Solen sken, kroppen vädjade och ut gick jag.

Jag trodde aldrig att jag skulle göra detta men nu tänker jag göra det i alla fall oavsett vad ni tycker.

Jag är en överviktig, rätt söt ung dam som inte är ett dugg modemedveten. Jag köper kläder jag tycker om, som är sköna och sitter någorlunda bra. Jag har ingenting med modet att göra eftersom min kropp inte liksom passar i de kläderna. Eller rättare sagt så är det modet som inte passar min kropp. På grund av detta så får man liksom skapa sig ett eget mode så gott det går utan magtröjor, boleros, mönstrat/storblommigt, jättesmala byxor och chinos. Och långklänningarna får vi inte glömma, herregud långklänningarna! Absolut inget för mig! För att kunna ha på sig en sådan måste man vara smal, johorå det måste man! Pinnsmal helst å inga tuttar ska man ha å ingen rumpa heller. Planklooken är helt rätt i det fallet och det ser så förbaskat snyggt ut på människorna som klär i långklänning men jag kommer aldrig att ta på mig en sådan...

Nåväl, nu känner jag att jag kryper runt den egentliga orsaken till att jag skriver just det här inlägget. Ursäkta mig.

Jo, så här är det att jag vill tipsa om ett härligt plagg. Speciellt så vill jag tipsa alla oss med kvinnliga former. I Eskilstuna har det öppnat en fantastisk butik, Zizzi, heter den. Där finns kläder för kvinnor! För oss som väger några kilon för mycket, har former och inte direkt passar in i H&m:s små kakformskläder eller orkar försöka tränga sig i ett par Levisjeans på JC...

Plaggen som det hela handlar om är dessa:

Det är alltså underklänningar som ser ut som längre linnen med spets upp och nertill. De är jättefina och passar under det mesta. De livar upp en gammal trist klänning och gör att man känner sig liiite lite lyxigare. Jag vill verkligen slå ett slag för dessa för de är jättesköna och fina. 299 kronor styck kostar dem och jag rekommenderar dem varmt! Vore jag miljonär skulle jag köpa en i varje färg...

Så här ser spetsen ut i nederkanten.

När jag nu ändå håller på och babblar om kläder så vill jag stoltsera med att jag faktiskt har köpt två par nya skor. Efter mycket letande och velande så hittade jag två par på rean här i Enköping och jag är så himla glad för nu kan jag också välja skor till mina kläder på morgonen innan jag går hemifrån. Som student kan man inte köpa så många skor samtidigt så därför går jag alltid i samma par tills de är så trasiga att de inte går att använda mer. Jag känner mig väldigt ful under den perioden men jag har inte så mycket att välja på. Men nu har jag alltså köpt två par dojjor. Här har vi dem:

Storlek 41 måste jag ha på mig nu för tiden, annars stryps klumpen... Men ja, jag är över det hela väldigt nöjd.

Det börjar bli ordning på den här damen nu, rensat i garderoben, köpt galgar, skaffat lite nya plagg och två par skor. Skulle ju inte skada med lite mer kläder/ underkläder och en vårjacka men man får nöja sig med det man har för man kan inte få allt...

Det är söndag och jag har satt upp håret i en klämma bak i nacken. Funderar på en kopp te eller kanske lite soppa. Solen visar sig från sin bästa sida idag, den smekte till och med min kind när jag betraktade den från balkongen. Är det våren som är på väg?

Kameran har pockat på uppmärksamhet och egentligen borde jag gå ut. Jag har fortfarande en idé som jag inte förverkligat men nu har jag plockat undan och ställt upp allt julpynt på vinden så den får nog vänta tills nästa år. Kanske hinner idén växa sig större och bli till något projekt... Vi får se.

Hur som helst så är det fortfarande söndag och vad gör man med den sista dagen på veckan? Allt som oftast slösas den bort av måndagsångest och måsten inför den nya veckan.

I mig så ligger en oro och gror, något nervöst som jag inte kan ta på. Jag har ärvt känslan efter min far. Den är svår att släppa när den väl naglat sig fast under skinnet och i ögonlocken. Vad ska hända egentligen om några månader?

Arbetslös?

Jag hatar det ordet. Det är inte jag och har aldrig varit. Där grundar sig oron, i det enkla men negativa laddade ordet. Jag måste göra mitt bästa men hur beter man sig när man söker jobb? Jag känner mig inte förberedd på den punkten. Hur gör man och vart vänder man sig när arbetsförmedlingen känns som en tom brunn i en het öken? Vilka företag ska man vända sig till? Ska jag bemöda mig med att göra en annorlunda, kanske till och med knäpp CV? Törs man? Vad kan man vinna och vad kan man förlora?

Jag vet så lite, kan nästan ingenting om hur man söker jobb och är artig, trevlig och sådär fräsig och nyutbildad som man är när man tagit examen. Sprudlande liksom. Jag vet ju ens knappt vad jag vill göra, den där tidningsdrömmen tror jag har lagts på is för en stund, det var kanske inte det jag ville trots allt. Jag vill nog prova något annat, jag vill målgruppsanpassa, skriva texter och sånt jag är bra på. Kanske jobba för en myndighet eller skriva för barn. Det finns så otroligt mycket men hur lyckas man hitta och faktiskt få ett jobb inom det man tänkt sig?

Jag vet att man "måste ta det man får" men jag vill ju använda mig av mina kunskaper nu, växa och bli lite större, eller längre åtminstone.

Jag ska försöka lägga upp en plan, glutta igenom telefonkatalogen (finns sådana fortfarande?) eller så och se vilka företag som kan tänkas behöva min hjälp.

Det finns mycket att bita i. Frågan är bara om det går att bli mätt?