Today I should have studied but my mind where somwhere else, in boxes finding letters and cd:s. Finding memories and laughs. I am glad today and I will tell you why now...

Facebook is such a good invention! Yesterday I found a friend whom I have not heard from for years. I have not been writing either so she cannot be blamed. We are both to be blamed for not keeping in touch.

This blogpost will be written in English in case she wants to read it. It is also about her and therefore she should be able to understand it as well.

Many years ago i was a member of a dancegroup called Mondial and our danceteacher were from Latvija. One day she revealed a secret for us, she said that, if we were allowed, we could all travel to Riga and be a part of a dancefestival. We would all stay at different families that would tace care of us. We asked our parents and after a big meeting it was decided that we would go there. Our teacher fixed us up with all the families and me and my best friend J ended up at the Usca:s. We were greeted by Mr and Mrs Usca, their children Ieva, Janis and Maija and a dog and a very angry cat... Ofcourse I ended up in a family with pets...

We gad a blast! It was such an edventure and we practiced dance every day. We became good friends with the children in the family and hade a lot of fun. They treated us very very well and we did´nt even get homesick! We had a danceperformance to the music of Queen and I remember it as it was yesterday. It was fantastic and I felt like a star standing on that stage...

And so the day came when we had to leave our family and go by boat back to sweden. It felt a bit sad but we exchanged adresses and said that we aere going to keep in touch. And we did. After some time they came to visit us with their latvijan dancegroup. Maija and her younger brother Janis, who was the dancer, stayed at my house. We had a fantastic time and when they all had to go home we fell into tears. Everyone was crying and it felt so sad. As if we were never going to see eachother again. But we would!

About two years later or maybe less (about 10 years ago) me and J went back to Riga to visit our family. We were offered to stay at their house and we accepted and had a very good time. The family took us out for diffrent things and we visited different places. We even wet to Estonia one day. We went to museums, hang out on pubs, which felt a bit unleagal but it was fun. And we ate good food.

We also kept in touch for many years after this last visit but then we stoppet writing eachother. I thought of it many times but then I had to do something else and so on an then the years passed.

Last year when I moved to Enköping I found all the old letters and I thought that I should write back but the chance of them staying at the same place as they did many years ago where very slim so I did´nt write. But I have thought about these people many, many times. Wondering what happened, what they are doing now and if they are well and how big Janis must be now.

And so yesterday, after trying a bunch of times I found Maija on Facebook! I got really happy and started thinking about all the stuff we did. I also realised that it was so so many years ago and that we are old now. Grown up. Over 12 years has passed since we first met. We were children then. Now we have families, J has a kid and I am living with my boyfriend.

Maija has a little son who is just a little bit older than J:s son. Thats amazing, 2008 was an amazing year for many people it seems...

So, now I am glad I found her.

I hope we can keep in touch now again! And I hope to see some pictures of her son and find out how the rest of the family are doing.

It´s a good day!

Jo justja, igår när jag satt och kollade igenom de jobb som fanns runtikring så passade jag på att gå in på Arbetsförmedlingens hemsida.

Jag googlade förstås och fick genast träff, där stod: Enköpings arbetsförmedling- Möjligheternas mötesplats. Redan där var jag tvungen att ställa mig frågan om de verkligen menade allvar? Möjligheternas mötesplats? Vad menar dem med det egentligen? Är det ett skämt?

Alla som vet vad arbetsförmedlingen är för något vet också att det är fullständigt värdelöst,, och något som de som bestämmer över oss vanliga människor här i Sverige, tvingar oss att sysselsätta oss med om och när vi inte har någonting annat vettigare för oss.

Jag tror att jag har varit på arbetsförmedlingen ungefär 3 eller 4 gånger. Fastän jag aldrig varit arbetslös. Nu är jag dock på god väg att bli det och jag tycker väl att man måste försöka så gott det går för att hitta ett jobb och då måste man väl börja i god tid eftersom det är så jäklarns klurigt och svårt nu för tiden.

Därför skickade jag ett mail till arbetsförmedlingen där jag ställde några frågor. Jag undrade när man skulle skriva in sig som arbetslös om man examineras i Juni. Jag frågade om man kunde börja söka jobb redan nu. Jag frågade om de i Enköping hade någon jobbcoach och vad en sådan kunde hjälpa till med isåfall. Jag orkade inte leta reda på allt detta på deras myllriga hemsida...

Det här var svaret jag fick:

Hej!

Tycker att du ska gå in på vår hemsida www.arbetsformedlingen.se. På den kan du hitta mängder av bra information kring vad du kan göra redan nu och hur arbetsmarknaden ser ut alltså massor av bra tips och råd. Jag tycker inte du behöver anmäla dig hos oss redan nu men du skulle ju kunna skriva in dig på vår jobbsajt som heter "mitt cv". Den administrerar du på egen hand, där möts arbetssökande, och arbetsgivare på nätet. Ett annat tips till dig är att när du sitter med hemsidan och har funderingar över var du kan hitta saker samt få bra råd , så ring vår telefonarbetsförmedling kundtjänst på telefon 0771-416416. De har öppet 8-22 på vardagar samt dagtid på lördag och söndag. Jobbsök eller jobbcoach (personlig) kan du inte få i detta läge men som sagt det finns massor av bra saker du kan ta del av på egen hand.

Vänliga hälsningar

Annika Forssel

För det första så störde jag mig på den oerhört dåliga meningsbyggnaden, bristen av pukter och kommatering på fel ställen. Dessutom störde jag mig på att hon skriver att det inte finns något jag egentligen kan göra just nu men att det finns massor av bra saker jag kan ta del av på egen hand... någonstans...på hemsidan antar jag. Det enda jag kan göra är ju att skapa ett cv. Det skriver hon ju själv.

Men hallååååå! Vad faan är det för fel på den här organisationen? Jag blir arbetslös om ett halvår, 6 månader! Tiden går ruggigt fort, har jag då inte rätt att för min egen skull så tidigt det bara går och är möjligt att börja söka jobb och visa mig på arbetsmarknaden redan nu? Varför kan man inte redan nu få en jobbcoach? Någon som kan hjälpa och stötta en i det som komma skall och som faktiskt, idag är så jäkla svårt?

Är det bara jag eller låter det här helt sjukt? Här gör man sitt bästa för att slippa bli arbetslös och hjälpa de kära politikerna med den så kallade nollvisionen och så fort som möjligt skaffa sig ett jobb och vad får man för det? Inte ett skit. Hon säger ju i princip, om man läser mellan raderna, att jag inte behöver ha så bråttom och att jag kan sitta och pilla hemifrån med ett CV och vänta, vänta, vänta på den dagen då jag faktiskt är arbetslös.

Kan de fatta att jag inte vill vara det, inte en enda jävla dag! Vad är det för fel med att vilja ha ett jobb till dagen efter min examen?

Det här mailet fick mig inte direkt att bli peppad och vilja besöka det där helveteshålet där man ändå får göra allt själv. Nej, den här organisationen borde läggas ner, det räcker väl isåfall med den så kallade telefonarbetsförmedlingen?

Hon låter så nedlåtande i det där mailet, som om jag inte fattar något. Hemsidan behöver hon inte nämna vid namn, jag fattar, det var liksom där jag hittade hennes adress... Arbetsförnedringen är dess rätta namn!!

Här har vi ett sådant där fint exempel på en dålig vinkel... Hahaha Den där dubbelhakan är omöjlig att få bort!

Förr var jag ledsen, jätteledsen. Inte alltid, men ibland.

Sedan blev jag glad igen! Trots att någon dum hårfrisörksa hade klippt någon form av sne pannlugg som jag absolut inte ville ha då...

Jag var lite skeptisk också. Funderade mycket på allt och ingenting. Hur skulle det går för mig egentligen?

Grimaser har jag alltid gillat och det tänker jag fortsätta med. Den högra bilden får mig att faktiskt vilja åka till varmare breddgrader och ha en riktigt lång och härlig semester. Vinden i håret!

Jag har provat glasögon! Den här är från sensommaren 2008, jag hade precis träffat Korvbullen över nätet och jag råkar faktiskt minnas att vi pratade via sms just den här kvällen. Jag ville att han skulle komma till Eskilstuna. Jag hade druckit drinkar och kände mig modig!

Jag fotade mig själv alldeles för mycket. Både bra och dåliga bilder...

Jag bröt foten också, jättehärligt! Verkligen. Och jag fick gå med gips och passade på att manekänga min snygga gipssko som var min bästa vän i x antal veckor.

Vad är det som luktar?

Jag flyttade ihop med korvbullen i vår fina lilla tvåa och så här mysig känner jag mig när jag tänker på hur bra allt är! No worries!

Så här ser jag ut när jag femårstrotsar och irriterar mig på saker som jag inte förstår och absolut inte vill ta tag i. Bilden är sedan igår när jag inte fick ett dugg gjort, trots att jag skulle ha gjort massor...

Jag har tagit en massa andra jättefina bilder också. Men dem är inte på mig och jag tycker inte om att slänga ut bilder på människor jag känner här i bloggen om det inte är något absolut speciellt, då ber jag om lov.

Jag tittade nyss igenom på bilderna jag tog på F när hon var gravid med lille M och tänker på allt roligt vi haft. Jag tittade på bilderna på nyfödda T som snart är två och ett halvt. Jag tittar på bilderna av balen som jag fotade åt familjen H, A:s mammas bröllop, min arbetskamrat C:s barn som hon sedan fick i bröllopspresent.

Alla är jättefina och jag är väldigt stolt över dem. Jag borde titta på saker jag åstadkommit lite oftare...

Jag vill nog syssla med fotografering i någon form i framtiden. Det borde jag.

Jag sitter och försöker ställa samman boken om mig själv nu. Det medför att jag är tvungen att kolla igenom en massa gamla bilder och det är faktiskt både hemskt och ganska roligt.

Jag blir inte särkslit bra på bild om jag inte tar den själv och helst då från speciella vinklar. Underifrån fungerar till exempel inte alls och snett från sidan är heller ingen höjdare...

Jag tänkte jag skulle trolla fram några gamla bilder men jag ska pilla i mig lite tomatsallad först

Ses snart!

Maddluren är snart examinerad och färdigpluggad. Är snart informatör/textdesigner. Är snart utan pengar. Är snart arbetslös.

Maddluren letar jobb. Känner sig lite stressad. Tiden går ju så fort. Maddluren har precis kollat in Uppsala läns arbetsmarknad och den ser inte så ljus ut. I allafall inte om man vill arbeta som informatör. Och det vill ju jag. Eller något annat som har med text att göra. Bara jag får jobba med ord så blir jag nöjd.

Jag vägrar gå tillbaka till vården och jag vägrar att söka ett städjobb. Jag vill bli något större, något viktigare och något som jag faktiskt kan säga att jag utbildat mig till. Jag vill inte att mina 3 år och många hundratusentals kronor i csn-skulder ska gå till ingenting. Jag vill att det ska leda till något. Något fint och bra som jag kan känna mig tillfreds och trivas med.

Maddluren ska fortsätta titta efter jobb, leta och fasiken finna ett! Det är bara det att man vet hur svårt det är. Och tittar jag på de jobb som ligger ute så är det mest säljare, doktorer, undersköterskor och lärare av olika slag. Jag har inte behörighet till något av dessa yrken. Blott två informatörsjobb hittade jag och de skulle man ansöka till nu och det går ju inte för att jag pluggar ett halvår till...

Maddluren hoppas att människor och företag tar sig i kragen och inser att de behöver en informatör som kan hjälpa dem med diverse textligt arbete, kundbrev, pressmedelanden, allmänna texter, recensioner, och kommunikation exempelvis, och sedan anställer mig. För jag är grym! Hör ni det arbetsgivare?? Jag är grym på ord och text och allt därtill, så anställ mig!

Ibland så sjunger vi, Fille och jag. Nån opera, aria eller kanske lite hårdrock? Vem vet...

Jag är beroende.

Nu har jag sagt det högt, eller åtminstone skrivit ner det. Jag kan inte leva utan mitt läppsyl (Stavar som det låter)! Jag har det med mig vart jag än går och det ligger minst fem stycken och skräpar runt i väskan, en på vardagsrumsbordet, en på nattduksbordet, ett i badrumsskåpet och så vidare...

Jag avskyr att vara torr om läpparna. Ni vet när det känns så där frasigt, fnasigt, lite som fiskfjäl. Det är vidrigt! Därför läppsylerar jag mig ungefär 2529207 gånger om dagen. Korvbullen säger att jag även gör detta när jag sover, mitt i nätterna. Och det spelar ingen roll om jag går upp, knappt vaken för att kissa eller dricka ett glas vatten, nog fan smetar jag på lite läppsyl också. Det är härligt att det blir mjukt liksom.

Nu undrar jag vad det här gör med kroppen egentligen? Är det verkligen nyttigt att smeta på sig 3 läppsyl i månaden? Hur mycket av det "äts" och hur mycket går in i läpparna och vad händer med det då? Lagras allt i kroppen? Är det därför jag är så tjock? Hahaha, närå där går gränsen, tjockheten beror nog på något helt annat men man kan ju inte låta bli att ställa sig frågan om det verkligen är hälsosamt att använda så mycket läppsyl...

I ett av mina läppsyl, Nueva, som man kan köpa på apoteket så finns det inte mindre än 12 ingredienser. Bland annat, paraffin, parfym och BHT, vad nu det är för något? Det är ju helt sjukt egentligen, här går jag och smetar in mig  i något som kanske är farligt och ohälsosamt. Jag måste kolla upp ingredienserna i de andra stiften också. Kanske kan man googla sig fram och se vilket som är "bäst". För tänk om mina läppar är konserverade nu eller nåt?

Jag kommer med all sannorlikhet aldrig att sluta med lypsyl, cerat, läppfett eller vad man nu vill kalla det, för det är förjäkla härligt!

Klockan är snart två, jag sitter här och funderar på varför det är så svårt att komma till skott. Hur kommer det sig att det finns så otroligt mycket annat att pyssla med när man egentligen borde plugga?

Just nu sitter jag och bloggar, tänker på hur smuligt det känns under de nakna fötterna och att jag verkligen borde dammsuga innan jag hoppar in i duschen som egentligen också borde tvagas... Och julen, herregud, jag måste plocka bort julen!  Jag har inte tid med att fundera på sådant, jag måste arbeta. Sätta fart och vara prduktiv.

Jag känner mig lat men inser att det är min totalt negativa inställning till den nuvarande kursen "Bildval och bildstrategier" som ställer till det för mig. Kursen motsvarade absolut inte mina förväntningar och jag känner mig ganska lurad över innehållet. Jag hade tänkt mig att vi skulle få veta hur man kan välja bildmaterial till olika texter, sådant vi eventuellt kommer att behöva göra i framtiden och att lära oss ett strategiskt tänk som vi kan utnyttja sedan, om ett halvår när vi faktiskt tar examen. Jag ville lära mig vad som fungerar och inte, kanske hur man lyckas kobinera bild och text på bästa sätt och få konkreta exempel på goda/dåliga bildval osv.

Nej, istället fick vi, första lektionen göra en artistbook. Alltså förstöra en bok och göra ett konstverk av den. Därefter hade vi två föreläsningar, varav vi redan hade haft besök av den ena föreläsarinnan och den andra satt och ritade... Den tredje lektionen missade jag på grund av att tågen inte gick och sedan har det varit jullov. Under tiden skulle/ska vi göra en fotobok om oss själva som skall fungera som ett CV, vi ska också, istället för att skriva en rapport, skriva ett reportage som ska innehålla samma saker som en rapport...

Här någonstans så gav jag liksom upp.

Igår skulle jag till skolan, vi hade heldag till fyra men mina tåg var inställda så jag bestämde mig för att betala 80 kronor för att ta bussen till Västerås och bli en timma sen. Bättre än att inte komma alls tänkte jag. Tji fick jag när jag halvvägs till Eskilstuna får ett meddelande av en klasskamrat som talar om för mig att vi inte har någon lektion, att den är inställd. Jag blev så arg, så irriterad och ännu mer arg. Så fort jag kom fram till Eskilstuna, klev jag av bussen och gick raka vägen in på tågstationen, drack en kopp kaffe och försökte lugna ner mig. Vafasen ska man engagera sig för när allt bara skiter sig ändå? Jag tog första bästa tåg tillbaka till Västerås och därifrån vidare hem till Enköping och korvbullen som var hemma med huvudvärk på självaste födelsedagen. Och jag var fortfarande arg.

Jag tittade på schemat för kursen också och kunde konstatera att vi totalt haft 3 föreläsningar och en som vart inställd samt ett upprop med workshop. Detta på 5 veckor och vad har jag lärt mig? Absolut ingenting!! Vi har ingen kurslitteratur och vi ska göra en bilderbok.

Så idag är jag hemma från delredovisningen för jag har inget att redovisa och jag kan ge mig fanken på att tågen inte gick imorse heller. Jag blev så arg igår att jag av ren och skär femårstrots stannade hemma idag. Jag avskyr den här kursen!

Jag tar lån för att gå i skolan, lära mig viktiga saker som hjälper mig i mitt framtida yrkesliv och förväntar mig att lektioner, kurser och föreläsningar är av yttersta vikt för att jag ska lära mig det som krävs.

Jag anser inte att en fotobok är det mest relevanta lärarna hade kunnat erbjuda oss. Vi har ju själva fått göra allt, och vad lär man sig av att gå igenom fototeket som är fyllt av gamla fyllebilder för att försöka hitta något som kan tänkas passa i en bok om en själv på 10 uppslag? Min irritation gör att jag sitter här, klagar och uppehåller mig själv från att pyssla med saker jag egentligen borde göra.

Så gårdagen kostade mig 150 spänn för att åka fram och tillbaka mellan Enköping och Eskilstuna i ungefär 4 timmar helt i onödan. Korvbullen och jag åt kebab som jag köpte med mig hem och sedan tittade vi på serier. Som plåster på såren liksom... Sedan kom släkten över på kalas och vi åt tårta. Dagen slutade så mycket bättre än vad den börjat men idag känns det lika jävligt igen.

Jag har lovat korvbullen att inte klaga över InDesign. Jag ska försöka. Jag ska absolut försöka. Men jag måste ta nya bilder först. Bilder so representerar mig och vad jag är, vad jag står för och sånt som en arbetsgivare kan vilja veta.

Jag ska sätta igång nu. Jag ska bara duscha först, å dammsuga...