Har städat köket med starka medel som löser upp allt, också huden på fingrarna. Har tvättat snart två maskiner tvätt, gått ut med soporna och stoppat upp saker på vinden. Måste ta tag i de väldigt, väldigt ledsna blommorna på balkongen och låta dem få sin sista vila i en svart sopsäck. Utan dragkedja.

Har inte ätit något vettigt idag. En kopp te, en skål yoghurt, ett glas nyponsoppa och en huvudvärkstablett. Har ont i käken, halsen oh nacken. Börjar tro att jag sover på något underlig sätt, det ger mig huvudvärk och irritation. Och huvudvärkstabletten smakar skit. Måste hitta på någon middag tils han kommer hem. Slängde den gamla fiskgratängen. Har inte alls dåligt samvete för det. Trots att den var god.

Nu regnar det igen. Blött och fuktigt överallt. I lungorna. I ögonen. Har bytt kläder femton gånger idag. Känner mig inte fin i något. Magarna putar ut och huvudet är uttråkat. Vill gå ner på stan, köpa strumpbyxor, koftor och tights. Vill köpa en ny rouge som inte är så somrig och något som får bort min dåliga hy. Så trött på den. Varför är den så? Ge upp! Jag är gammal nu, inte tonåring. Fatta!

Tänker på min andra hälft minst en gång i timmen. Undrar vad han gör nu, för en stund sedan och igår. Undrar om han tänker på mig vid samma tillfälle, om våra tankar krockar? Kommer de fram i så fall eller stannar de någonstans ute i universum? Frågor, inga svar. Den som lever får väl se hur det går. Vi lever och vi går.

Går runt i mitt palats, tittar på allt det svarta som är vårat.

Blir glad över att jag vågade mig ända hit.

Att du vågade mig ända hit.

Sitter fast med fingrarna på tagentbordet och undrar vad som hände, vart allt tog vägen. Vem blev du och vad blev jag? Är vi osams nu? Två oliktänkande öden med åsikter som spretar, fast åt samma håll.

Men du var här.

Nej då, allt är som vanligt. Du med din kaffekopp och jag med min tunga kropp. Stirrar, tittar och blinkar. Du skrattar och ler men så fel det känns. Inte ens inuti hjälper det.

Men du är här.

Skulle vi ses igen? Glömde du av tiden eller tittade du inte i almanackan? Med flit. Vad vi tror spelar ingen roll. Inte längre. Du tog dig tid i alla fall. Tog dig tid i en tanke. Ett stycke utrymme i hjärnan. Och där ligger vi och skvalpar.

Jag är där.

Jag finns.

Jag känner och hör.

Ser dig och älskar dig.

Lever

Och du är här.