Det är mörkt ute nu. Kolsvart.Först nu kan hon låta sina känslor få det utrymme de kräver.Låta dem ta henne i besittning.Kväva alla orden som säger nej, försvinn och låt bli.Förlåt för att hon är sånhär.En tönt, en klant och en fumlig clown.Med den röda näsan och dumstruten på blir allt perfekt.De är bildligt beväpnade. Det är så de ser henne.Kriget är tyst men pågår varje dag.Bilder överallt.Så som hon är och så som hon borde vara.Så som hon blev och så som hon ville vara.Förändring, stora steg, sjumilakliv.Ingen kan hjälpa.Hon är ensam.Kinden är fuktig och salt.Ögonen stirrar tomt framför sig.Dumstruten har hamnat på sniskan. Torkar snoret mot handryggen.Benen börjar domna, hon har setat stilla alldeles för länge.Vinden viner i trädtopparna och regnet skänker ro genom det trygga smattrandet mot rutan.Ögonen är trötta men tankarna låter henne inte vila.Hon kniper med ögonen.Vill somna.Komma bort, bara en liten stund.Komma bort till lyckan.Låna någon annans värld och verklighet.Skapa perspektiv.Ett livsbibliotek är vad som behövs.Dit man kan fly för att låna någon annans liv en stund...