Mina ögon känns som två tennisbollar.

De är svullna av pollen och av trötthet...

Hjärtat värker lite men det kanske går över med ett par alvedon?

Allt jag vill just nu är att sova. Kan inte koppla av. För många tankar i mitt alldeles för stora huvud som inte klär i varken mössa eller hatt. 

Känner mig otroligt ful idag. Och tjock. Värdelös!

Någon som vill byta liv med mig en liten stund tills allt är ordnat och så som jag vill ha det? 

Det finns tydligen inga genvägar här i livet. Allt måste genomlidas och upplevas hur ont det än gör. Ingen manual eller handbok finns det heller. *suck*

Nää idag är ingen höjdardag... usch... 

Ibland blir det inte riktigt så som man tänkt sig...

Det är då man har lust att skrika ut de värsta svordomarna man kan komma på inför hela stadens folk. Vettiga och ovettiga. Svettiga och osvettiga. Rakade och orakade. Glada och ledsna. Ja, alla!

Min syster och jag var således på detta humör när vi alldeles missnöjda och lagom deprimerade gick hemåt i nattens svarta mönster med tankarna fyllda av dem som betyder mest fast minst...

Fittbunke och bögbulle var de absolut värsta orden vi kunde komma på... 

Vi skrek dem aldrig högt men vi tänkte dem högt nog... Högt nog för att den som nu bestämmer över allas våra öden skulle höra. Höra och skärpa sig. Ge oss det vi vill ha!

Verkställa våra ordrar.

Allt som skulle bli så mycket blev till ingenting ikväll...

Tankarna är någon annanstans och kräver uppmärksamhet  varje sekund. De stjäl och rövar utan att fråga om lov och gömmer sedan sitt byte någonstans i bakhuvudet.

Frihet är något som inte existerar.

Frihet är något som få människor äger och kan utnyttja fullt ut.

Frihet är något som gör oss andra avundsjuka.