Fi faaan rent ut sagt va jag är trött på dethär till synes eviga singellivet!!!!

Jag skulle kunna kräkas, så trött är jag....

Snart tar jag vilken karl som helst å binder fast honom under sängen bara för att han åtminstone ska stanna kvar en vecka... Det lär väl inte bli mycket till förhållande visserligen men jag slipper ju iallafall ensamheten. 

Efter det lär jag väl hamna i finkan bakom lås och bom med en vit tröja virad ungefär tjugofem varv runt migsjälv. Men hey, det kanske det är värt. Då kan man ju inte äta själv å då kanske man blir smal på köpet. It`s a win-win situation liksom! 

Det verkar ju vara ungefär den enda metoden som jag inte provat. Tål att tänkas på detdär. För hur ska man annars lyckas fånga en man runt sitt finger??

Jag är ju bevisligen inte ett dugg bra på detdär med flirtande och såntdär. Jag kan helt enkelt inte fånga mig en egen man. Jag är den förmågan oförmögen.  

Jag behöver en ordentlig kram!!! 

Sommaren närmar sig och snart ska jag gå på bröllop igen. Mitt andra i ordningen. Det ska verkligen bli jättekul om det inte vore för en sak...

FINKLÄDER

Jag verkligen avskyr att klä upp mig. Jag har liksom inte rätt sorts kropp för det. Tuttarna är för stora, magen är rund och mina breda ankfötter får knappast plats i ett par nätta skor med hög klack... Ja jag verkligen avskyr att leta upp kläder som ska kännas och vara "lite finare" än vanligt. Jag ska ju trots på bröllop men liksom dethär med sidenkjolar och spetsblusar och korta eller långa smala klänningsfodral funkar ju liksom inte.

Dessutom vill jag ju klä mig i något som känns som jag. Knälång kjol å högklackat känns inte direkt rätt. Jag vill ha nåt mer bohemiskt fast fint liksom. Förstår ni? 

Jag hade tänkt mig någon brun lite längre klänning å kanske en sjal och turkosa smycken. Något sådant som jag tänkt mig tycks dock inte finnas i denhär staden. De enda fina klänningarna som finns i sådant skönt tyg jag vill ha är utan axelband. Hey, ska jag binda upp tuttarna under hakan så att de sitter där de ska eller?? Nej det fnkar inte så bra med axelbandslöst när man har stora tuttar. Blääääää för finkläder!

Nä jag vet inte alls vad jag ska ha på mig. Jag kommer säkerligen att fälla lika många tårar över att jag inte hittar något att ha på mig nu som inför det förra bröllopet jag gick på. Får nästan panik bara jag tänker på hur många gånger jag måste stirra på min kropp i en provhyttsspegel med alldeles för kraftig belysning. Usch usch usch!

Förresten så såg jag på du är vad du äter igår och nu jäklar har jag tagit mig i skinnet igen efter en tids depp över att inga kilon rasat av mig trots mina ändringar. Jag har bestämt mig för att prova lite utav denhär GI-metoden... Skippa så mkt pasta å potatis å sånt som det bara går. Dessutom har jag gett mig i kast med några nya tabletter från apoteket. Liposinol heter dem och skall samla upp fettet från maten man ätit och föra det ut den så att säga nturliga vägen... Dyra tabletter men jag är villig att prova det mesta för jag vilöl verkligen gå ner i vikt. Inget tycks dock fungera... Dessutom ska mamma jag och syrran köpa varsina två stavar och börja med stavgång uppe i spåret. Hoppas det ger någon effekt någon gång... Trött på dethär nu faktiskt. Över ett halvår har gått och jag är lika tjock iallafall. Värdelöst!

Ne nu ska jag koka mig en stor mugg te och rensa kroppen på diverse onyttigheter.

Kram 

Där framme går döden i en blå regnjacka. Hans stövlar raspar mot asfalten och blicken är sänkt.

Ett tröttsamt yrke är det att vandra världen runt med de sista buden. Att fånga tårar hör till vardagen.

Ibland tröttnar han på lien, den som väger bly och önskar att han kunde byta ut den mot något mjukare och lättare. Något som kunde suga upp all ångest och rädsla och inte bilda ett skavsår på hans axel.

Så fort slutet närmar sig för dem han ämnats hämta öppnar han burken som innehåller ljuset. Där inne i den lilla fyrkanten samlas alla själar. De förvaras och väntar på varandra. Kära återseenden är det bästa han vet. 

Ibland vänder de om på halva vägen och han får inget betalt. Aldrig får han klaga, det finns de som har det värre.

Jag testar lite olika bilder å bakgrunder å sånt så får vi se vart jag landar... :)

Jag har funderat på en grej...

Varje gång jag går in på min blogg å kikar lite hur det ser ut så blir jag liksom nästan deprimerad. (Blir ni åxå det?) Den är så grå och tråkig.

Visst, jag är lite grå och tråkig och sådär men det ser för dystert ut alltså. Jag lär ju definitivt inte locka hit några nya läsare på grund av "layouten".

Nu när jag dessutom har sökt till Textdesignprogrammet på högskolan så kan jag ju inte gå runt och ha en sådanhär opersonligt grå blogg. Det går bara inte. Så nu tänker jag igen?!! be om tips och starta upp en ny omröstning.

Ni får välja helt eneklt. Ska jag ha det såhär grått och tråkigt eller ska jag försöka göra om lite? Jag är inte så haj på hur det fungerar men det kan man väl alltid lära sig.

Egentligen skulle jag vilja flytta min blogg till en blogg där man kan ladda upp obegränsat med bilder och pyssla lite med dem, slänga dem åt höger eller vänster å sådär. Det finns ju en massa grejjer man kan göra på andra bloggar som ser snyggt ut men det finns inte så många valmöjligheter här känns det som. 

Nä ni, det får ta å bli nån ändring på dethär....  

Jag fick en glad överraskning när jag gick in på kents hemsida imorse.

Självaste Håkan Hellström ska vara "förband" till Kent i sommar när de kommer till strömsholmen! Hur jävla bra är inte det då? Det innebär iofs att jag måste ta å ladda ner hans nyaste skit å lära mig det för jag avskyr att gå på konsert utan att kunna ett ord ifrån texterna...

Så om någon vet vad hans senaste skiva, som han säkert lär spela låtar ifrån heter så kan ni väl vara gulliga å säga det till mig? 

Jag hoppas ju såklart på att han kör en massa gamla underbara låtar. Kom igen Lena bloand annat bara för att jag totalt älskar den snabba delen i slutet, ni vet den som börjar med: Jazzhusetärfulltavtrixochcocacolachicksåkicks??? Den är ju bara såååååååå bra! Dessutom vill jag höra vi två sjutton år, jag var inte gjord för dessa dar och såklart ramlar.

Japp, där har vi önskelistan! Hör du det Håkan? Jag vill höra de låtarna den tolfte Juli!!!!

Nåväl, det kan nog bli sjukt bra detdär. Ser ut och bli den endaste konserten som Maddluren får gå på i sommar... :( Dumma semesterperioder.... 

HALLÅÅÅÅÅÅÅ!!!!!

Finns det någon därute som kan ge mig nåt bra musktips... Imorse höll jag på att få krupp för att min musiklista är så förbannat ouppdaterad! Det är en skam!

Mitt musikintresse har fått lida för konsten! (Har alltid velat säga så... :P haha)

Nä men jag måste återuppta prenumerationen på tidningen Sonic så att jag kan hänga med i musiksvängarna här... Jag känner mig fruktansvärt bakom flötet för jag har ingen koll längre... Den enda som vet vad jag vill ha och tycker om är min vän C! Han brukar tipsa mig lite då och då och han slår banne mig alltid huvudet på spiken!

Senast så tipsade han mig om Markus Krunegårds nya soloskiva. Ni vet killen med snedlugg som annars spelar i Laakso som för övrigt betyder Dal på sven ska. 

Den skivan tycker jag alla att ni ska gå och köpa. (Eller ladda ner alldeles grats men det tänker jag inte säga högt för det är ju minsann olagligt!!)

Markusevangeliet heter den och den är fylld med fantastiska texter om kyrkogårdar och finska mammor och har man tur så kan man lära sig att sjunga med i en och annan refräng som garanterat kommer att sitta som en smäck under kepan i sommarvärmen! 

C, har du nåt nytt bra musiktips så får du gärna tipsa mig för fasen för nu är det musiktorka i mitt mediaplayer!!!!

Ni andra också för den delen även om jag tvekar på att få in några tips.

Det är många som läser men få som gör som man säger åt dem... :P 

GE MIG MUSIIIIIIIIIK!!!!!!!!!!!! 

Usch!

Det kryper i kroppen på mig kväll. Känner mig ensam och ensam fast ensam.

Ut, jag vill ut och iväg. Bort. Hem till dig, eller till dig eller någon annan.

Jag vill krama dig, känna din värme. Gråta mot din axel så att alla känslorna kan få komma ut i solljuset. Även dem måste få lufta sig ibland....

Att det ska vara så svårt att gråta. Viljan kan inte styra ens det enklaste lilla vattenflödet i en människas kropp.

Slå mig, ge mig en anledning eller säg något elakt. Gör mig ledsen och arg. Låt mig slå sönder muggar och tallrikar för stora summor och svära de fulaste av svärord. Låt mig få ett utbrott. Det var så längesedan!

Jag är arg på migsjälv idag. På min kropp, på mitt huvud och på de trötta ögonen som inte orkar stirra ner på penseln och pappret fastän insidan så gärna vill måla. Jag är arg på alla som inte lär känna mig orentligt och kastar bort mig utan orsak. Jag är trött på att försöka igen och igen och igen och igen. Jag är trött på att vara ett femte hjul bland par, blivande familjer och gifta vänner. Förlåt, men det gör ont att alltid vara ensam.

När blir det min tur? När ska jag få skina och stoltsera med något bra som hänt? När ska jag få min tid som alla säger kommer? När? När? När?

Jag ger aldrig upp, jag vet men ibland kryper allt på mig. Allt är här utom det som saknas. Att försöka le hjälper bara dem som ser på mig utifrån. Allt är så bra så bra. Jag mår bra. 

Jag mår bra. Det gör jag men det känns svårt ibland. Speciellt alla ensamma kvällar i mörkret, i sällskap av blivande glada förväntansfulla mödrar som jag verkligen älskar men avundas, i solskenet där paren kysser varandra och håller händer, solglasögonen på. Det känns svårt när jag försöker men misslyckas gång på gång på gång... Ska det vara såhär svårt?

Vad får man ut av ensamheten? 

Ikväll är ingen bra kväll och ursäkta mina ord men det måste få komma ut då och då. Jag älskar alla mina vänner oerhört mycket. Min familj också för den delen!!! Ibland blir det bara lite ensamt....