Jag har precis sett klart på dokumentären om författaren Berny Pålsson. En stark och överväldigande dokumentär. Den handlar om just Berny och hennes liv. Om hennes psykiska sjukdom, självdestruktiviteten och om hennes drogmissbruk som hon desperat försöker ta sig ur.

Det är också en film som visar hur riktigt jävla kasst sveriges sjukvård fungerar idag. Att få hjälp för sina missbruk verkar vara en omöjlighet och jag tackar den där högre makten för att jag själv inte är drabbad. Papper och remisser hit och dit men ingen tar ansvar för dessa människor som så gärna vill ha hjälp. Det är fruktansvärt.

Jag såg Berny första gången i en morgonstol i tv4. Där satt en blek flicka med ärriga armar och med ett hår likt cruela de vill i de 101 dalmatinerna. Hon satt där och berättade om sina böcker och om sitt liv som missbrukare. Jag fängslades redan då av henne men det blev aldrig av att jag läste hennes böcker. Det ska jag göra nu. Så fort jag får råd att köpa dem.

Efter denhär dokumentären så förstår jag inte hur denna flicka orkat leva vidare. När ingen hjälp finns att få fastän man bönar och ber om den så måste förtroendet för samhället minska och tillslut helt försvinna... Iallafall så var det det jag trodde men Berny, hon är envis. Hon vill bli bra och hon vill leva. Någonstans innerst inne.

Ni som missade dokumentären, leta upp den nånstans och se den. Hon är en sådan stark människa att man inte kan låta bli att bli imponerad och känna en liten, liten del av hennes viljestyrka.

 

Heléne

1 oktober 2008 22:01

Spännande, vi upplevde dokumentärfilmen helt olika. Bloggade om den direkt efter jag sett den, kika gärna!

http://www.antinomi86.blogspot.com

 

Alle

6 oktober 2008 09:43

Hoppas att du inte har för mkt läxor!
Ha en skön dag i dag...kram

http://www.alleswe.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...