Det gick snabbt!

Nyss fick jag ett sms där det stod att telefonen troligtvis blir klar idag och att Elgiganten skickar den vidare hem till mig så fort den kommit till dem. Det borde betyda att jag får telefonen nästa vecka nån gång.

När jag själv gör en koll på hur det ligger till med min telefon på Elgigantens hemsida så får jag exakt samma meddelande som förut, att servicetiden är 2-3 veckor osv. Det här med att man kan se status för sin service är ju bara bogus, de skickar väl samma meddelande till alla oavsett om din produkt är kasserad, lagad, på lagning eller någon annan stans. Varför har man en sådan "tjänst" när den ändå inte fungerar? Om min telefon nu befinner sig i slutstadiet på sin "lagning" så borde det ju komma upp ett sådant meddelande. Eller?

Att man ska behöva bli arg och skicka klagomålsmail för att det ska hända nåt...

Varje gång jag ser den där gröna påsen som jag försökt gömma i garderoben så känner jag hur ilskan blossar upp. Igår så skickade jag därför ett argt mail till Elgiganten där jag skrev om hur otrevlig jag tyckte att försäljaren var och hur oerhört dåligt det är att man inte får lämna tillbaka en vara som inte fungerar som den ska.

Nyss ringde telefonen, det var samme försäljare som talade om hur dåligt han hade mått efter att jag gått från affären där jag stått och gråtit i ren ilska över hela systemet och den förbannade telefonjävlen. Han hade fått mitt mail idag och var antagligen tvungen att ringa till mig för att reda ut hela grejen... Det är väl något som ingår i deras arbete.

Han bad om ursäkt om han upplevts som otrevlig och vi pratade en lång stund om varför saker och ting är som de är och varför jag inte fick någon telefon tillbaka och så vidare. Yada, yada, yada.

Under hela tiden jag pratade med honom så hade jag i åtanke att han är en försäljare på ett stort företag, allt han säger är inprogrammerat. Han vill bara att jag ska bli glad och nöjd vilket jag absolut inte tänker bli!

Jag hade bestämt mig, jag var ju arg! Jag skulle inte bli nöjd förrän jag fått min telefon hel och ren och fungerande tillbaka. Och så börjar han med försäljartaktiken, ni vet hur de gnider och ställer sig in? Det sker utan att man märker det och vips så hörde jag mig själv säga: Tack så jättemycket, nu är jag glad igen!

Va? Neeeej! Jag är fan inte glad! Inte förrän jag fått min telefon. Jag är arg och missnöjd. Så det så!

Han sade att han skulle ge mig ett presentkort och frågade hur mycket jag ville ha (jag hade skrivit i mailet att jag aldrig mer tänkt handla i deras butiker), jag svarade att jag helst av allt bara ville ha telefonen tillbaka men det gick han inte på och lurade på mig ett presentkort och nya skyddsplastgrejer till telefonen. Jäkla försäljare! Nu är jag ju tvungen att handla upp presentkortet sedan och i alla fall besöka deras butiker. Inte ens det hotet kunde jag förverkliga. Typiskt.

Dessutom lovade han att ringa runt och höra sig för om vart min telefon befinner sig och därefter skicka kontinuerliga sms till mig så att jag blir uppdaterad om saken. Och så pratade han om en massa andra saker som jag inte riktigt hängde med på men om telefonen fortfarande inte fungerar när jag får den tillbaka så ska jag kontakta Elgiganten igen för DÅ kanske jag kan få en ny eller en av ett annat märke...

Konstigt det här...

Jösses! Jag säger då det. Jag kan tydligen inte vara arg så länge, det stör mig lite för jag hade velat sätta pojkvaskern på plats och tala om att jag inte alls var det minsta nöjd med den så kallade servicen(Jag sade det till honom men inte på ett sådant auktoriserat sätt som jag önskat). Försäljare har det där tricket, att linda en kring deras lillfinger och få det att kännas som om det nog var mitt fel att allt blev som det blev.

Det var nog jag som hade en dålig dag.

Det var nog mig det berodde på...

Förlåt...

Tack för hjälpen!

Jag är jättetrött, det har varit så mycket idag fast egentligen ingenting speciellt. Eller jo speciellt har det väl varit men inte på så vis att jag sprungit 5 mil, klättrat uppför ett berg eller nåt sånt...

Och så läser jag på Aftonblaskan att Stockholm-Båstad, han den där Magnussons nya serie floppat. Konstigt?! Han har väl inte gjort något roligt sedan han spelade in Pyjamas och bad fisksäljaren om ett kilo laxfitta... Eller när han åt falukorv, rå sådan, direkt ur förpackningen i tunnelbanevagnar. Hysteriskt roligt. Men sådant görs ju inte idag tyvär... Nä istället får vi titta på mammor som byter bon med varandra, ensamma mammor och dagens män och sånt. Tittar någon ens på nyheterna längre? Lilla sportspegeln? Gó kväll?

Det hettar om kinderna. Jag är så himla varm och har längre trott att jag håller på att bli sjuk. Jag håller inte på att bli sjuk. Jag är bara sådan... Varm. Eller så är det alla allergimediciner jag stoppar i mig. Jag vet inte, men ögondroppar är läbbigt. Kallt i ögat liksom.

Jag vill också dela med mig av en bild som jag tog när jag var iväg på min lilla Halmstadresa. Den enda bilden på de tre damerna i familjen Karlsson. Nästa gång hoppas jag att pappa kan vara med på bild också.

Jag tycker om den här bilden, dels för att jag vet att jag sitter krumt som fasen bakom en stor trädstock och klämmer in mig över den mellan mamma och syster yster men mest tycker jag om den bara för att det är vi och för att syrran har en toalett i huvudet. (Bör jag tillägga att det blåste nåt så helvetiskt?)

Nu ska jag krypa ner i sängen och drömma om semestrar i varmare länder. Jag letade förresten fram mitt pass idag och det går inte ut förrän om tre år... :)

Jag sitter här med små tårar i ögonen. Inte för att jag är ledsen, nej tvärt om. Jag är hur glad som helst. Lättad skulle man kunna säga.

Jag fick nämligen besked från försäkringsbolaget nyss. Ett glädjande besked som gör det lite mera värt att ha en klumpfot med lösa delar inuti som värker då och då. Ett besked som gjorde att det känns lite mera värt att ha suttit och väntat på posten varje dag.

Nu har jag en invaliditetsgrad på under 5 procent på min högerfot, det har försäkringsbolaget bestämt. Det känns ganska skönt att någon annan bestämt saker utifrån vad jag skrivit ner och berättat. Det känns skönt att någon annan också tycker att det är fel på min fot, inte bara jag...

Det är ett jäkla sjå med alla olika papper som ska hitan och ditan men det är värt det nu i efterhand. Så ni som har skadat er någon gång eller kommer att göra det i framtiden, glöm inte bort eller skit i att kontakta era försäkringsbolag. Det kan faktiskt vara värt allt jobb någon gång i slutändan... (Så är det väl i och för sig med allt)

För två år sedan bröt jag alltså fotleden på Eskilstuna tågstation och nu sitter jag i Ennköping med en klumpfot men ett något större belopp på kontot.

Här om dagen fick jag ett tips på ett jobb jag ska söka av Korvbullens syster A. Ett jobb som jag verkligen vill ha och som finns här i Enköping. Ett jobb som passar mig perfekt och ett jobb där allt jag lärt mig under de här tre åren kommer att komma alldeles utmärkt till pass. Ett jobb som jag helt enkelt måste få!

Jag har läst ansökningsannonsen och det ser mycket bra ut. Jag passar in på många av de punkter som de tycker att man ska ha för att få jobba där. I ansökningen stod att man skulle skicka in tre arbetsprover och det är det här jag funderar på nu. Dygnet runt. De vill helst ha någon som redan har flera års erfarenhet och det har ju inte jag men jag har ju gjort en del grejer i skolan som jag kan skicka in. Arbetsproverna måste vara från det senaste året så jag tänkte att jag kanske kunde skicka in någon av de artiklarna jag gjorde när jag praktiserade på Västerås tidning? Eller kanske något annat? Ska jag skriva något nytt? Ska jag skriva någon text på engelska eftersom de vill ha någon med goda engelskakunskaper? Det vore ju bra kan jag tycka men vad ska jag då skriva om? Borde jag kanske lämna in en rapport så att de ser att jag kan använda mig av det svenska språket eller blir det för mycket? Jag blir tokig!

Hur ska man veta?? Jag vill ju så gärna ha det här jobbet! Vem kan man bolla sådana här tankar med egentligen? Arbetsförnedringen? Vänner? Hjälp!

Att en arbetsansökan inom informatörsyrket här i Enköping dök upp precis just nu i arbetssökartider samt att tjänsten tillsätts på min födelsedag den 15e augusti ser jag som två goda tecken...

Tänk att få gå till ett nytt arbete på sin födelsedag? Vilken present!

Ibland blir jag alldeles förundrad över hur fort några dagar flyter förbi. Så fort man råkar ha det minsta roligt så flyger timmarna iväg och man förstår ingenting när det är dags att åka hem.

Jag har tillbringat nästan fyra dagar nere i ett blåsigt och grått Halmstad och det känns som om vi var där ungefär fem minuter. Helt otroligt at jag sitter i syrrans gamla flickrum och bloggar när jag nyss var nere i hennes mysiga lilla lägenhet och drack kaffe ur den nya kaffebryggaren. Jag vill inte förstå att tiden går så fort och att det kanske dröjer flera månader tills vi ses igen...

Men vi har haft det bra, min mage är tjock, rund och mätt. Jag har ätit alldeles för mycket, men det är det man gör när man har semester. Ska återgå till shakes när jag kommer hem till Enköping imorgon. Ja, jag längtar hem, jag längtar hem till min lägenhet och min säng. Men mest längtar jag efter att få en varm kram från min korvbulle...

I Halmstad var det ruggigt väder mest hela tiden men vi gick en promenad ner till östra stranden och det är så vackert vid havet. Så kallt, så blåsigt och så vackert. Jag önskar att jag hade lite närmare till någon sorts kust så att man kunde åka dit och bara spana ut över horisonten och få känna sig så oerhört liten som man gör när man står inför det brusande havet. Fåglarna skriker i skyn och molnen far förbi i en rasande fart. Sanden är fuktig och snäckorna lyser vita där de ligger krossade bland all bråte. Och det susar i öronen och river i håret...

Jag vill tillbaka snart...

Sitter på en stubbe på östra stranden. Det blåser svinkallt men det är vackert å luktar hav.

Det var några dagar sedan sist, jag har inte haft lust att blogga men nu, nu jävlar är jag arg och då måste jag blogga.

Jo så här är det att för det första så har vi i min familj, när vi köpt elektronikgrejer typ micro, telefoner, högtalare, DVD-spelare och annat alltid lyckats få hem exemplar som på ett eller annat sätt varit trasiga eller bara vägrat fungera. Det brukar sluta med att vi alltid får åka extravändor till butiken där vi handlat, byta produkt eller lämna tillbaka varan. Det är nu mera ett ständigt skämt hemma hos oss när nån köpt något nytt...

-Haha, ingen idé att du öppnar förpackningen ens för du vet att den kommer vara trasig, brukar syrran säga.

-Men pappa, du behöver inte ställa in bilen i garaget för du kommer ändå behöva åka tillbaka med de där högtalarna, kanske jag säger.

Efter att pappa köpt ny cdspelare och lämnat tillbaka den för andra gången:

-Nejmen, den var väl inte trasig???

Ibland så skiter man till och med i att köpa något nytt bara för att man inte orkar åka alla vändor och ringa alla samtal till olika företag hitan och ditan.

För det andra så har min telefon fungerat väldigt dåligt i ungefär ett halvår och det har väl varit dags att köpa en ny. Kruxet är ju det att jag inte har så mycket pengar att jag bara kan gå och köpa sådana grejer när som helst så därför har det liksom inte blivit av. Därför fick jag nu låna Korvbullens gamla telefon som inte heller fungerar som den ska. Den stänger av och på sig då och då men den tar i alla fall emot samtal och meddelanden.

Korvbullen överraskade mig däremot här om dagen med en, i mitt tycke, alldeles för stor slant på kontot som han hade fört över. Det hade han gjort bland annat för att jag skulle kunna köpa mig en ny telefon. Jag blev så överraskad och överrumplad av detta så jag började gråta. För att han är så fin. För att han litar på mig. För att jag faktiskt var i behov av en ny telefon. För att han är snäll och för att han är han. För att jag tycker så ofantligt mycket om honom.

Nu var det således upp till mig att förvalta de här pengarna och köpa en bra, pålitlig mobil så att vi kan nå varandra och andra när vi behöver. Igår åkte jag därför ut till Elgiganten och pratade med en tjej där om alla tusen olika modeller. Jag valde mellan en LG och en ZTE (Kan ha varit ZET, jag minns fan inte) Blade, nåt nytt märke som var väldigt populärt och väldigt bra på alla sätt och vis. Tjejen rekommenderade den telefonen över LG:n men efter att jag konfererat med Korvbullen så ville jag nog ändå ha LG-telefonen. Saken var den att den inte fanns hemma och jag behövde en telefon i detta nu eftersom vi ska åka till Halmstad. Det blev alltså Blade-telefonen för den var den enda de hade hemma och den hade fått i stort sätt samma betyg som LG-telefonen så jag tänkte att jaja, det spelar väl ingen roll. Bara jag får en fullt fungerande telefon.

Jag kom hem, satte igång telefonen, beställde mobilt internet från Tele2 och försökte få igång alla funktioner. Att ringa och sms:a fungerade alldeles utmärkt men när det kom till internet och Googlekonton och allt vad det var så fungerade ingenting... Jag började ana oråd men tänkte att det kanske dröjer några timmar...

Inte heller idag har det fungerat så jag ringde både Tele2 och Elgiganten. På Tele2 sade de att de inte kunde se några fel från deras sida, enligt dem skulle jag ha kontakt och kunna koppla upp mig. Enligt Elgiganten så sade tanten jag pratade med att det nog var bäst att åka tillbaka med telefonen till det stället där jag köpte den eftersom jag hade gjort alla åtgärder jag kunnat.

Här någonstans börjar jag bli jävligt irriterad.

Jag blev irriterad för att min far har bilen ungefä'r 76230948+2 kilometer från stället där mamma och pappa bor så att man först måste hämta en cykel ur garaget som hör till det här huset, cykla till bilen som står där mina föräldrar bodde förut och sedan köra till butiken. Jag blev irriterad för att det regnade och jag blev irriterad för att det än en gång var fel på en elektronisk apparatur.

Väl på Elgiganten så säger personen jag pratar med att man inte kan lämna tillbaka telefoner. Inga företag tar tillbaka trasiga telefoner nu för tiden, de skickas istället på lagning. Jag frågade rakt ut om han var helt allvarlig? Kan man inte lämna tillbaka en trasig produkt för att få en ny, kanske ett annat märke?

Nej, sade han bara.

Jag blev så jävla arg att tårarna började rinna nerför kinderna. Varför i helvete ska jag alltid råka ut för sånthär? Jag ville ju kunna säga till Korvbullen att jag hade världens bästa och finaste telefon som funkade jättebra och att det var tack vare honom som jag kunde köpa den. Jag ville visa honom att det köp jag gjort var det rätta, att det inte blev fel och att jag köppte något bra för pengarna han gav mig. Å så går allt åt helvete!!!

Ja, så där stod jag och grät i varuutlämningen med andra människor i kö bakom mig. Jag kunde inte hjälpa det för jag var faan fly förbannad och jäkligt besviken. Både på mig själv, som uppenbarligen inte kunde göra ett bra köp och på företagen som är så idiotiskt jävla stendumma och inte tar tillbaka trasiga varor. Jag hade tänkt, på vägen dit i bilen, att jag skulle välja den där LG-telefonen istället och lägga till pengar. Men inte ens det kunde de göra? Vafaan är det här för jävla sätt? Jag hade inte en aning om att det var så här nu för tiden. Jag menar det var ju inte direkt så att hon som sålde telefonen till mig berättade att har du väl köpt den här så kan du varken få en ny telefon, en annan telefon eller pengarna tillbaka om den här inte fungerar eller om du inte känner dig nöjd med ditt val...

Det är ju helt sjukt! Helt jävla sjukt! Och jag är så arg och jag har för tillfället så ont i huvudet att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vad hände med kunden har alltid rätt-mentaliteten? Har de som producerar mobiltelefoner och Elgiganten helt tappat det tänket?

När jag köper en vara i en butik så förväntar jag mig, om jag är missnöjd med den, om den är trasig eller om något annat problem uppstår att jag kan gå till butiken och lämna tillbaka den och få en ny eller en annan likvärdig produkt. Men allt det här har med pengar att göra. Som vanligt. En gurka eller ett klädesplagg går bra att lämna tillbaka men inte en mobiltelefon som kostar betydligt mer.

Så vad kunde Elgiganten göra åt detta lilla problem? Ingenting! Det enda de erbjöd mig, där jag stod och grät och svor över att det var helt oacceptabelt och sjukt, var att lämna in telefonen så att de kunde "laga" felet och låna ut en telefon till mig under tiden. Jag frågade vad det var för telefon och killen sade att det var en vanlig knapptelefon utan internet och sånt. Inte ens en likvärdig lånetelefon kunde man få! Jag tackade nej till detta fabulösa skiterbjudande och sade att jag lika gärna kunde använda Korvbullens telefon.

Problemet var ju också att jag bor i Enköping, där finns ingen Elgigant och direkt efter Halmstad så åker jag ju tillbaka hem och telefonen skulle naturligtvis inte hinna bli klar tills dess så vad skulle jag göra? Skulle jag gå därifrån med den nuvarande telefonen och låta den vara trasig, skulle jag lämna in den och inte kunna hämta ut den eller skulle jag bara skita i att den kostade 2000 kronor och bara slå igen dörren och kliva ut ur butiken?

Jag stod där och var arg och undrade hur i hela helvetet det skulle gå till... Jag kunde ju inte slänga bort de pengarna jag fått av Korvbullen heller, min fina Korvbulle, även fast jag hade god lust och bara gå ut ur butiken och köra till en annan butik och köpa en annan telefon. Till slut så veknade kilen lite och sade att det enda han kunde göra var att skicka den hem till min adress i Enköping när den var färdig. Det var det enda alternativet jag kunde välja så så fick det bli. Jag var noga med att påtala hur jävla missnöjd och arg jag var. Han tog emot alla ord och sade att han förstod. Han kan omöjligt ha förstått...

Jag är fortfarande arg! Jättearg och jag har gråtit ännu mer i ren ilska. Om det är så här det ska vara nu för tiden när man köper nya grejer då vill jag, från och med nu, "testköra" produkten i butiken å se så att den fungerar. Jag vill plocka i SIMkort och köra alla funktioner innan jag bestämmer mig för om jag ska köpa eller inte. Det är ju det enda sättet man kan bli nöjd med sitt köp på, skulle jag vilja påstå! Så jävla sjukt! Ursäkta svordomarna men det kan inte hjälpas för jag har aldrig varit med om något så dumt... Och då har jag lämnat tillbaka mååååååånga saker på grund av att de inte fungerat.

Jag visste inte att det var så här det fungerade (eller inte fungerade) och jag känner mig chockad faktiskt. Så nu vet ni det gott folk, att har ni väl betalat för er telefon så kommer ni inte att få en ny om den är trasig, byta till en annan sort om den är trasig eller få pengarna tillbaka. Ni står helt enkelt med det ni köpt. På sin höjd blir den möjligtvis inskickad på lagning. Det är lite som att skaffa barn, det blir som det blir och du kan inte ångra dig om ungen föds med ett finger extra eller saknar en lunga eller nåt...

Det jag undrar är nu, om det inte går att laga den eller om det blir fler problem med den, vad händer då? Hur mycket fel kan det vara på en telefon innan man får en ny? Kan man ens någonsin få en ny? Snacka om att företagen måste tjäna pengar på det här sättet...

Så nu får jag väl förhoppningsvis tillbaka telefonen om ett par veckor eller så. Och då hoppas jag att den kommer fungera. Jag ska aldrig mer handla något elektroniskt! Jag lovar!

Nää, jag är så jävla arg och jag saknar Korvbullen nåt enormt! Finaste, finaste Korvbullen...