Valborgsmässoafton.

Tråkafton.

Ensamafton.

Vanligafton.

Aftonbladet.

Tråk, tråk, tråk och mera tråk.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag vill ju göra något roligt. Gå ut, träffa folk, umgås, kramas, vad som helst utom att sitta här alldeles själv och vara ensam.

Jag har försökt hålla mig sysselsatt genom att sova och fibbla med nya telefonen för att försöka förstå mig på hur den funkar med överföring av bilder och allt va det nu är. Nu är jag klar med det så vad ska jag nu hitta på?

Jag borde givetvis äta men jag har verkligen ingen lust. Jag är inget hungrig, ensamheten fyller mig...

Ge mig sällskap. Ge mig någon att älska, någon att tycka om. Ge mig någon som stannar! 

Jag är less på att försöka och försöka och försöka. Jag förstår ingenting av det som kallas kärlek. Kärlek gör bara ont. Det sårar och lämnar kvar ärr. Kärlek gör en tokig och fylld av fjärilar i magen. Kärleken är röd sägs det och väl värd att vänta på. Kärlek är svårt och alldeles omöjligt. Kärlek är kärlek.

Jag vill rymma!

Försvinna bort lite.

Vill du låna mig ditt land? Din stad? Dina tankar? Ditt liv?

Jag lovar att ta det varligt, behandla det som vore det mitt eget. Allt vad jag lånar skall jag ge tillbaka. Allt vad jag lovar skall jag hålla.

Du säger att allt blir bra så småningom. Jag vet att du ljuger. Du säger att det snart blir min tur. Jag vet att det är svårare än så. Du tror att du vet hur det blir och vad det var. Jag vet att du inte har en aning. 

Skänk mig det jag ber om eller låna mig det jag vill ha. 

Jahapp nu befinner man sig mitt i helgen...

Inget speciellt har hänt och inget speciellt kommer heller att hända denna helg.

Imorgon blir det till att jobba extra...13 timmar... Kandet bli roligare? ;9 Ajja det blir mer klirr i kassan nästa lön.

God natt 

Vet inte varför jag lyssnar.

Det påminner ändå bara om dig.

Kanske ger det någon sorts tröst? En känsla av att du är nära fast du är långt bort. 

Eller så är allt bara en dröm.

Du har aldrig existerat, du har aldrig varit här och kommer aldrig att komma hit. Du är en fantasi, någon annans verklighet. En undanflykt och ett skämt. 

Jag har aldrig vilat mina ögon på något vackrare.

En bröstkorg som höjs för att åter sänkas.

Din ljusa hud som skimmrar likt silkestrådar i månljuset.

Måtte det aldrig ljusna.

Under slutna ögonlock rör sig blågröna ögon likt ett böljande hav.

Dina läppar så röda, så svåra att motstå...

Din hand vilar tungt emot min men en rörelse vittnar om drömmarnas överhand.

Måtte jag aldrig somna. 

Mina ögon känns som två tennisbollar.

De är svullna av pollen och av trötthet...

Hjärtat värker lite men det kanske går över med ett par alvedon?

Allt jag vill just nu är att sova. Kan inte koppla av. För många tankar i mitt alldeles för stora huvud som inte klär i varken mössa eller hatt. 

Känner mig otroligt ful idag. Och tjock. Värdelös!

Någon som vill byta liv med mig en liten stund tills allt är ordnat och så som jag vill ha det? 

Det finns tydligen inga genvägar här i livet. Allt måste genomlidas och upplevas hur ont det än gör. Ingen manual eller handbok finns det heller. *suck*

Nää idag är ingen höjdardag... usch... 

Ibland blir det inte riktigt så som man tänkt sig...

Det är då man har lust att skrika ut de värsta svordomarna man kan komma på inför hela stadens folk. Vettiga och ovettiga. Svettiga och osvettiga. Rakade och orakade. Glada och ledsna. Ja, alla!

Min syster och jag var således på detta humör när vi alldeles missnöjda och lagom deprimerade gick hemåt i nattens svarta mönster med tankarna fyllda av dem som betyder mest fast minst...

Fittbunke och bögbulle var de absolut värsta orden vi kunde komma på... 

Vi skrek dem aldrig högt men vi tänkte dem högt nog... Högt nog för att den som nu bestämmer över allas våra öden skulle höra. Höra och skärpa sig. Ge oss det vi vill ha!

Verkställa våra ordrar.

Allt som skulle bli så mycket blev till ingenting ikväll...

Tankarna är någon annanstans och kräver uppmärksamhet  varje sekund. De stjäl och rövar utan att fråga om lov och gömmer sedan sitt byte någonstans i bakhuvudet.

Frihet är något som inte existerar.

Frihet är något som få människor äger och kan utnyttja fullt ut.

Frihet är något som gör oss andra avundsjuka.

Jag orkar faan inte en gång till!

Jag pallar inte.

En ostämd gitarr står bland dammet i den ena hörnan.

I den andra sitter hon med dumstruten på. Hon som inte vet vart hon ska ta vägen.

Hon dunkar då och då sitt tomma huvud emot väggen i hopp om att någon eller något skall höra henne. Kanske till och med se henne. 

Tapeten som en gång varit vit har blivit färgad av solens strålar. Dags att renovera.

Dags att hitta orken och leta upp lusten som hon packat ner i någon låda någonstans.

Hon reser sig från platsen där hon satt... skuggan följer efter.

De smala pinnarna till ben, som hon för övrigt ärvt av sin kära mor,  skakar lite lätt.

Hon är hungrig och brer sig en limpmacka utan pålägg. Hon tycker inte om pålägg. Egentligen så tycker hon inte om mackor heller men hungern bestämmer ibland över hjärta och själ och tyckandet och alltihopa...

Mackan är lagom torr, fastän hon kletat på det gula fettet, sådär som den blir efter ett par dagar i en plastpåse som någon glömt knyta ihop.

Utsikten från hennes köksfönster möter hennes smala ögon. Det är ljust ute, solen färgar tapeterna idag också. 

Om ändå solen hade andra färger än gult att dela med sig av. Då skulle hennes tapeter vara klarröda eller blå med grönt inslag. Inget svart. Glada färger.

Hon tvättar av sitt ansikte. Tvättar bort masken. Tar på sig ett par jeans och ett par bekväma knytskor. 

En promenad är vad som behövs.

Värmen smeker henne och färgar hennes kinder rosenrosa. Benen har slutat skaka och musklerna får chansen att göra sitt jobb.

Skosnöret går upp och hon böjer sig ner för att knyta det igen. En citronfjäril bestämmer sig för att landa på skons tå. Den fladdrar ett par gånger med sina små men praktulla vingar innan den bestämmer sig för att ge sig av.

Hon undrar vart friheten för den.  Om den har någon frihet eller om den drivs av instinkter som sedan länge är inplanterade i den lilla gula kroppen... 

Är citronfjärilen också färgad av solen? 

Är allt gult solens förtjänst?