Direktlänk till inlägg 9 juli 2008
Glada ord står uppdukade på ett avlångt bord.
Tårta.
Saft.
Kakor.
Servetter.
Ballonger och ljus.
För allmänheten är det öppet hus.
Små glada kort med inbjudningar på som landat i folkets brevinkast.
En önskan från någon som blev en annans last.
Här firas det att man kommit ett år närmare döden.
Så länge man är liten så struntar man i andras öden.
Då finns bara leksaker, paket och glada sånger.
Dendär förbannade "Ja må hon leva" som man hört för många gånger.
Alla kan den utantill.
På födelsedagen får man önska sig vad man vill.
Ändå så får man inget av det man ville ha.
Istället får man saker som ens föräldrar tycker är bra.
Strumpor.
Tröjor som är för små och måste bytas.
Presentkort där man aldrig handlar
och biobiljetter.
De gav faan i dendär tröjan man ville ha, den med paljetter.
Så varför skriva önskelistor och pricka för i leksakskataloger när man vet att man ändå får en radiobil av morsans svåger?
En sådan han själv alltid önskat sig men aldrig fått.
En sådan han stirrat på i leksaksaffäres hyllsystem men aldrig nått.
Vid bordets kant sitter en liten flicka.
Hon har ont i magen av för myket sockerdricka.
De andra leker och stojar vilt, de väntar på godispåsar och fiskdamm innan de går hem.
Nu är den snart över, den dagen då hon fyllde fem.
Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 |
20 |
|||
21 | 22 | 23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
|||
28 |
29 | 30 | 31 | ||||||
|