Jag vill gärna dra ut på det så länge det bara går.

Men nu, nu är den död. Granen.

Den har barrat färdigt.

Åh, jag tycker det är lika sorgligt varje år. Att plocka undan julen. Liksom döda den, gång på gång på gång. Jag avskyr att packa in de rara små tomtarna i tidningspapper och jag ogillar att ta ner stjärnorna från fönstren. Det blir så tomt. Som om någon faktiskt gått hädan.

Korvbullen har styckat granen medan jag dammsugit upp resterna. Sedan lade vi allt i en svart sopsäck. Likdelarna ska nu forslas iväg till sin sista vila... Mina ärvda julkulor ligger åter i sin originalföpackning och de små figurerna i porslin har fått en ny plastpåse som skydd. Och jag saknar dem redan. Jag råkade slå sönder några av ljusen i ljusslingan men det går att köpa nya till nästa jul. Glittret, ja det rullades upp på kartongbitar och åkte ner i sina förpackningar, det spar jag till nästa år. Onödigt att köpa nytt när det knappt är använt. Det blir väl lite mer miljövänligt också.

Nää nu känns det grått och trist. Jag vill ställa tillbaka julgranen och hänga dit de fina kulorna igen. Snälla julen, kom tillbaka!!!

Jag har städat min garderob. Eller rättare sagt min sida i våran garderob. Hur kan man ha så mycket skit? Varför kastar man inte gamla urtvättade linnen och tröjor? Jag förstår inte... Och då var det inte så länge sedan som jag flyttade in i den här garderoben.

Det är helt sjukt! Nu har jag kastat ner kläder i en svart sopsäck och den är nästan full nu. En annan sopsäck är halvfull och den skall definitivt direkt till sopnedkastet utan att passera uffkontainern! Trasiga grejjer, för små trosor som man aldrig använt, gamla strumpbyxor med hål i tårna som jag inte orkar laga, urtvättade och söndertvättade äckliga gamla plagg som någon insekt gladeligen hade fått käka upp...

Det bästa var ändå när jag tänkte kasta mina två gamla jeanskjolar som legat undangömda i ren rädsla för att jag absolut inte trodde att jag skulle få på mig dem. Men det fick jag! Utan problem! Jag som trodde att jag gått upp ungefär 10 kilo eller så. Det kan jag ju förvisso också ha gjort om det valt att sätta sig på benen, armarna å sådär men jag blev glatt överraskad. Jag trodde det var kört...

Nu känner jag mig lite peppad för att börja träna och gå ut och gå och äta nyttigare mat. Jag vill att de där kjolarna en dag ska vara för stora så att jag kan köpa nya... :)

Nåväl, nu återstår att tvätta en massa bortglömda plagg så att de blir som nya igen och köpa galgar så att jag kan hänga upp saker eftersom min ikeabyrå inte verkar tåla att man stoppar mer än ungefär två par strumpor i varje låda. Värdelöst!

Sedan så borde det finnas lite mer plats för nya kläder. Det känns bra det här minsann!

Korvbullen är den finaste människan på jorden. Du torkar tårar som ingen annan och hos dig kan jag vara den jag är.

Min finaste! <3