Jo, det är svårt.Det är riktigt jävla svårt.Hon visste det inte riktigt förrän hon fick uppleva det själv.Livet.Ibland fäller hon en tår av hopplöshet.Ibland ler hon för att omvärlden är van att se henne sådan. Glad.Förbannade känslor som ska ställa till det. Sätta henne i obekväma stolar utan några som helst stöd. Dessa tankar som rör runt i grytan. Grytan som är kokt på en spik, en vass hård grå spik som smakar järn om man får för sig att slicka lite på den.Fjärilarna i magen yrar runt och hittar inte sin väg ut. Tillslut går de in i väggen och ger upp. Käkar sedan medicin resten av sina liv men kan aldrig mer flyga.Rädda för att misslyckas igen.Ge falska förhoppningar.Maggropen, dendär djupa gropen som ibland fyller en med hopp som sedan tas tillbaka lika snabbt som det kom.Eller magkänslan, den som sitter lite snett till vänster om gropen. Den som alla säger, även hon, att man ska lita på fastän man inte riktigt törs.Man måste ju våga för att vinna säger de till henne.Har de någonsin vågat?Har de någonsin vunnit?Vet de hur svårt det är att vara modig?Hon skrattar åt dem ibland, de som fått allt serverat på silverfat.De har inte en aning, inte ens den blekaste lilla skitaning, hur svårt det är att leva livet.Hur svårt det är att veta vad man vill, vad man tycker och hur man känner.De kommer heller aldrig att få veta.Tur för dem...Hon sneglar lite åt deras håll och känner ibland en svag avundsjuka. Den försvinner ganska snabbt när hon tänker på vad hon har.Vad hon fått tilldelat sig i sitt liv.Hittills.Det hon upplevt och varit med om har format henne till den hon är.Möten, känslor, misslyckanden...Visst finns där fel och brister men det gör det således hos varenda kotte.Hon har allt, två armar, två ben, en mage med tillhörande grop och magkänsla, inbyggda fjärilar, en hjärna som fungerar, tio fingrar och tio tår, ett par bra öron, två ögon, en näsa och en mun men ändå så är hon inte nöjd.Det krävs något mer, något annat. Något nytt och oprövat.Något som hon längtat efter.Något som skrämmer livet ur henne.Mod.Mera mod.Hjältemod.Hon vill ta av sig rustningen och vara fri, låta allt flöda...Det är hennes högsta önskan och hennes värsta mardröm.Hon vet att hon måste...

Rondellkonst!Detta nya begrepp som blir allt vanligare i våra svenska cirkulationsplatser.Jag vet inte hur det är i din stad men här i Eskilstuna finns det nästan konst eller "konst" i varje rondell.Det är höga pinnar, ormar, "stegar" ja det mesta.Nu inför påsken myntas även begreppet, fjäderrondell...Rondellen precis här där jag bor (säkerligen åxå andra) är nu smyckad med påskris, stora grenar täckta av jag vet inte hur många gula och vita fjädrar.Jag skulle även vilja se en stor gul kyckling i mitten men det va kanske vore att gå för långt?Frågan är nu varför det ställs ut konst eller "konst" i våra rondeller?Det är ju inte direkt så att bilisterna har tid att kika på vad som finns mitt i rondellen.Å fotgängarna som spatserar runt i staden är ju för långt bort från monumenten så de kan ju inte heller ta en rejäl titt på dem...Okej om man bygger konst på höjden så att man har en chans att se den långväga ifrån. Men när man gör som man gjorde i våra nya rondeller här och bygger blåa mosaikormar som liksom ligger mitt i den stora rondellen å knappt syns så känns det lite värdelöst.Dessutom kostar det en massa massa pengar att anlita en konstnär som kan skapa något som passar en rondell. Därtill skall också specialtillverkade grejer användas, så som den blåa mosaiken.Kostsamt och onödigt, till vilket pris? Såååå snyggt blir det faktiskt inte. Jag kan ta rondell"konsten" i rondellen ut till landet på väg till Torshälla som ett exempel. Där finns något av det fulaste jag sett. Det ser ut som et H fast med en pinne till tvärs över. Som en stege med två trappsteg liksom. Den står där och glänser i sin aluminiumfärg på somrarna och är fruktansvärt ful. Vem har skapat detta och varför har man satt den i en rondell? Ta bort den innan någon skrattar ihjäl sig åt den stackars skapelsen. Den står verkligen i lä jämfört med all annan rondellkonst i vår stad. Stackars utskrattade alustege!Något ännu nyare är ju de fina rondellhundarna som våra rondeller begåvats med. Jag har sett ett flertal här i stan. Mycket fina sådana. Synd bara att folk på väg hem från krogen får för sig att bli hundägare eller hundnappare...Nåja, rondellkonst är knepigt men kanske fyller det någon funktion?Eller kanske ingen alls...