack! 

Minns du mig?

Frusna tårar under nattlampan. Lika sött som pudersocker faller dem och lägger sig till rätta i skenet. Mjuka, runda fastän iskalla.

Minns du mig?

Glittrande trottarer fångar uppmärksamheten. Ögonen tillhör någon i ett fönster. Att gömma sig bakom en gardin trots att man syns.

Kikar upp, lite genant. 

Minns du mig?

Så halt och blankt, så farligt men vackert. Du kan döda med ditt glitter.

Skuggorna rör sig ljudlöst över isen, gömmer sig bland det genomskinliga. I tryggt förvar väntar dem där.

Minns du mig? 

Nu har jag precis kommit hem från Ortopeden. Vilka trevliga gipstekniker det var som tog hand om mig!! :) 

Jag bad om att få se bilder på min fot och det fick jag. Det var ju av! Inte konstigt att jag hade lite ont... Det var ingen liten spricka så som jag hade föreställt mig det utan ett brott genom hela benet.

Jag vet inte vad just det benet på sidan av foten heter men av var det i alla fall... Det var därför de ville operera först men det låg snyggt å rakt såg jag så det var tur ioturen att jag slapp sågas upp...

Jag har ringt mitt försäkringsbolag också. :) Det var roligt! Kommer få tillbaka en slant och det sitter ju inte fel kan jag säga.

Nu ska jag ligga här och torka i ett dygn...