Vet inte varför jag lyssnar.

Det påminner ändå bara om dig.

Kanske ger det någon sorts tröst? En känsla av att du är nära fast du är långt bort. 

Eller så är allt bara en dröm.

Du har aldrig existerat, du har aldrig varit här och kommer aldrig att komma hit. Du är en fantasi, någon annans verklighet. En undanflykt och ett skämt. 

Jag har aldrig vilat mina ögon på något vackrare.

En bröstkorg som höjs för att åter sänkas.

Din ljusa hud som skimmrar likt silkestrådar i månljuset.

Måtte det aldrig ljusna.

Under slutna ögonlock rör sig blågröna ögon likt ett böljande hav.

Dina läppar så röda, så svåra att motstå...

Din hand vilar tungt emot min men en rörelse vittnar om drömmarnas överhand.

Måtte jag aldrig somna.