Jag tänkte önska alla en god morgon men inser att jag genast får ta tillbaka allt, ångra mig och skämmas lite över att klockan är över lunch.

Jag sitter nämligen här med en mugg härligt morgonkaffe. Så här dags. Jo, för mig är det morgon. Vi kom nämligen inte i säng förrän efter 5 i morse, jag satt som en toka och spelade Epic mickey och kovbullen spelade nåt annat. Och jag säger toka just för att det är precis det jag förvandlas till när jag spelar, eller ska vi kanske säga "spelar"?

Jag är inte bra på spel, speciellt dålig är jag på tv- och dataspel. Det finns liksom vissa saker som jag helt enkelt inte fattar. Det innebär att jag ofta (läs alltid) måste spela om banorna ungefär en miljard gånger innan jag klarar dem, om jag klarar dem. Och det i sig innebär att jag bygger upp en enorm irritation och ilska över att jag inte klarar spelhelvetet, över att jag känner mig dum och puckad. Jag sitter och svär och skriker konstant tills jag gjort banan så många gånger att jag har lust att kasta de dyrbara Wii-kontrollerna hårt i bordet, väggen, golvet eller någon levande varelse för att medvetet orsaka skada. Jag blir så arg att jag vill se sprickor i bord, repor på golv och blod...

Ibland, när irritationen är som allra störst så skriker jag åt korvbullen. Jag skriker att han ska hjälpa mig med den jävla helvetes jävla skitbanan för det går ju tamejfan inte, det blir en låsning där i kragen...! Jag skriker och gormar och ibland tillåter jag mig att kasta mig fram och tillbaka i soffan i ren frustration över att jag inte fattar hur jag skall lösa problemet, monstret, bossen eller skelettjäveln som vägrar att dö om man inte kan slänga en stor järngrej på den och har man ingen sådan järngrej så dör man för det går tamejfan inte att komma undan den och den har svärd som den snurrar runt med så att man klyvs på mitten och den följer efter en överallt så att man får ångest och en känsla av att man inte kommer undan drabbar en... Ja det känns som att man håller på att dö!

Korvbullen säger oftast att jag måste klara banorna själv men ibland så ger han upp, han kommer lydigt, sätter sig bredvid mig, klarar det jag inte klarat, lätt på första försöket och då blir jag glad fast samtidigt irriterad över att jag setat i ungefär två timmar med samma bana och inte kommit längre än halvvägs. Korvbullen är duktig, han kan allt!

Jag kan inte. Jag kan absolut inte för jag har inte det där tv-spelstänket som korvbullen och hans vänner byggt upp sedan barnsben. Det är som med ekvationer i matematiken, jag ser inte lösningen och då blir det liksom svårt. Jättesvårt. Men samtidigt är jag så satans envis och tycker att det, till en början, faktiskt är väldigt roligt att få klura lite, hitta gömda ställen och belöningar.

Jag tycker synd om korvbullen för jag var så irriterad igår när jag gick till sängs att jag började tjaffsa om andra saker, det vill säga handling (Ja, det är ett annat kapitel som jag får ta upp senare) som vi redan gått igenom minst tusen gånger redan... Jag var sur och korvbullen tyckte jag var löjlig och barnslig och då blev jag ännu surare. Så fungerar vi kvinnor. Hormoner kallas orsaken. Men korvbullen fick mig att skratta igen och sedan gick han ut för att sova på soffan och jag i sängen.

Nejnej, vi har inte skilda sovrum, jag bara snarkar en del när jag är förkyld... :)

Det här monstret håller jag på och försöker besegra nu och det går inte, det går tamejfaan inte!

Summan av kardemumman blir väl att jag borde hålla mig ifrån tv-spel av alla de slag, men det är ju så roligt... en stund...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...