Direktlänk till inlägg 14 maj 2007
Det är långt mellan andetagen.
Orken är slut och viljan likaså.
Du ligger så stilla... väntar...
Håret ringlar sig likt ormar kring ditt huvud och glorian har hamnat på sniskan av svetten på din panna.
Värdet i det som nyss hänt var ofattbart.
Kom ihåg att aldrig glömma.
Pappersbiten i handen skrynklas samman och flyger genom luften...bort...
En liten ängel svävar förbi i skepnaden av en fjäril.
Du vet att den vet.
Ögonen sluts så långsamt och värmen mot huden blir en smekning.
Aldrig har du varit så nära.
Aldrig har du varit så långt borta.
En längtan som var större än allt och nu är den över.
De nakna benen sträcks rakt upp i luften, tårna silar solens strålar.
Ängens blommor blir till prickar i landskapet.
Länge ligger du där på rygg bland allt som lever.
Så stilla, så tyst, så full av allt det underbara.
Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
19 | 20 | |||
21 |
22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 |
30 | 31 | ||||||
|