Även fastän allt är bra så finns det saker som tar emot.

Tror att mina p-piller spökar med mina hormoner för tillfället. Hor moner, ja det är vad de är för tillfället! Jag vet inte vad det är, kan inte sätta fingret på det men jag känner mig inte glad. Eller det gör jag ju fast ändå inte. Jag känner mig dyster och lite grå och magen värker då och då. Det är svårt att förstå sig själv...

Jag vill ju inte vara tjurig och grinig men jag är hemsk nu. Känner mig uttråkad och orolig. Men orolig för vad? Inte en aning, allt kommer ju att lösa sig. Den där restuppgiften kommer jag att fixa, jag har pengar på kontot, en städad garderob och nya skor. Jag har umgåtts med familj och vänner den senaste veckan och jag har min älskade korvbulle. Vad mer kan jag begära?

Jag vet ju fasiken inte! Vad är det för fel på mig?

Ibland så hatar jag att vara kvinna och jag antar att alla känslorna jag har nu är en del av det. P-piller i all ära men va fasen alltså.

För er män så kan jag tala om att det ungefär känns som om man har en utomkroppslig upplevelse. Man vet hur man beter sig, hur sur man är och på vilket uruselt humör man befinner sig men man kan inte göra något åt det trots att man vet att det är fel. Det är en jobbig känsla, man känner inte igen sig själv samtidigt som man är helt hundra procent säker på att det där är jag.

Ni tjejer/kvinnor vet förmodligen exakt vad jag talar om. Det går inte att förklara i ord egentligen...

Nu är jag sådär oerhört godissugen igen. Det är vidrigt! Jag har börjat äta måltidsersättningar och äppelcidervinägertabletter och nyss var jag ute på en joggingtur/promenad. *suck* Kunde man inte ha fötts som smal istället så att man med gott samvete hade kunnat gå till affären och köpt en påse godis?? Nu känns det liksom inte lika okej, jag har ändå ätit typ två chokladkakor (mörk choklad) den här helgen... Igen, vad är det för fel på mig?

Och nej, jag är inte gravid. I wish, då hade man i alla fall haft nåt (nån?) att skylla på...

 

Louise

31 januari 2011 13:41

Jag förstår precis... har provat tre sorters p-piller och har egentligen inte mått dåligt av någon sort, men jag har haft sådana där diffusa känslor, precis som du beskriver. Sambon gillade inte att jag stoppade i mig hormoner, så jag har faktiskt slutat med p-piller och jag kan säga att det är en befrielse att veta att jag inte stoppar i mig hormoner. Jag äger min egen kropp, så att säga. Så vi använder kondom faktiskt. Nu är det ju så att jag inte vill ha barn och min sambo har redan barn, så vi har pratat om att han ska sterilisera sig... vi får se vad som händer. Jag förstår i alla fall precis hur du känner dig! Lixom ingen kontroll över den egna kroppen. Stor kram till dig!

http://solros.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...