Det står en man utanför mitt fönster.Han visslar melodier som ingen förstår.Visslar av glädje och av sorg och ensamhet innan han går.Rena toner av klaraste glas...Han kan sin sak.Livet har gått honom förbi och passerat andra.Livet har satt spår, snart slutar han andas.Barnen runtomkring skriker glädjetjut.Sätt dig ner, njut.Han minns när han själv var liten.Livet kunde inte göra honom besviken.Han sitter där på sin vanliga parkbänk.Tänker sitt vanliga vanlighetstänk.Hundar sniffar runt i buskar.Nån sitter på gräset och läser en deckare, luskar.Ekorrar i träden, en hackspett hörs på avstånd.Alla ljud är underbara.Han har glömt att pensionsspara.Inget är att ta för givet.Tänk att vara mitt ibland allt, mitt bland livet.Sitt eget och andras.Allt är så vackert, han får inte glömma bort att andas.Solen värmer hans gamla hand.Han minns sången som handlar om hans land.Du gamla du fria som han sjäng när han var ung.Tiden innan livet började och han kände sitt lugn.Stressen hann ikapp den gamle mannens kropp.Men det sista som lämnar honom är hans hopp.