Hon lutade huvudet framåt och fäste blicken i golvet. Dethär skulle göra ont, det visste hon.

Det vita ljuset mot den vita väggen och smutsen på bordet gjorde allting fulare. Smulor på parketten vägrade att sugas upp av den gamla dammsugaren. Allt var fult. Allt var trasigt. Till och med livet.

Smärtan som dolde sig under de kvävda skriken hade hon känt så många gånger förr. Han som orsakade den hade hon en gång älskat.

Nu var falskheten det enda som skyddade. Inga knäskydd och plåster i världen kunde hjälpa henne att överleva detta. Hon skulle sakta tyna bort och bli ingenting.

Att gråta var förbjudet. Så hade det varit sedan barnsben. Hon visste mycket väl vad som skulle hända om tårarna började flöda och det var inget hon ville uppleva igen...

Han log när han bad henne att be om ursäkt för sitt hemska beteende. Hon såg honom i ögonen med hat i blicken och bad lydigt om ursäkt. Precis som igår, dagen innan och dagen innan det. Precis som varje dag.

Något hemskt kan också bli en vana.

En stund senare fick hon vara ifred. Det var i de stunderna som hon smed planer. De som skulle få henne att, mot alla odds, kanske överleva. Försiktighet och noggrannhet hade blivit ledorden i hennes överlevnadsstrategi. Utan dem skulle hon med all säkerhet jämnas med marken i något vredesutbrott.

Nej, han skulle inte få vinna. Det hade hon lovat sigsjälv och den hon saknade så mycket att hjärtat värkte...

Han snarkade högt och hon höll för öronen. Hon blundade så hårt det gick, drömde sig bort. Hon önskade att den kropp som låg svettigt klistrad emot hennes var någon annans. Hon önskade att den hand som nyss slagit inte var så ond. Hon önskade att hjärtat hennes kunde flyga och att lungorna fick sluta skrika.

Han vände sig om och kylan blev närvarande. Där i den stora sängen var hon ett stelt streck fyllt av skräck och ingenting var som förut...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...