Det bästa man kan få en tråkig vardag är ett överraskningsbesök av vänner. Fina, fina vänner!

Jag är tacksam över alla mina kompisar, de som jag nyss lärt känna och de som jag slutat känna. Men kanske mest tacksam är jag över de som jag vet finns där i vått och torrt oavsett vad som sker. (Ni vet vilka ni är.) Vi kräver inget av varandra, vi bara vet att allt är som vanligt när vi ses trots att det kanske var länge sedan vi hördes av. Vi plockar upp saker och ting där vi lade dem senast och skrattar vidare. Det är värdefullt! Speciellt värdefullt är det för mig som bytt stad.

Det är så svårt att få till det, att hinna med att hälsa på alla när jag är hemmavid. Oftast blir det inte så många dagar och de är redan fullbokade med någon enstaka vän, mormor, farfar, mamma, pappa, syrran, nåt kalas här och där eller nån fest. Vips så har tiden tagit slut och jag har inte ens hunnit med hälften av det jag tänkt. Vi är alla vuxna också och har jobb, familj och andra åtaganden. Det gör det klurigt att få ihop något slags umgänge som passar alla. Det ger mig dåligt samvete, att jag aldrig hinner med alla och att det ibland går evighetslång tid mellan besöken eller telefonsamtalen.

Den här texten är till er idag, mina vänner. För att jag tycker så otroligt mycket om er och för att ni står ut med mig. Jag saknar er oftare än ni kan tro och jag tänker på er titt som tätt. Även om jag är dålig på att ringa (har alltid varit och kommer alltid att vara) så är jag fortfarande här om och när ni behöver mig. Ja, ni behöver inte ens behöva mig förresten, jag är här ändå.

Jag blev så glad igår, först över det mystiska telefonsamtalet och det senare plingandet på dörren. Det var underbart! Jag får nästan en tår i ögat (skyller på gravidhormonerna) över att de efter att ha jobbat hela dagen tog sig tid att åka ända hit till mig. Det är nog det finaste någon kan göra, att ge lite av sin tid. Det betyder mycket för mig. Det gör det varje gång någon kommer och besöker mig naturligtvis! Men igår kändes det verkligen som den bästa av presenter. Jag tycker det är en ganska jobbig tid med massor av tankar hit och dit. Cykelstöld, sjukskrivning, blödningar, A-kassan, bebisen, morgondagens ultraljud, mycket ensamtid här hemma, jobbångest på olika plan, hur blir det med jobbet, blir jag sjukskriven längre, hur ska jag om jag inte blir sjukskriven klara av mitt arbete, får jag någon ersättning från F-kassan, hur klarar jag mig om jag inte får det, NÄR får jag pengar, framtiden och ja en massa saker! Stora och jobbiga saker.

Ja, jag behövde vänner igår, som om ni kunde läsa tankar. Ni är de bästa (det gäller er alla, inte bara de som var på besök igår), var och en av er och ibland undrar jag vad jag gjort för att förtjäna er? Hur kan man ha sån tur?

De flesta av er har jag hängt ihop med länge, jättelänge. Det är så skönt med sådana vänner, ni känner mig, jag känner er. Vi har delat så mycket och jag hoppas att vi kommer att dela ännu fler saker i framtiden. Händelser av olika slag, goda och onda, bra och dåliga, fina och kanske helt värdelösa.

Men nu är nu och jag är så tacksam för att jag har er! Bjuder på en liten fotokavalkad med gamla bilder från vår ungdom. Jag blir i alla fall glad av att titta på dem!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...