Jag öppnade förpckningen och tog på mig ett par helt nya och hela strumpbyxor i morse. Jag åkte till Västerås och var där en stund och sedan åkte jag hem igen.Sammanlagt så var jag borta i ungefär 3 timmar och när jag tog av mig min sko så såg strumpbyxan ut såhär...

Nu är det ju så här med strumpbyxor att man inte kan lämna tillbaka dem om man provat dem eller om de gått sönder (om de inte bor kvar i sin originalförpackning vill säga). Att köpa strumpbyxor är med andra ord som att köpa grisen i säcken men nog borde de väl hålla i mer än 3 timmar åtminstone?

Jag blir faktiskt en aning irriterad, det här är liksom inte första gången det händer och jag vill inte ens tänka på hur många gånger jag setat med nacken framåtböjd (så att man får nackspärr) och stoppat strumpor, lagat tår och hälar eller små hål som liksom bara uppstår. Strumbyxor, och det skall sägas, är dessutom absolut inte gratis! Jag köpte just dessa på H&M, det var ett par i grått och ett par i svart för 149 kronor. Då förväntar jag mig att de ska hålla i allafall en vecka... (H&M kan man inte riktigt lita på) Det finns även andra affärer, Åhlens till exempel, där köpte jag strumpbyxor för ett tag sedan, ett par för 159 kronor och de höll i ungefär 3 dagar. Det känns inte heller riktigt värt alltså. Så vart ska man handla?

Någon som har något bra tips på hållbara strumpbyxor??

Närå så att jag fick ju åtrigen ta fram nålen och tråden och lappa, laga och stoppa om strumpan. Nu är den hel igen och jag väntar på nästa hål...

Det är morgon nu, temuggen är fylld till bredden och ögonen är lite grusiga. Den där rynkkrämen har inte gjort vad den lovat och krisen, den där som de säger infinner sig när man börja närma sig de 30, gör sig påmind.

Varje gång när jag ser mig i spegeln.

De där "fina linjerna" under ögonen blir längre och grövre för varje dag.

Tycker jag.

Sväljer ner det varma.

Var man inte liten nyss? Liten och oförsiktig. Åkandes på skridskorna och skidorna och lekandes i träden bland farliga djur.

Inte längre.

Jag är för stor nu, för stor, för lång och för feg. Jag har skaffat mig insikter, förstår vad som är rätt och fel och vad som kan orsaka smärta och inte.

Sådant begränsar.

Men jag ler fortfarande. Åt dig och åt mig och vad vi åstadkommer. Trots åldern. Eller kanske på grund av den.

Sväljer ner det varma.

Det är inget att vara rädd för. Du finns ju här. Din hand är större, min är varmare. Det känns och vi vet om det.

Alltid.

Jag går ingenstans utan dig och vad var det egentligen jag gjorde innan du fanns? Vems ögon såg jag in i när du inte existerade och vem var det som ägde alla mina känslor? Mina tankar? Alla leenden och gråten?

Jag bär med mig dig nu.

Jämt!

Det är morgon nu, huvudet är fyllt till bredden av tankar och orden är lite brusiga.