Direktlänk till inlägg 10 mars 2008
Jag lägger mig under en sten och låter mossan väcka mig när den växt färdigt...
Dina skrik ekar mellan bergen men ingen hör dig...
Under en gran sitter ett vettskrämt litet knytt och väntar på solen som aldrig mer kommer att lysa...
Denhär delen av skogen ägs av hösten och mörkret, hit hittar aldrig strålarna av glädje.
En vit liten lilja vid vattenfallet står där så ensam och vacker... En lilja ingen någonsin kommer att få se innan den åter blir till jord.
Ett kretslopp som sluter sina händer om döden endast för att återuppstå i en annan form.
Livet existerar i högsta grad även i det som dött....
Det porlande vattnet skänker ro åt allt det gröna som så mjukt sveper in hela landskapet.
Trädtopparna skyddar varsamt den mörka marken från allt det farliga där ovan...
En fågel med siktet inställt viker av i sista sekund för att göra en ny bedömning.
Felberäkningar gör vi alla.
Livet som någon var ute efter lurade döden.
Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 |
|||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | |||
17 | 18 |
19 | 20 |
21 |
22 | 23 |
|||
24 | 25 | 26 |
27 |
28 | 29 | 30 | |||
31 |
|||||||||
|