Jag har precis sett filmen Fröken sverige och som vanligt efter en film med ett äckligt lyckligt slut så känner jag mig lite avundsjuk och illa till mods.

Avundsjuk på slutet i filmen och illa till mods för att jag vet att det aldrig kommer att hända en själv.

Det är precis sådana slut som man drömmer om varenda dag.

Att någon ska tycka så mycket om en att den aldrig ger upp trots att man skämt ut sig, inte är världens snyggaste eller säger puckade saker.

Att det tillslut blir bra och lyckan är det största som någonsin existerat. 

Att verkligen älska.

Egentligen så avskyr jag sådana här filmer men jag kan inte låta bli att titta på dem för dem ger mig en chans att drömma. Att byta ut huvudpersonen mot migsjälv. Att glömma mitt eget lilla liv en stund och vara lycklig i någon annans.

Låna en påhittad persons liv... Ja jisses, ni hör ju hur det låter...

Men det är faktiskt skönt...

Jag kom på migsjälv med att le fånigt åt den manlige huvudpersonen när han vinkade åt (mig) den kvinnliga skådespelerskan när han for iväg i bussen i slutet...

Fånigt.

Är jag verkligen så kärlekstörstande att jag nöjer mig med ett leende från en skådis...

När filmen är slut så känns det som att man vaknat upp ur en dröm. Man blir lite ledsen över att det inte var sant, denna fina dröm som man nyss drömt...

Ge mig en dröm att leva i för evigt och för i helvete, ge mig någon att älska!!!

Livet är en gåta och vi får svaret när vi dör.