Hon hade sagt att du var finast i världen. Att det var dig hon ville ha.

Du hade bara stått där med ett fånigt uttryck. Ett ansiktsuttryck som inte uttryckte något. Du var uttryckslös.

Hade du någonsin varit tråkigare och mer färglös än just då? 

Hon hade ju sagt till dig att hon älskade dig och hur du fick henne att älska livet.

I det ögonblicket måste hon ha hatat livet. 

Hon måste ha hatat allt det hon just vräkt ur sig.

Alla de ord som hon spelat upp om och om igen i sin upptagna hjärna för att få till på bästa möjliga sätt. Så att DU skulle förstå. Så att du på ett pedagogiskt vis skulle veta hur det kändes för henne att ha dig nära.

Hon lyckades.

Du visste exakt vad orden i den följde de kom ur hennes mun betydde.

Du hade hört dem förut men i ett annat sammanhang. 

Då hade det varit en annan sak, då hade du kännt likadant. Men nu... Nu var tomheten din bästa vän och din värsta fiende. Din mage var tom, ditt huvud var tom, ditt hjärta var tomt och ditt vackra ansikte var tomt.

Känslorna som funnits där en gång för längesedan var borta. Vart hade de försvunnit? Vart på vägen hade du tappat dem? Eller var det någon annan som hade lånat dem på obestämd tid?

Nu hade varit läge att lämna tillbaka dem.

Nu hade det vart läge för en vit lögn, eller kanske till och med en svart?

Hon tittade skamset ner i golvet med rodnande kinder. Händerna rörde nervöst vid varandra och pillade på en av knapparna i den nya koftan som hon visat dig förra veckan i den nya butiken på storgatan. Du hade redan glömt hur den såg ut.

Hur gör man nu?

Hur ljuger man utan att det syns? Utan att hon märker kärlekens död.

Hur faan gör man?

Det faller tårar från hennes ögon, du borde ta tummarna och stryka bort dem sådär som du gjorde då när allt betydde någonting. Du står stilla. Hör hennes snyftningar och känner irritationen växa. Du borde inte känna såhär, hon älskar ju dig. Hon älskar allt du är och allt som du vill vara och kommer att bli. Varför känner du ingenting? Varför är du tom? Varför hörs det ingenting när du talar och när du skriker åt henne att lämna dig ifred?

Varför gör hon ingenting? Hon borde skrika tillbaka, springa sin väg, torka tårarna mot den nya ärmen. Hon borde hata. Men hon gör inget.

Du står stilla och hon står stilla.

Hon lyfter blicken, lite i taget tills hon möter din.

Hon stirrar på dig och du hatar det. Hon söker svaren i dig, i ditt ansikte. Hon letar febrilt men ser ingenting. Det är då hon ger upp. Det är då hon inser att allt som var där igår är borta idag. Hon inser men kan inte förstå.

Du förstår men kan inte inse. 

Du kunde inte ljuga.

Hon ser rakt igenom din värdelösa kropp som inte ens kan ljuga en vit lögn.

Aldrig har något gjort så ont och varit så befriande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...