Valborgsmässoafton.

Tråkafton.

Ensamafton.

Vanligafton.

Aftonbladet.

Tråk, tråk, tråk och mera tråk.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag vill ju göra något roligt. Gå ut, träffa folk, umgås, kramas, vad som helst utom att sitta här alldeles själv och vara ensam.

Jag har försökt hålla mig sysselsatt genom att sova och fibbla med nya telefonen för att försöka förstå mig på hur den funkar med överföring av bilder och allt va det nu är. Nu är jag klar med det så vad ska jag nu hitta på?

Jag borde givetvis äta men jag har verkligen ingen lust. Jag är inget hungrig, ensamheten fyller mig...

Ge mig sällskap. Ge mig någon att älska, någon att tycka om. Ge mig någon som stannar! 

Jag är less på att försöka och försöka och försöka. Jag förstår ingenting av det som kallas kärlek. Kärlek gör bara ont. Det sårar och lämnar kvar ärr. Kärlek gör en tokig och fylld av fjärilar i magen. Kärleken är röd sägs det och väl värd att vänta på. Kärlek är svårt och alldeles omöjligt. Kärlek är kärlek.