Direktlänk till inlägg 9 februari 2011
Det är inte långt hem, du håller mig om axeln. Vakar över mig och det som är ditt nu.
Känslan skulle vara så trygg men det gör ont. Du gräver de spinkiga fingrarna rakt in i själen.
Hostar belåtet och blinkar bort de svidande tårarna. Önskar du dig något annat? Något vitt och fint, något annorlunda? Vad ska du egentligen med det här till säger jag och pekar i spegeln med blicken. Du ser in i ögonen, blundar och vänder om.
Det knarrar under fötterna och det våta skvätter upp på vaderna. Frustar av missnöje men ler belåtet samtidigt. Det går inte att förstå. Vi byter sida. Fingrarna tränger in i den andra axeln. Det blöder. Inuti.
Tänker på dig, på mig och vi, ni och dem. Försöker le bort allt. Tvätta de smutsiga kinderna med tårar som aldrig torkar. Försöker komma ihåg när allt var som det skulle sist. Var det någonsin det? Jag ser ut genom fönstret, blundar och vänder om.
Du skakar, du skakar mig och hela världen. Det är fint ibland men oftast gör det ont. Jag kan aldrig få dig för mig själv. Du ska delas, tuggas ner till en massa av många. Vi idisslar för evigt men du kommer aldrig att räcka till. Du finns inte. Jag vågar inte.
Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
13 | |||
14 |
15 |
16 | 17 | 18 | 19 |
20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|