Direktlänk till inlägg 19 september 2008
Nu gör ingenting ont. Vanan gjorde skinnet så tjockt. Din smekning kändes knappt, istället fick du slå så hårt. Blåmärkena som dök upp först senare blev en påmnnelse. En sådan som sade att jag skulle låta bli i fortsättningen.
Den spetsiga blicken punkterade ena lungan. Så svårt att andas. Svetten börjar rinna och handflatorna blir två vattenfall. Det som hamnar på marken sugs upp direkt. Jag har alltid hävdat att moder jord är girig.
Fasaderna göms i solljus och ögonen kisar. Jag ser bara hälften av dig. Igenom glas blir allting klarare och lite vackrare. Allt utom jag. Därför tittar du inte. Du låter bli på ditt egna vis och lämnar ögonlocken stängda.
Små trevande steg på en kall trottoar. Barfotafötterna är gömda nu. Väntar på att få klä av sig nakna igen. Ingen vill vara instängd. Händerna värmer varandra utan dig. Trodde aldrig att det skulle gå. Du gick!
Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
5 |
6 |
7 | |||
8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 |
21 | |||
22 | 23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 | 30 |
||||||||
|