Nu har jag klivit in genom dörren, denhär nya dörren som det står en åtta på.

Det känns lite läskigt, som det alltid gör när man gett sig in på något som man inte vet så mycket om. Jag var väldigt rädd först men efter en stunds trevande efter dörrhandtaget och den lilla lysknappen rakt till vänster så insåg jag att jag nog skulle klara av även dethär rummet.

Jag har klarat av 24 rum redan och dethär blir det 25e. Vad är det som säger att jag inte kommer att klara av det också?

Det blir en baggis, eller kanske inte. Jag försöker intala mig att det blir en enkel match bara för att jag inte ska börja skaka av rädsla och önska mig tillbaka till sjuan eller sexan eller nollan eller något annat... Jag skall klara det! Det vet jag ju att jag gör.

Dethär året, eller rummet som jag föredrar att kalla det kommer säkerligen att innehålla en del överraskningar. Kanske ett nytt bord? En ny prydnadssak eller en ny ljuskälla... Vem vet?

Det är lite spännande mitt i allt det läskiga ovetandet. Något som kittlar en lite på ryggraden och ber en att ta ett steg framåt i förhoppningsvis rätt riktning. Sådant vet man ju dock aldrig förrän efterråt...

Ja så är det med allt, man vet inte att något gick åt skogen förrns det har gått åt skogen.

Men jag säger det, att om det går åt skogen, så finns det alltid en eller flera stigar ut ur det stora mörka otäcka... Där finns också vänliga själar i små röda stugor som är vänliga nog att hjälpa en hur svårt det än tycks vara. Ibland räcker det med ett leende och ibland krävs det en hel vänskap. Olikheter är en av jordens bästa egenskaper.

Nu har jag vandrat ett par tre steg in i dethär rummet och känslorna som jag kände i sjuan hänger kvar även här... Att byta siffra betyder inte att man automatiskt byter tankar och känslor. Det är något jag har lärt mig och det är nog det som gör att nyårsaftnar inte lockar.... Det är alltför många som ser nyåret som en start på någonting nytt. Ett sätt, eller en ursäkt att få glömma det som varit men jag ser det tvärtom...

Ett nyår är en påminnelse, en tid i ens liv då man förbereds för prövningar som komma skall. En tid att fundera över allt som livet lärt en för att ta sig vidare till nästa nivå.

Utan att ha lärt sig läxor kommer man ingenstans. Utan ånger står man still. Men har man tagit an sig de uppgifter som givits en och klarat dem på ett eller annat sätt finns en belöning att hämta.

Ett trappsteg uppåt varje år tills man når målet. Eller slutet som vissa ser det. Kan vi inte vända på steken? Kan vi inte se födelsen som slutet och döden som en början? Det vore vackrare så.

 

Tuffs...

4 januari 2008 13:01

Låter spännande... Äh, jag hänger på vettja och håller handen och så, om det behövs.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...