Dina ben, din tunna kropp, ditt vita skinn, ditt oövervinnerliga hopp.

Du äger det som avundas.

En tanke som ingen annan kan höra, en bild som ingen annan kan se, en insida som man inte låter någon beröra, en mun som aldrig nånsin vill le.

Du har gett upp det vackra.

En tanke därinne som väcker ett mod, att inte ge upp fastän man är trött, en tanke som från början säkert varit god, att inte låta sig luras av hur man blir bemött.

Styrkan kommer inifrån. 

Ett skelett som vandrar mot okända mål, långa fingrar som greppar efter livet, en skam som inte kan tvättas bort ens med tvål, att vara besatt är för andra kanske inte alltid är så givet.

Det som syns är det som finns.

Sjuka handlingar som blivit någons lag, ett beteende som använts så ofta blir en dödlig vana, tillslut är du så utpumpad och svag, döden kommer för att vifta med sin fana. 

Game over! 

Vissa sjukdomar berör en mer än andra. Anorexia och Bulimi är ett par av dem. Dessa sjukdomar som drabbar så många. Denna sjukdom som tar så många.

Jag kan förstå hur sjukdomen uppstår. Jag kan förstå varför kvinnor och män väljer att svälta sina kroppar till något oigenkännbart. Jag kan förstå varför de gör det men jag kan inte förstå hur de lyckas.

Jag tror att det är mycket lätt att drabbas utav denhär sjukdomen. Har man en vilja som är lika hård som den största av diamanter så ligger man nog risigt till om man känner sig misslyckad, tjock och ful.

Jag tackar gudarna för att jag är envis men inte tillräckligt envis för att låta samhället trycka ner mig i de lägsta skorna och bedra migsjälv.

Jag önskar att dessa sjukdomar inte fanns och jag önskar att idealen som finns idag inte fanns. Jag önskar att vi alla fick lov att vara och se ut precis så som vi är skapta. 

Det finns mycket jag önskar och det känns lite skumt att sitta här och önska att svältsjukdomar inte skulle finnas samtidigt som jag sitter här och hoppas på att jag ska bli liiite smalare.

Det är många tankar om vikt och utseende som väcks i mitt huvud nu igen när jag ska sätta igång med min diet såhär efter jul...

Lär väl drömma mardrömmar snart igen kan jag tro, viktmardrömmar... Är du där och håller min hand då? 

 

Ogan

10 januari 2008 07:06

"Dreamin' in a casket" heter den

http://ogan.bloggagratis.se

 

Ogan

10 januari 2008 13:53

Det tycker jag att du ska göra. Rekommenderar den starkt.
Du får ha en bra dag du med.

http://ogan.bloggagratis.se

 

Tuffs...

10 januari 2008 18:02

Klart jag är ;)

 

solros

11 januari 2008 12:28

Ska oxå ta mig i kragen o komma igång med friskis o svettis. Håller helt och fullt med dig i dina tankar om alla dessa vackra människor som finns överallt som inte inser hur vackra de är. Klart att man kanske ska gå ner ett par kilo för hälsans skull om man vill det, och man mår bättre om man rör på sig, men just det där att inse att man faktistk ÄR vacker som man är, det är inte lätt. Du verkar vara en vacker person, både inuti och utanpå.
Kram på dig och ha en fin dag.

http://solros.bloggagratis.se

 

Anna

11 januari 2008 16:56

Oj oj oj, va vackra rader. Är det du som skrivit den? Dikten alltså...
Den fick mej att gråta... :*(

http://must-be-thin.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...