Klassfest!

Sug på det ordet en stund.

Vad betyder det för dig?

Jag såg ett avsnitt av barnprogrammet Wild kids igår.

De skulle ha disco och jag fick genast dendär obehagskänslan i kroppen när de visade dendär tjejen som ingen ville dansa med och killen som inte tordes bjuda upp någon. 

Jag fick tillbaka lågstadiediskotekskänslan.

Den känslan som innebar att man visste att ingen ville dansa med en.

Man visste att man fick sitta själv på sin stol vid en bänk med en vit plastmugg fylld av avslagen cola när tryckarna började spelas.

Titta på de andra som kramades hårt eller lite löst, beroende på om de var ihop eller inte...

Så var det iallafall de första klassfesterna i lågstadiet.

Sedan blev det ännu värre.

När någon fyllde år (Något av hagnestabarnen som bodde i en stor villa bör tilläggas) så anordnades disco hemma hos denne.

Föräldrarna var såklart hemma och oftast så var de också inblandade i lekarna som skulle lekas.

En av dem hemska lekarna var ryska posten.

Handtag, famntag, klapp eller kyss. Ja ni minns.

Jag valde alltid handtag, jag visste ju att det var ingen som ville pussa på mig. Och även om jag hade velat pussa någon så hade jag nog ändå inte vågat välja "kyss".

Jag var alldeles för rädd.

Den andra hemska leken var snurra flaskan eller sanning och konsekvens.

Den var jag aldrig me på.

Jag hatar den leken än idag.

Såfort jag insgå vad leken gick ut på så sade jag nej på frågan om jag ville vara med.

Vad skulle jag säga, jag som aldrig pussat någon, kramat någon eller vart ihop med någon. Jag visste inget om sådant, sånt som man då kallade kärlek. Ungdomskärlek.

Jag hade ju inga svar och inga frågor.

Men den värsta leken av dem alla är den fruktade Dansbingon!!

Dansbingo innebar att man var tvungen att dansa med alla (Så att ingen skulle känna sig utanför) och sedan pricka för namnen på dem man dansat med på redan färdiggjorda dansbingobrickor. 

Det var en vidrig lek.

Fruktansvärd.

Man kände sig ännu mer utanför och jag minns såväl ångesten jag kände när en förälder sade så glatt hon kunde att nuuuuuuu e det dax för dansbingooooo!!!!

 Hade jag varit ett ouppfostrat barn hade jag säkert klämt ur mig något av orden: Fy faan! eller, I helvete heller!

 Men väluppfostrad som man är var det bara att gömma sitt röda ansikte och de svettiga små handflatorna. Eller åtminstone torka av dem lite diskret på den nya kjolen innan någon tvångsbjöd upp en för att de skulle kunna få bingo och gå hem med det fina priset som oftast brukade vara en godispåse.

Jag vann aldrig och jag hatade denhär leken mer än något annat. 

Barn är inte dumma, barn har känslor, barn minns.

Jag var inte dum då, jag har känslor och jag minns.

Det var hemskt men ändå så skulle man prompt gå iväg på dessa "fester" för vad skulle de vuxna säga annars? Vad skulle mamma och pappa säga om jag inte ville följa med på kalas? Nej det gick inte, det var bara och stå ut.

Jag minns även en annan lek som gick ut på att man var två personer och så fick man varsin lapp om vartannat där det exempelvis kunde stå, panna mot lilltå osv...

Man skulle då försöka "klara av" så många av lapparna som gick.(Ungefär som leken twister)

Jag hade såklart parats ihop med klassens nörd av den sedan länge utnämnda festkomittèn. Jag nämner inga namn. Naturligtvis så fick vi lappen där det stod mun mot mage. Han skulle ha sin mun med lappen emellan mot min tjocka mage. De andra skrattade, om det var för att det såg roligt ut eller för att det var just han å jag som var det roliga det vet jag inte. Allt jag vet är att jag aldrig har skämts så mkt som då. Jag ville inte ha töntens mun mot min mage. 

Jag ville inte stå där inför hela klassen och få order av festkomittèn att sätta min lilltå mot hans knä osv... 

Sedan dessa lekar så får jag alltid en obehaglig känsla när man är någonstans och man hör orden: Å nu e det dax för lekarna!!!!

Lekar är förvisso roligt, men inte ALLA sorters lekar. Jag håller mig till kunskapslekar såsom land, stad, vatten eller frågesporter av olika slag. Eller musiklekar där jag vet att jag har en chans att vinna utan att skämma ut mig.