Igår var jag i skolan och innan jag åkte hem tänkte jag gå och se om jag hade gamla inlämningar/rapporter att hämta ut. Min faster jobbar i receptionen så jag tänkte snicksnacka lite med henne också och slå två flugor i en smäll.

Eftersom jag har noll koll på kurskoderna och vilka kurser jag egentligen läst så plockade hon fram en lista och gick igenom alla fack för respektive kurs. Jag hade två saker att hämta ut och jag höll på att få slag när det stod REST på en av dem! Vad i helsike??? Hur kan jag ha missat? Min faster var gullig och meddelade att jag saknade 4 högskolepoäng och att jag nog borde göra färdigt restdelarna så att jag kunde få godkänt i kursen.

Jag fattar fortfarande ingenting... Jag som tycker att jag har ganska bra koll på mina betyg. Tydligen inte.

Nåväl, restuppgiften var från en kurs som jag absolut avskydde, nästan mer än kursen jag läser nu (Nu låter det som om jag hatar alla kurser men så är absolut inte fallet). Vi skulle skapa en utställning om kärnbränsle och vi skulle vara kreativa och nytänkande för det skulle bli en häftig upplevelse att besöka vår utställning sade lärarna.

Vi blev indelade i små grupper och fick komma med förslag, hur galna som helst och sedan skulle lärarna välja ut vilka som skulle förverkligas och ställas ut på Västerås museum. Sagt och gjort, lärarna hade vid redovisningen klagomål på alla bidrag, de var alldeles för galna, fula eller knasiga och de bidrag som valdes ut fick genomgå enorma makeovers för att "passa" det tänket som lärarna tänkt sig. Därefter blev vi indelade i större grupper som alla ansvarade för ett område i utställningssalen och ett område i processen uranframställning...

För det första bestod varje grupp av cirka 15 personer som i sin tur skulle dela på arbetsuppgifterna så att alla hade något att göra. Eftersom det var en utställning så hade näst intill alla kommit överrens om att det skulle vara så lite text som möjligt i våra artefakter. Man vet ju själv hur det är när man kommer någonstans och det bara finns text, på text, på text och knappt några bilder eller saker att ta på. Det blir skittråkigt! Man vill ju gärna, ta, känna och uppleva saker istället. Och eftersom det skulle vara en häftig upplevelse så tyckte vi inte att text direkt passade in i det tänket. Eftersom jag är en textdesignare så blev mina arbetsuppgifter ganska få. Jag researchade en del och till sist, när vi hittat rätt info så kortade jag bara ner texter så att de blev lite lättare att förstå. Inte så svårt! Ganska tråkigt och jag kände mig mest i vägen. Dessutom är det ganska svårt att samarbeta i en grupp på 15 personer... Jag blev ständigt irriterad och de andra tjatade på mig och förstod inte mina argument osv... Till slut gav jag upp och gjorde det jag skulle utan att blanda mig i något annat.

Kursen kändes helt värdelös!

Man skulle också skriva en analys av sitt arbete. Där kom vi till mitt stora problem, jag gjorde ju ingenting egentligen! Inget som är värt att analyseras in i minsta detalj. Jag tog en text, kortade ner den och så införde vi den i nyhetsgrafiken och klistrade upp den på en tombola. Punkt.

Det är alltså den analysen jag fått rest på. Nu känns det som att jag får hitta på saker, ljuga eller ordbajsa för att jag ska få godkänt för jag vet inte vad jag ska skriva utöver det jag redan skrivit.

Alla kommentarerna i analysen är av negativ art, inte ett enda "bra" eller något positivt finns med. Därför känns det ganska tråkigt. Något måste ju ha varit bra med mitt tänk och vad jag åstadkom, tydligen inte.... Det är nog den första rapporten/analysen som det bara står negativa saker i. Jag tycker faktiskt att man som lärare ska komma med både bra och dåliga omdömen. Dessutom har han skrivit vad jag anser är helt personliga saker och svarat på mina åsikter om kursen, vilket kanske inte passar sig i en analys.

Exempelvis så skriver jag: I övrigt så tycker jag att ett grupparbete i så här stora grupper fungerar mindre bra. Det är svårt att hitta tider som passar alla då möten kan hålla och det är svårt att bli hörd ibland då alla har olika uppfattningar om saker och ting. Kanske vore det bättre att ha delat upp oss i små grupper och låtit det fortgå så? Jag känner också att jag, som textare, kanske hade velat haft en mer svår/givande uppgift. En uppgift där jag till fullo kunnat utnyttja de kunskaper jag samlat på mig under mina två år på MDH. Det känner jag itne att jag fick göra under den här kursen. Att förenkla och skriva små, korta texter är inte så svårt. Det har jag gjort förut. Det största arbetet i den här kursen har bestått i researcharbete och det har jag tyckt kännts tråkigt när slutresultatet blev så pass litet för min del.

Då har han skrivit, som svar på detta: "Litet? Det var väl ert val?, det är därför man ska tydligt redogöra för det stora arbete som inte syns i artefakten"

Jag tror inte att han förstår hur pass lite som krävdes för att få mina texter klara. Och dessutom så har vi fått lära oss i många andra kurser att utställningsmaterial skall innehålla så lite text som möjligt och den skall vara så lätt att förstå som det bara går.

Jag och en annan klasskamrat pratade dessutom om detta med honom. Att vi textare kände oss överflödiga och att vi inte kom till så stor nytta. Vi kom till och med med ett förslag om att alla textare som ville kunde få göra en folder om vårt projekt, utställningen och resultatet istället som besökarna kunde ta med sig. Ett förslag som han totalt ratade och inte alls tyckte om.

Jag kan anse att han har fel i den här frågan för det som skulle bli en häftig och nytänkande utställning blev precis lika tråkig som en vanlig utställning på ett helt vanligt museum... Sterilt, vitt, stora textstycken som ingen orkar läsa ( andra grupper ville visst ha mycket text), tråkiga föremål i vitt, vitt, vitt och så en modell... Riktigt tråkigt! Inget färgglatt och inget spännande och absolut ingenting interaktivt... Det blev alltså inte alls som jag hade förväntat mig.

Så nu är jag alltså tvungen att analysera mitt arbete...igen. Trots att jag typ inte gjort något. Jag vet faktiskt inte alls vad jag ska skriva. Vi får väl se, men jag måste ha mina poäng.