En kvällspromenad.Det är mörkt men vattnet speglar det ljus som ännu lyser.Ljusa fönster, därinne sitter familjer och delar med sig av sina upplevelser. En and, två änder och därborta...Likt två snövita vålnader dyker de upp ur mörkret.Dessa vackra varelser som ljudlöst tar sig framåt på den blanka ytan.Svanar.Stora och alldeles kritvita med vackra svarta ögon som tittar snällt på en.De kom så nära så nära...Jag hade så gärna velat klappat en av dem. De såg så ofantligt mjuka ut.Mmm det är vackra djur och så sällan som man får se dem så nära...Å så har jag ett budskap!!Keep on rocki`n!!!!!!!!

Han förstod inte riktigt hur han lyckats gömma undan alla dessa känslor så väl. Kamouflerat dem och glömt dem.Vem hade han försökt lura?Bara åsynen av henne fick honom att minnas. Hur hon luktade, hur hon kändes, hur hon pratade, hur hon tittade på honom, hur hon lät när hon sov, hur hennes hår kändes...Känslor är starka, känslor äger makten och gör oss till små leende fån.Vi kilar runt bland de små molnen och älskar livet.Han funderade och tänkte och kände. Han kom fram till en slutsats...Det är hon som betyder allt.Hon är allt som behövs.Hon är den han aldrig kommer att glömma.

Här är jag och min syster.Vi är rätt så bäst!