Tog cykeln till affären...

Gick in, såg mig omkring...

Där kom du gåendes...

Jag skrattade lite inombords å tänkte att nä, jag ska inte vika mig.

Du gick där med dina vanliga kläder, ditt vanliga utseende och de vanliga ögonen. De gröna ögonen som jag en gång tyckt så mycket om. Håret hade du visst i en toffs! Det har växt sedan sist.

Stadiga steg tar jag framåt, emot dig, jag viker mig aldrig!!

I samma stund som jag passerar möter jag din blick och slänger ur mig ett Hej!! 

Tittar sedan genast rakt framåt och höjer huvudet en aning...

Så bra det kändes!

Du såg lite finurlig ut... Vet inte vad du ville säga med ditt ansiktsuttryck, ja, det lilla jag hann se av det... 

Ärligt talat så skiter jag i det!

Du är passerad, både i livet och i affären.

Nu ska jag äta mat!