Det är söndag och jag har satt upp håret i en klämma bak i nacken. Funderar på en kopp te eller kanske lite soppa. Solen visar sig från sin bästa sida idag, den smekte till och med min kind när jag betraktade den från balkongen. Är det våren som är på väg?

Kameran har pockat på uppmärksamhet och egentligen borde jag gå ut. Jag har fortfarande en idé som jag inte förverkligat men nu har jag plockat undan och ställt upp allt julpynt på vinden så den får nog vänta tills nästa år. Kanske hinner idén växa sig större och bli till något projekt... Vi får se.

Hur som helst så är det fortfarande söndag och vad gör man med den sista dagen på veckan? Allt som oftast slösas den bort av måndagsångest och måsten inför den nya veckan.

I mig så ligger en oro och gror, något nervöst som jag inte kan ta på. Jag har ärvt känslan efter min far. Den är svår att släppa när den väl naglat sig fast under skinnet och i ögonlocken. Vad ska hända egentligen om några månader?

Arbetslös?

Jag hatar det ordet. Det är inte jag och har aldrig varit. Där grundar sig oron, i det enkla men negativa laddade ordet. Jag måste göra mitt bästa men hur beter man sig när man söker jobb? Jag känner mig inte förberedd på den punkten. Hur gör man och vart vänder man sig när arbetsförmedlingen känns som en tom brunn i en het öken? Vilka företag ska man vända sig till? Ska jag bemöda mig med att göra en annorlunda, kanske till och med knäpp CV? Törs man? Vad kan man vinna och vad kan man förlora?

Jag vet så lite, kan nästan ingenting om hur man söker jobb och är artig, trevlig och sådär fräsig och nyutbildad som man är när man tagit examen. Sprudlande liksom. Jag vet ju ens knappt vad jag vill göra, den där tidningsdrömmen tror jag har lagts på is för en stund, det var kanske inte det jag ville trots allt. Jag vill nog prova något annat, jag vill målgruppsanpassa, skriva texter och sånt jag är bra på. Kanske jobba för en myndighet eller skriva för barn. Det finns så otroligt mycket men hur lyckas man hitta och faktiskt få ett jobb inom det man tänkt sig?

Jag vet att man "måste ta det man får" men jag vill ju använda mig av mina kunskaper nu, växa och bli lite större, eller längre åtminstone.

Jag ska försöka lägga upp en plan, glutta igenom telefonkatalogen (finns sådana fortfarande?) eller så och se vilka företag som kan tänkas behöva min hjälp.

Det finns mycket att bita i. Frågan är bara om det går att bli mätt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...