Sådär, nu är jag reklamfri några månader!

Toppen!

Jag är ganska irriterad på den här reklamen som visas på bloggen utan att jag liksom gått med på det...

Nu tänkte jag försöka lista ut hur det funkar och om man kan få bort den på något vis. Jag anser att det stör och att bilderna i bloggen inte kommer till sin fulla rätt när det ligger en stor reklamblaffa mitt på sidan. Fult!!

Jag är rätt så säker på att det kostar...

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Update:

Kostnader för detta är 20 för en månad, 50 för ett halvår och 200 för ett år... Läste jag rätt nu verkligen? 50 för ett halvår och 200 för ett år??? Så kan det väl ändå inte vara för då är väl folk smarta och betalar för ett halvår i taget? Kvartal kanske det stod...

Jag måste kolla igen...

Jag öppnade förpckningen och tog på mig ett par helt nya och hela strumpbyxor i morse. Jag åkte till Västerås och var där en stund och sedan åkte jag hem igen.Sammanlagt så var jag borta i ungefär 3 timmar och när jag tog av mig min sko så såg strumpbyxan ut såhär...

Nu är det ju så här med strumpbyxor att man inte kan lämna tillbaka dem om man provat dem eller om de gått sönder (om de inte bor kvar i sin originalförpackning vill säga). Att köpa strumpbyxor är med andra ord som att köpa grisen i säcken men nog borde de väl hålla i mer än 3 timmar åtminstone?

Jag blir faktiskt en aning irriterad, det här är liksom inte första gången det händer och jag vill inte ens tänka på hur många gånger jag setat med nacken framåtböjd (så att man får nackspärr) och stoppat strumpor, lagat tår och hälar eller små hål som liksom bara uppstår. Strumbyxor, och det skall sägas, är dessutom absolut inte gratis! Jag köpte just dessa på H&M, det var ett par i grått och ett par i svart för 149 kronor. Då förväntar jag mig att de ska hålla i allafall en vecka... (H&M kan man inte riktigt lita på) Det finns även andra affärer, Åhlens till exempel, där köpte jag strumpbyxor för ett tag sedan, ett par för 159 kronor och de höll i ungefär 3 dagar. Det känns inte heller riktigt värt alltså. Så vart ska man handla?

Någon som har något bra tips på hållbara strumpbyxor??

Närå så att jag fick ju åtrigen ta fram nålen och tråden och lappa, laga och stoppa om strumpan. Nu är den hel igen och jag väntar på nästa hål...

Det är morgon nu, temuggen är fylld till bredden och ögonen är lite grusiga. Den där rynkkrämen har inte gjort vad den lovat och krisen, den där som de säger infinner sig när man börja närma sig de 30, gör sig påmind.

Varje gång när jag ser mig i spegeln.

De där "fina linjerna" under ögonen blir längre och grövre för varje dag.

Tycker jag.

Sväljer ner det varma.

Var man inte liten nyss? Liten och oförsiktig. Åkandes på skridskorna och skidorna och lekandes i träden bland farliga djur.

Inte längre.

Jag är för stor nu, för stor, för lång och för feg. Jag har skaffat mig insikter, förstår vad som är rätt och fel och vad som kan orsaka smärta och inte.

Sådant begränsar.

Men jag ler fortfarande. Åt dig och åt mig och vad vi åstadkommer. Trots åldern. Eller kanske på grund av den.

Sväljer ner det varma.

Det är inget att vara rädd för. Du finns ju här. Din hand är större, min är varmare. Det känns och vi vet om det.

Alltid.

Jag går ingenstans utan dig och vad var det egentligen jag gjorde innan du fanns? Vems ögon såg jag in i när du inte existerade och vem var det som ägde alla mina känslor? Mina tankar? Alla leenden och gråten?

Jag bär med mig dig nu.

Jämt!

Det är morgon nu, huvudet är fyllt till bredden av tankar och orden är lite brusiga.

Fille, den finsmakaren väntar på finlunch.

Det beror sig på, säger jag till honom och undrar om Enköpings enda zoobutik/djuraffär har öppet en dag som denna...

Korvbullen fyller år på Tisdag.

29.

Och jag har ännu inte köpt någon present, jag är mycket tveksam till om det jag tänkt mig finns i den här lilla lilla staden... I sånt fall så får jag åka långväga på måndag och leta, leta, leta.

Imorgon kommer mina föräldrar hit och på kvällen blir det födelsedagsfest. Sedan på tisdag så kommer korvbullens släkt hit på fika. Det måste firas ordentligt!

Korvbullen tyckte att jag skulle baka och dona med kakor och tårtor men det tänker jag helt skita i i år. Jag tänker istället testa något helt nytt, lägga upp alla ingredienserna i olika skålar så får man själv välja, blanda ihop och baka sin kaka. Smidigt så det förslår! För jag är så jävla trött på att baka och husa runt som en slav här hemma!! Nä, nån måtta får det vara!

Smör i en skål, mjöl i en, kakao i en, mandlar i en (hacka får du faan göra själv om du orkar), bakpulver och vaniljsocker kommer att serveras direkt ur burken, sirapen skiter vi i för den är så jädrans kletig och jag vill inte ha klibb på mina fina köksluckor, äggen kommer att värpas av frigående höns direkt ute på balkongen, kokosen i en annan skål, florsockret kan du blanda med lite kallt kaffe och bre på ditt bakverk i efterhand eller nåt, jag skiter i vilket!

Och på toppen av isberget eller grädden på moset så kommer de olika beståndsdelarna av tårtan att ligga utspridda på köksbordet för allmän beskådan. Vispen är trasig så det blir ingen grädde och alla som är laktosintolleranta får ta med sig eget fikabröd.

Hjärtligt välkomna!

Äntligen har det flyttat in sex stycken nya temuggar hemma hos oss!

Jag tänkte önska alla en god morgon men inser att jag genast får ta tillbaka allt, ångra mig och skämmas lite över att klockan är över lunch.

Jag sitter nämligen här med en mugg härligt morgonkaffe. Så här dags. Jo, för mig är det morgon. Vi kom nämligen inte i säng förrän efter 5 i morse, jag satt som en toka och spelade Epic mickey och kovbullen spelade nåt annat. Och jag säger toka just för att det är precis det jag förvandlas till när jag spelar, eller ska vi kanske säga "spelar"?

Jag är inte bra på spel, speciellt dålig är jag på tv- och dataspel. Det finns liksom vissa saker som jag helt enkelt inte fattar. Det innebär att jag ofta (läs alltid) måste spela om banorna ungefär en miljard gånger innan jag klarar dem, om jag klarar dem. Och det i sig innebär att jag bygger upp en enorm irritation och ilska över att jag inte klarar spelhelvetet, över att jag känner mig dum och puckad. Jag sitter och svär och skriker konstant tills jag gjort banan så många gånger att jag har lust att kasta de dyrbara Wii-kontrollerna hårt i bordet, väggen, golvet eller någon levande varelse för att medvetet orsaka skada. Jag blir så arg att jag vill se sprickor i bord, repor på golv och blod...

Ibland, när irritationen är som allra störst så skriker jag åt korvbullen. Jag skriker att han ska hjälpa mig med den jävla helvetes jävla skitbanan för det går ju tamejfan inte, det blir en låsning där i kragen...! Jag skriker och gormar och ibland tillåter jag mig att kasta mig fram och tillbaka i soffan i ren frustration över att jag inte fattar hur jag skall lösa problemet, monstret, bossen eller skelettjäveln som vägrar att dö om man inte kan slänga en stor järngrej på den och har man ingen sådan järngrej så dör man för det går tamejfan inte att komma undan den och den har svärd som den snurrar runt med så att man klyvs på mitten och den följer efter en överallt så att man får ångest och en känsla av att man inte kommer undan drabbar en... Ja det känns som att man håller på att dö!

Korvbullen säger oftast att jag måste klara banorna själv men ibland så ger han upp, han kommer lydigt, sätter sig bredvid mig, klarar det jag inte klarat, lätt på första försöket och då blir jag glad fast samtidigt irriterad över att jag setat i ungefär två timmar med samma bana och inte kommit längre än halvvägs. Korvbullen är duktig, han kan allt!

Jag kan inte. Jag kan absolut inte för jag har inte det där tv-spelstänket som korvbullen och hans vänner byggt upp sedan barnsben. Det är som med ekvationer i matematiken, jag ser inte lösningen och då blir det liksom svårt. Jättesvårt. Men samtidigt är jag så satans envis och tycker att det, till en början, faktiskt är väldigt roligt att få klura lite, hitta gömda ställen och belöningar.

Jag tycker synd om korvbullen för jag var så irriterad igår när jag gick till sängs att jag började tjaffsa om andra saker, det vill säga handling (Ja, det är ett annat kapitel som jag får ta upp senare) som vi redan gått igenom minst tusen gånger redan... Jag var sur och korvbullen tyckte jag var löjlig och barnslig och då blev jag ännu surare. Så fungerar vi kvinnor. Hormoner kallas orsaken. Men korvbullen fick mig att skratta igen och sedan gick han ut för att sova på soffan och jag i sängen.

Nejnej, vi har inte skilda sovrum, jag bara snarkar en del när jag är förkyld... :)

Det här monstret håller jag på och försöker besegra nu och det går inte, det går tamejfaan inte!

Summan av kardemumman blir väl att jag borde hålla mig ifrån tv-spel av alla de slag, men det är ju så roligt... en stund...