Har precis sörplat i mig en mugg chokladte, underbart! Är på lite bättre humör nu faktiskt. Jag har gjort två goda gärningar idag, köpt larver till Fille som han nu ätit upp och så har jag... haha nänänä det tänker jag inte avslöja.

Jag har helt enkelt ordnat en liten överraskning åt någon. Och det är inte till korvbullen. Det fungerar faktiskt väldigt bra att glädja någon annan, då blir man liksom glad själv på köpet.

Nu ska jag fundera ut vad man kan tänkas glädja sig med till middag...

(Glöm inte bort att ge bort något till en god vän eller någon du håller kär lite då och då. Det är alltid uppskattat och så blir manglad också.)

Idag stod det "One minute of laughing equals one hour of life" på min tepåse. Det måste vara ett tecken.

:)

Även fastän allt är bra så finns det saker som tar emot.

Tror att mina p-piller spökar med mina hormoner för tillfället. Hor moner, ja det är vad de är för tillfället! Jag vet inte vad det är, kan inte sätta fingret på det men jag känner mig inte glad. Eller det gör jag ju fast ändå inte. Jag känner mig dyster och lite grå och magen värker då och då. Det är svårt att förstå sig själv...

Jag vill ju inte vara tjurig och grinig men jag är hemsk nu. Känner mig uttråkad och orolig. Men orolig för vad? Inte en aning, allt kommer ju att lösa sig. Den där restuppgiften kommer jag att fixa, jag har pengar på kontot, en städad garderob och nya skor. Jag har umgåtts med familj och vänner den senaste veckan och jag har min älskade korvbulle. Vad mer kan jag begära?

Jag vet ju fasiken inte! Vad är det för fel på mig?

Ibland så hatar jag att vara kvinna och jag antar att alla känslorna jag har nu är en del av det. P-piller i all ära men va fasen alltså.

För er män så kan jag tala om att det ungefär känns som om man har en utomkroppslig upplevelse. Man vet hur man beter sig, hur sur man är och på vilket uruselt humör man befinner sig men man kan inte göra något åt det trots att man vet att det är fel. Det är en jobbig känsla, man känner inte igen sig själv samtidigt som man är helt hundra procent säker på att det där är jag.

Ni tjejer/kvinnor vet förmodligen exakt vad jag talar om. Det går inte att förklara i ord egentligen...

Nu är jag sådär oerhört godissugen igen. Det är vidrigt! Jag har börjat äta måltidsersättningar och äppelcidervinägertabletter och nyss var jag ute på en joggingtur/promenad. *suck* Kunde man inte ha fötts som smal istället så att man med gott samvete hade kunnat gå till affären och köpt en påse godis?? Nu känns det liksom inte lika okej, jag har ändå ätit typ två chokladkakor (mörk choklad) den här helgen... Igen, vad är det för fel på mig?

Och nej, jag är inte gravid. I wish, då hade man i alla fall haft nåt (nån?) att skylla på...