Närmare än såhär kom du aldrig.

Högre än såhär lyfte du aldrig din blick.

Ditt skrik ekade länge bland radhuslängorna i det bortglömda bostadsområdet.

Lungorna orkade tillslut inte mer så de slutade att andas.

Tystnaden kom som en chock.

De kom med de vitaste av ansikten för att ta farväl av det som en gång varit du.

Ingen skrev i kondoleansboken.

Du betydde egentligen ingenting för någon.

Ditt väsen var en osynlig plåga som väntade på oändligheten.

Bakom gardinen stod du och såg på, man kunde se dig om man stirrade tillräckligt länge på samma punkt men det var det ingen som gjorde.

Aldrig hade du skådat så många, aldrig hade du förstått så mycket.

Ditt ego sände ut signaler till tårkanalerna och det som folk kallade tårar föll emot heltäckningsmattan. De sögs upp av törstiga mattstrån och syntes aldrig mer. 

Det som hade varit ditt låg i andras händer nu. Din åsikt fick du behålla för digsjälv eller skylta med i något skyltfönster på rean någon gång efter jul. 

När inga ord finns att skjuta med får man vifta med den vita flaggen och hoppas på det bästa.

Vad det nu kan vara?

Fastän du fanns så var du inte där.

Ditt skydd var osynligheten, skalet som ingen kunde se.

Det berövade dig friheten men gav dig i utbyte ett inre lugn som inte kunde liknas vid något annat.

Att välja osynligheten var den enda lösningen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...