Här bakas det. Hallongrottor och kolasnablar och i frysen ligger de morbergska chokladkakorna tillsammans med några överblivna chokladsnitt med pärlsocker på. Där finns också en banankaka som man kan tina upp när som helst.

Jo, den här lägenheten börjar mer och mer likna ett konditori! Och det gillar jag. Jag har faktiskt inte använt min bagar och konditoritalang på väldans länge så jag tyckte att det var dags att plocka fram den igen. Nu är det ju trots allt vår och då kan man sitta ute med en kopp kaffe och en småkaka om man vill.

Kolasnablarna (kolasnitt låter så tråkigt och dessutom blev dem väldigt smala å långa så jag har döpt om dem) har precis kommit ut ur ugnen...

De här på bilden ogräddade raringarna i blommiga formar från Indiska står i ugnen as I speak.

Fast jag måste erkänna att jag nog mest bakar för att försöka locka hit besökare, kanske från ursprungshemmet eller någon annan stans...

Välkomna till konditori Luren!

Nu har jag precis skrivit färdig och skickat in min absolut sista inlämninguppgift någonsin(om man bortser från min restuppgift som jag snarast måste ta tag i). Det känns både roligt och sorgligt. Mest känns det overkligt. Jag har bara mitt examensarbete kvar, sedan är jag färdigstuderad.

Jag skulle ju gärna vilja fira det här på något sätt men jag kan inte komma på hur. Jag hade behövt belöna mig med lite nya underkläder till exempel men det går inte för att 1. stan stänger om tio minuter och 2. pengarna jag har måste sparas till Halmstadresan nästa vecka. En tårta då kanske? Nä, har inga grejer att baka en tårta av och det känns inte heller speciellt nyttigt. Syrran föreslog att jag skulle gå och köpa mig en flaska vin att fira med men det känns ju dumt att sitta och dricka vin för sig själv en helt vanlig torsdag. Korvbullen ska ju upp å jobba tidigt imorgon så det blir inget av med det heller...

*suck*

Jag är nog inte så bra på att fira. Verkar det som.

Det hjälper liksom inte hur jag än gör. Det går åt helvete ändå. På många sätt, många gånger och överallt.

Skulle koka kaffe, det ser ni ju på bilden. Kaffebryggarn står stadigt, jag står stadigt, klumpen längst ner till höger är stadigt med i bild, ja till och med diskmaskinen står stadigt på sin rektangulära botten. Men varför ligger det kaffe överallt då? Inte är det världen som rubbats och inte har vi haft jordbävning heller, det är jag. Mina fumliga händer som rubbar allt som kan rubbas (och även ibland sådant som inte kan det).

Jag tappade väl ut hela kaffefilterhållaren med kaffe i över hela förbannade diskbänken och golvet! Nu syns ju inte kaffet som ligger där som små sandkorn på golvet bland mina fötter som står så stadigt... Men det finns där, jag lovar. Tusen miljarders trillioners små kaffekorn.

Jag suckade högt. Fick ta mig i kragen som jag inte har på mig och vrida av irritationskranen lite så att jag inte skulle bli arg på mig själv och börja kasta runt med det kaffet som fortfarande låg där det skulle, det vill säga i kaffeburken. Ja, även jag får ibland lust att kasta saker omkring mig i ren frustration. Varför är jag så jävla klantig jämt?

Jag skulle ju bara koka en kopp kaffe... Nu blev jag tvungen att dammsuga och när man dammsuger så kan man ju liksom inte bara städa på den fläck man nyss smutsat ner. Nej då måste hela lägenheten dammsugas. Och innan man kan göra det så måste dumheten förevigas så att jag kan dela med mig av den till er här i bloggen och nu sitter jag här, ungefär en timma senare och bloggar, när allt jag ville göra var att dricka en kopp kaffe och skriva klart min sista inlämningsuppgift. Punkt.