Jag brukar väldigt ofta titta på förlossningsprogram. Det finns ett flertal som jag följer nu, Förlossningskliniken, Vi ska få barn och den nya på fyran, En unge i minuten.

För mig som älskar barn och knappt kan vänta tills jag får en egen liten plutt att ta hand om så är det inte ett dugg läskigt att titta på skrikande, kvidande kvinnor som inte vill något hellre än att sluta föda, packa väskan och åka hem från sjukhuset igen. Jag tycker heller inte att det är obehagligt att se blod och annat som hör förlossningar till. Det är normala grejer liksom. Det enda som jag kan tycka är lite jobbigt är när ungen lagts på mammans bröst ( fast det sker mest i svenska program) precis efter att den fötts, den ser så himla enorm ut då och jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan få ut något så stort...

Men det går tydligen...

Nåväl, nu var det inte det här jag ville prata o egentligen, eller jo, det har med förlossningar att göra men inte om vad som är läskigt osv. Jag ville prata om skillnader.

Om man jämför de program som är inspelade i Sverige mot de som är inspelade i USA så kan man se tydliga skillnader. I Sverige är det viktigt att vara i rörelse hela tiden, eller så mycket som det går för att på naturlig väg skynda på förlossningen. Kvinnorna skriker när de föder barn. blir röda i ansiktet av ansträngning och kämpar utav bara fasen. Men i USA där ligger mödrarna som fastbundna i sina sängar, de får pitocin (värkstimulerande dropp) och så mycket bedövning att de skrattar sig igenom förlossningen. När barnet är fött i USA så går en sköterska iväg med det direkt för att se så att det andas bra och är friskt medans mödrarna i Sverige får upp sin klibbiga lilla sälunge direkt på bröstet. Jag skulle föredra det senare, inte att någon kom och tog mitt barn innan jag ens hunnit se den själv...

Är det verkligen så här? Jag kan inte undgå att se skillnaderna för de ter sig så tydliga. Glada kvinnor som ser ut att ha det väldigt bekvämt i USA och skrikande, arbetande kvinnor i Sverige. Vilket är bäst då kan man fråga sig? Att få så mycket smärtstillande att man absolut inte känner någonting eller att få lagom med smärtstillande så att man faktiskt kan vara med och påverka sitt barns födelse. Jag vet faan inte. Det verkar ju sjukt bekvämt att kunna skratta sig igenom en förlossning. I wish, liksom! Men samtidigt så vill man ju vara med och känna hur det känns.

Man blir lite schizo i den här frågan. Och svaret på den kanske man inte får förrän man ligger där och våndas, gråter, skriker och nästan stryper blodtillförseln i sin mans händer som man håller i för att det gör så satans jävla ont... Hur ska man kunna veta hur man vill ha det när man aldrig tidigare upplevt det? Vill man föda naturligt eller vill man vara nerdrogad eller nåt däremellan?

En sak är klar, hur man än gör så kommer ungen ut och det är ju bra! :)

När jag lagar mat så försöker jag att vara så organiserad som det bara går för att få ut minsta möjliga disk som man sedan måste ta tag i. Nu har ju jag visserligen diskmaskin men när man exempelvis bakar eller gör pajdegar och sådant så använder man ofta stora och skrymmande saker. Degbunkar, kastruller och annat...

För att undvika det härproblemet, alltså en massa otymplig disk, så brukar jag göra mina pajdegar i plastpåsar. Inga ICA-kassar utan vanliga hederliga plastpåsar, fryspåsar går också bra. Man lägger alltså helt sonika ner alla ingredienser i plastpåsen, knyter ihop den och masserar ihop allt till önskad konsistens. Det funkar skitbra och allt man behöver diska är en kniv (för att skära smöret med) och ett decilitermått (ja, till mjölet såklart). Jag kanske har tipsat om det här förut, jag har ingen aning men det är så jävla smidigt förstår ni.

Men idag kom jag på den bästa idén ever! Jag har försökt att rensa lite i skåp och kyl och har därför bakat ihop en allt-i-allo-paj med saker som behövde användas och några rester och sådär och en kakdeg för att jag ville bli av med en massa burkar i skafferiet. Efter att ha gjort pajdegen enligt tipset ovan så undrade jag varför jag bara gjorde just pajdeg i påse när det borde fungera precis lika bra med andra degar.

Sagt och gjort så stoppade jag ner alla ingredienser till chokladsnittekakorna i påsen, masserade ihop allt och lät den vila i kylen. Det gick hur bra som helst och kakorna kommer säkert att smaka underbart.

Jag återkommer om resultatet.

Haha, jag har nog stoppat ner lite för mycket fyllning i pajen för det har droppat ner vätska i ugnen som är helt rökfylld. Dags att leka rökdykare, vi hörs!