Klassfest!

Sug på det ordet en stund.

Vad betyder det för dig?

Jag såg ett avsnitt av barnprogrammet Wild kids igår.

De skulle ha disco och jag fick genast dendär obehagskänslan i kroppen när de visade dendär tjejen som ingen ville dansa med och killen som inte tordes bjuda upp någon. 

Jag fick tillbaka lågstadiediskotekskänslan.

Den känslan som innebar att man visste att ingen ville dansa med en.

Man visste att man fick sitta själv på sin stol vid en bänk med en vit plastmugg fylld av avslagen cola när tryckarna började spelas.

Titta på de andra som kramades hårt eller lite löst, beroende på om de var ihop eller inte...

Så var det iallafall de första klassfesterna i lågstadiet.

Sedan blev det ännu värre.

När någon fyllde år (Något av hagnestabarnen som bodde i en stor villa bör tilläggas) så anordnades disco hemma hos denne.

Föräldrarna var såklart hemma och oftast så var de också inblandade i lekarna som skulle lekas.

En av dem hemska lekarna var ryska posten.

Handtag, famntag, klapp eller kyss. Ja ni minns.

Jag valde alltid handtag, jag visste ju att det var ingen som ville pussa på mig. Och även om jag hade velat pussa någon så hade jag nog ändå inte vågat välja "kyss".

Jag var alldeles för rädd.

Den andra hemska leken var snurra flaskan eller sanning och konsekvens.

Den var jag aldrig me på.

Jag hatar den leken än idag.

Såfort jag insgå vad leken gick ut på så sade jag nej på frågan om jag ville vara med.

Vad skulle jag säga, jag som aldrig pussat någon, kramat någon eller vart ihop med någon. Jag visste inget om sådant, sånt som man då kallade kärlek. Ungdomskärlek.

Jag hade ju inga svar och inga frågor.

Men den värsta leken av dem alla är den fruktade Dansbingon!!

Dansbingo innebar att man var tvungen att dansa med alla (Så att ingen skulle känna sig utanför) och sedan pricka för namnen på dem man dansat med på redan färdiggjorda dansbingobrickor. 

Det var en vidrig lek.

Fruktansvärd.

Man kände sig ännu mer utanför och jag minns såväl ångesten jag kände när en förälder sade så glatt hon kunde att nuuuuuuu e det dax för dansbingooooo!!!!

 Hade jag varit ett ouppfostrat barn hade jag säkert klämt ur mig något av orden: Fy faan! eller, I helvete heller!

 Men väluppfostrad som man är var det bara att gömma sitt röda ansikte och de svettiga små handflatorna. Eller åtminstone torka av dem lite diskret på den nya kjolen innan någon tvångsbjöd upp en för att de skulle kunna få bingo och gå hem med det fina priset som oftast brukade vara en godispåse.

Jag vann aldrig och jag hatade denhär leken mer än något annat. 

Barn är inte dumma, barn har känslor, barn minns.

Jag var inte dum då, jag har känslor och jag minns.

Det var hemskt men ändå så skulle man prompt gå iväg på dessa "fester" för vad skulle de vuxna säga annars? Vad skulle mamma och pappa säga om jag inte ville följa med på kalas? Nej det gick inte, det var bara och stå ut.

Jag minns även en annan lek som gick ut på att man var två personer och så fick man varsin lapp om vartannat där det exempelvis kunde stå, panna mot lilltå osv...

Man skulle då försöka "klara av" så många av lapparna som gick.(Ungefär som leken twister)

Jag hade såklart parats ihop med klassens nörd av den sedan länge utnämnda festkomittèn. Jag nämner inga namn. Naturligtvis så fick vi lappen där det stod mun mot mage. Han skulle ha sin mun med lappen emellan mot min tjocka mage. De andra skrattade, om det var för att det såg roligt ut eller för att det var just han å jag som var det roliga det vet jag inte. Allt jag vet är att jag aldrig har skämts så mkt som då. Jag ville inte ha töntens mun mot min mage. 

Jag ville inte stå där inför hela klassen och få order av festkomittèn att sätta min lilltå mot hans knä osv... 

Sedan dessa lekar så får jag alltid en obehaglig känsla när man är någonstans och man hör orden: Å nu e det dax för lekarna!!!!

Lekar är förvisso roligt, men inte ALLA sorters lekar. Jag håller mig till kunskapslekar såsom land, stad, vatten eller frågesporter av olika slag. Eller musiklekar där jag vet att jag har en chans att vinna utan att skämma ut mig.

 

-vem-

18 april 2007 12:07

Klassfest - Ångest går hand i hand.
Jag bävar för att någon ska få försig att vi ska ha en återträff! Må det inte hända ( peppar peppar...)

http://-vem-.bloggagratis.se

 

jennie

24 april 2007 12:02

kan ej minnas lappleken??? men det var en dålig uppfining.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...