Då var det klart... Gardinerna, de gröna, är på plats. Strukna och fina... Nu är det gjort, äntligen och jag behöver inte byta gardiner på ett år... :P typ...

Jag kom på en till grej med dendär förbannade strykbrädan... När man ska fälla ihop den så e det ju nära på att alla fem fingrar går åt. Snacka om klämrisk! Nä, strykbrädan är och kommer alltid att vara ett förrädiskt djävulskt redskap!

På torsdag skall jag ta med mig syster yster till högskolans studievägledare. Vi måste ta oss i kragen, både hon och jag. Kanske mest jag för jag har slösat alldeles för många år på hemmet... Nåväl, min faster som jobbar där var vänlig nog att boka en tid åt oss båda! Tack L!!!! 

Jag tänker höra mig för om det finns någon form av luddig utbildn ing som skulle passa mig och mitt skrivande/fotograferande. Mitt hopp på torsdag är att vägledaren kan vägleda mig in på något som jag finner intressant.

Det känns lite läskigt att lämna den trygga marken med mitt jobb och så för att kasta sig ut i ovissheten. Samtidigt så känns det spännande och helt fantastiskt bra. Jag har kommit överrens med denhär pluggeritanken nu tror jag. Min hjärna skriker efter något annat att göra. Något där jag kan utvecklas och använda mina kunskaper inom skrivandet och fotograferandet och allt va det nu är...

Jag har kommit en bit på vägen. Jag är stolt över migsjälv, nu är det dags att lyfta på vingarna igen och se sig om lite.