Maddluren är snart examinerad och färdigpluggad. Är snart informatör/textdesigner. Är snart utan pengar. Är snart arbetslös.

Maddluren letar jobb. Känner sig lite stressad. Tiden går ju så fort. Maddluren har precis kollat in Uppsala läns arbetsmarknad och den ser inte så ljus ut. I allafall inte om man vill arbeta som informatör. Och det vill ju jag. Eller något annat som har med text att göra. Bara jag får jobba med ord så blir jag nöjd.

Jag vägrar gå tillbaka till vården och jag vägrar att söka ett städjobb. Jag vill bli något större, något viktigare och något som jag faktiskt kan säga att jag utbildat mig till. Jag vill inte att mina 3 år och många hundratusentals kronor i csn-skulder ska gå till ingenting. Jag vill att det ska leda till något. Något fint och bra som jag kan känna mig tillfreds och trivas med.

Maddluren ska fortsätta titta efter jobb, leta och fasiken finna ett! Det är bara det att man vet hur svårt det är. Och tittar jag på de jobb som ligger ute så är det mest säljare, doktorer, undersköterskor och lärare av olika slag. Jag har inte behörighet till något av dessa yrken. Blott två informatörsjobb hittade jag och de skulle man ansöka till nu och det går ju inte för att jag pluggar ett halvår till...

Maddluren hoppas att människor och företag tar sig i kragen och inser att de behöver en informatör som kan hjälpa dem med diverse textligt arbete, kundbrev, pressmedelanden, allmänna texter, recensioner, och kommunikation exempelvis, och sedan anställer mig. För jag är grym! Hör ni det arbetsgivare?? Jag är grym på ord och text och allt därtill, så anställ mig!

Ibland så sjunger vi, Fille och jag. Nån opera, aria eller kanske lite hårdrock? Vem vet...

Jag är beroende.

Nu har jag sagt det högt, eller åtminstone skrivit ner det. Jag kan inte leva utan mitt läppsyl (Stavar som det låter)! Jag har det med mig vart jag än går och det ligger minst fem stycken och skräpar runt i väskan, en på vardagsrumsbordet, en på nattduksbordet, ett i badrumsskåpet och så vidare...

Jag avskyr att vara torr om läpparna. Ni vet när det känns så där frasigt, fnasigt, lite som fiskfjäl. Det är vidrigt! Därför läppsylerar jag mig ungefär 2529207 gånger om dagen. Korvbullen säger att jag även gör detta när jag sover, mitt i nätterna. Och det spelar ingen roll om jag går upp, knappt vaken för att kissa eller dricka ett glas vatten, nog fan smetar jag på lite läppsyl också. Det är härligt att det blir mjukt liksom.

Nu undrar jag vad det här gör med kroppen egentligen? Är det verkligen nyttigt att smeta på sig 3 läppsyl i månaden? Hur mycket av det "äts" och hur mycket går in i läpparna och vad händer med det då? Lagras allt i kroppen? Är det därför jag är så tjock? Hahaha, närå där går gränsen, tjockheten beror nog på något helt annat men man kan ju inte låta bli att ställa sig frågan om det verkligen är hälsosamt att använda så mycket läppsyl...

I ett av mina läppsyl, Nueva, som man kan köpa på apoteket så finns det inte mindre än 12 ingredienser. Bland annat, paraffin, parfym och BHT, vad nu det är för något? Det är ju helt sjukt egentligen, här går jag och smetar in mig  i något som kanske är farligt och ohälsosamt. Jag måste kolla upp ingredienserna i de andra stiften också. Kanske kan man googla sig fram och se vilket som är "bäst". För tänk om mina läppar är konserverade nu eller nåt?

Jag kommer med all sannorlikhet aldrig att sluta med lypsyl, cerat, läppfett eller vad man nu vill kalla det, för det är förjäkla härligt!

Klockan är snart två, jag sitter här och funderar på varför det är så svårt att komma till skott. Hur kommer det sig att det finns så otroligt mycket annat att pyssla med när man egentligen borde plugga?

Just nu sitter jag och bloggar, tänker på hur smuligt det känns under de nakna fötterna och att jag verkligen borde dammsuga innan jag hoppar in i duschen som egentligen också borde tvagas... Och julen, herregud, jag måste plocka bort julen!  Jag har inte tid med att fundera på sådant, jag måste arbeta. Sätta fart och vara prduktiv.

Jag känner mig lat men inser att det är min totalt negativa inställning till den nuvarande kursen "Bildval och bildstrategier" som ställer till det för mig. Kursen motsvarade absolut inte mina förväntningar och jag känner mig ganska lurad över innehållet. Jag hade tänkt mig att vi skulle få veta hur man kan välja bildmaterial till olika texter, sådant vi eventuellt kommer att behöva göra i framtiden och att lära oss ett strategiskt tänk som vi kan utnyttja sedan, om ett halvår när vi faktiskt tar examen. Jag ville lära mig vad som fungerar och inte, kanske hur man lyckas kobinera bild och text på bästa sätt och få konkreta exempel på goda/dåliga bildval osv.

Nej, istället fick vi, första lektionen göra en artistbook. Alltså förstöra en bok och göra ett konstverk av den. Därefter hade vi två föreläsningar, varav vi redan hade haft besök av den ena föreläsarinnan och den andra satt och ritade... Den tredje lektionen missade jag på grund av att tågen inte gick och sedan har det varit jullov. Under tiden skulle/ska vi göra en fotobok om oss själva som skall fungera som ett CV, vi ska också, istället för att skriva en rapport, skriva ett reportage som ska innehålla samma saker som en rapport...

Här någonstans så gav jag liksom upp.

Igår skulle jag till skolan, vi hade heldag till fyra men mina tåg var inställda så jag bestämde mig för att betala 80 kronor för att ta bussen till Västerås och bli en timma sen. Bättre än att inte komma alls tänkte jag. Tji fick jag när jag halvvägs till Eskilstuna får ett meddelande av en klasskamrat som talar om för mig att vi inte har någon lektion, att den är inställd. Jag blev så arg, så irriterad och ännu mer arg. Så fort jag kom fram till Eskilstuna, klev jag av bussen och gick raka vägen in på tågstationen, drack en kopp kaffe och försökte lugna ner mig. Vafasen ska man engagera sig för när allt bara skiter sig ändå? Jag tog första bästa tåg tillbaka till Västerås och därifrån vidare hem till Enköping och korvbullen som var hemma med huvudvärk på självaste födelsedagen. Och jag var fortfarande arg.

Jag tittade på schemat för kursen också och kunde konstatera att vi totalt haft 3 föreläsningar och en som vart inställd samt ett upprop med workshop. Detta på 5 veckor och vad har jag lärt mig? Absolut ingenting!! Vi har ingen kurslitteratur och vi ska göra en bilderbok.

Så idag är jag hemma från delredovisningen för jag har inget att redovisa och jag kan ge mig fanken på att tågen inte gick imorse heller. Jag blev så arg igår att jag av ren och skär femårstrots stannade hemma idag. Jag avskyr den här kursen!

Jag tar lån för att gå i skolan, lära mig viktiga saker som hjälper mig i mitt framtida yrkesliv och förväntar mig att lektioner, kurser och föreläsningar är av yttersta vikt för att jag ska lära mig det som krävs.

Jag anser inte att en fotobok är det mest relevanta lärarna hade kunnat erbjuda oss. Vi har ju själva fått göra allt, och vad lär man sig av att gå igenom fototeket som är fyllt av gamla fyllebilder för att försöka hitta något som kan tänkas passa i en bok om en själv på 10 uppslag? Min irritation gör att jag sitter här, klagar och uppehåller mig själv från att pyssla med saker jag egentligen borde göra.

Så gårdagen kostade mig 150 spänn för att åka fram och tillbaka mellan Enköping och Eskilstuna i ungefär 4 timmar helt i onödan. Korvbullen och jag åt kebab som jag köpte med mig hem och sedan tittade vi på serier. Som plåster på såren liksom... Sedan kom släkten över på kalas och vi åt tårta. Dagen slutade så mycket bättre än vad den börjat men idag känns det lika jävligt igen.

Jag har lovat korvbullen att inte klaga över InDesign. Jag ska försöka. Jag ska absolut försöka. Men jag måste ta nya bilder först. Bilder so representerar mig och vad jag är, vad jag står för och sånt som en arbetsgivare kan vilja veta.

Jag ska sätta igång nu. Jag ska bara duscha först, å dammsuga...