Idag vill jag hylla samboskapet!

Idag för exakt ett år sedan flyttade jag in hos korvbullen i den dåvarande skokartongen. Nu bor vi i en fin liten tvåa och har det så bra som två människor (och en sköldpadda) kan ha det.

Att bli sambo var inte alls krångligt, svårt eller jobbigt. Vi har det bra ihop, tänker lika i mycket, har samma värderingar och så vidare. Jag tror att det är en bra förutsättning för att det ska lyckas, det här med att bo ihop.

Visst blir man irriterad ibland men så är det ju, från båda hållen. Korvbullen kan bli arg på mig och jag kan bli arg på honom men vi blir fort sams. Ingen av oss är nog speciellt långsint men om mina hormoner spökar så kan jag gå runt och vara sur i flera dagar för absolut ingenting. Men korvbullen vet hur man tacklar sånt. Han är ju den bästa!

Nu kan jag liksom inte tänka mig att jag faktiskt hade ett liv utan korvbullen. Vad i hellskotta gjorde jag i alla år innan jag visste att han fans??? Det känns ju som om vi alltid har känt varandra trots att det bara gått två och ett halvt år sedan vi sågs den där första gången på min gamla gårdsparkering hemma i ursprungshemmet. Han i kostym, jag i en rutig klänning.

Innan jag träffade korvbullen så var jag nog ganska ledsen och ensam. Inte för att jag inte hade några vänner eller så utan för att jag inte hade någon relation. Jag saknade närhet, den som blev så tydlig när vänner runt omkring mig började gifta sig och skaffa barn. Jag hade liksom ingen att dela den där trista och grå vardagen med. Ingen att dricka frukostte med, ingen att diskutera dagens händelser på jobbet med, ingen att vakna bredvid eller kunna krama när som helst. Ingen att hålla i handen.

Nu när jag har min man, min drömman, så försöker jag att tänka på det. De här små sakerna, som att pussa honom på kinden innan jag går hemifrån varje morgon (när han fortfarande ligger och drar sig i sängen), kramen när vi ses igen efter en lång dag i skolan och på jobbet, att få ligga på hans arm en stund innan det är dags att sova eller stunden i soffan när ingen säger något men man vet att man tycker om varandra ändå... Det finns så himla mycket att vara rädd om. Det finns så himla många tankar att spara.

Jag hoppas bara att alla får plats för jag vill samla på mig så många det bara går.

För det är underbart att vara sambo. Det är underbart att ha någon att komma hem till...

Nu har våren kommit!!