Jag menar inte mitt husdjur och jag menar heller inte mitt könsorgan...

Men min datamus är död...

Stendöd.

Den varken lyser sådär fint som den brukar eller rör på sig...

Den lilla pilen är alldeles stilla...

Usb-porten har dödat min mus!

Den drog sina sista små klick för någon timma sedan och nu ligger den med svansen ihoprullad i en mörk vrå i väntan på begravning (närmaste jävla sopnedkast).

Jag blir så innerligt trött på elektriska pryttlar! De går sönder, man byter dem, de går sönder igen, man byter dem igen och så går de sönder en gång till å då skiter man i det...

Nu får jag istället använda musen som e på laptopen..skitirriterande! Allt tar dubbelt så lång tid... *suck*

Om någon har en ny mus att ge mig så hör av er! I`m in need... :P 

Idag har jag ätit en smörgås...

Det är inte bra.. jag vet...

Men jag är inget sugen på nåt... Vill inte ha nåt...

Ja börjar få huvudvärk nu åxå... Kombinerad mens och ingen mat... som gjort för huvudvärk! Tack!!! Jag älskar att vara kvinna!!

Känner mig lite nere idag. Ensam. Ja som vanligt... 

Usch!!!!

Är det någon som har ett gömställe till övers? Som jag kan få låna en stund tills det känns lite bättre? 

Eller är det kanske någon som händelsevis vill byta liv litegranna? En stund bara? Prova på någe nytt? 

Nähäpp, inte det... nä okej...

Då får jag väl stå ut då antar jag...

Nääe va ska man hitta på?? Syrran ville glo på film men det har jag ingen lust mä... Jag vill ut, träffa folk, göra nåt annat än att sitta här hemma hos mig... Jag vill leva!!!! Jag vill skratta!!! Jag vill älska!! jag vill gråta!

 Nu ska jag ta en treo...

Jag är hungrig...på dig.

Det är ett stort hål i magen och i hjärtat.

Hur ska jag fylla dem? Hur ska jag bli mätt?

Hur ska jag kunna överleva utan dig?

Snälla du, hitta mig så att jag slipper svälta ihjäl. 

Jag vet inte vem du är eller vart jag ska hitta dig men du måste finnas. För det som är nu kan inte vara rätt? Eller? Du måste vara någon annan än han... Han som stulit så mycket tid och plats, han som inte ser mig, han som jag inte kan sluta tänka på... Nej, det kan inte vara rätt... Du måste vara någon annan. Någon med innehåll och bra syn. Någon ännu okänd. Visst är det så? 

Du som existerar måste försvinna och du som ännu inte finns bör jag hitta.

Jag har precis sett filmen Fröken sverige och som vanligt efter en film med ett äckligt lyckligt slut så känner jag mig lite avundsjuk och illa till mods.

Avundsjuk på slutet i filmen och illa till mods för att jag vet att det aldrig kommer att hända en själv.

Det är precis sådana slut som man drömmer om varenda dag.

Att någon ska tycka så mycket om en att den aldrig ger upp trots att man skämt ut sig, inte är världens snyggaste eller säger puckade saker.

Att det tillslut blir bra och lyckan är det största som någonsin existerat. 

Att verkligen älska.

Egentligen så avskyr jag sådana här filmer men jag kan inte låta bli att titta på dem för dem ger mig en chans att drömma. Att byta ut huvudpersonen mot migsjälv. Att glömma mitt eget lilla liv en stund och vara lycklig i någon annans.

Låna en påhittad persons liv... Ja jisses, ni hör ju hur det låter...

Men det är faktiskt skönt...

Jag kom på migsjälv med att le fånigt åt den manlige huvudpersonen när han vinkade åt (mig) den kvinnliga skådespelerskan när han for iväg i bussen i slutet...

Fånigt.

Är jag verkligen så kärlekstörstande att jag nöjer mig med ett leende från en skådis...

När filmen är slut så känns det som att man vaknat upp ur en dröm. Man blir lite ledsen över att det inte var sant, denna fina dröm som man nyss drömt...

Ge mig en dröm att leva i för evigt och för i helvete, ge mig någon att älska!!!

Livet är en gåta och vi får svaret när vi dör.

Du är den dumdristige kraken som vi alla sympatiserar.

Vi går där, den ene framför den andre.

Så lite får oss så nöjda.

Du avböjer enkelt minsta vink. Kan klarar det själv.

Du förlöjligar och hånar de som springer runt dina anklar.

De som faller för grupptryck.

Enstöringar i flertal sätter griller i huvudet.

Kan man vara ensam när man är fler? 

Du tänker över alla under.

Förundrad över mirakel.

Du ger en hemlös en krona och tänker dit honom i ett annat sammanhang.

Du säger det är tanken som räknas. 

Skit i andra och sköt dig själv är mottot för varje slav.

Du går omkring i själveblåtenhet med solglasögon på.

Du vill slippa beblandas med avgrunden.

Ytligheten är din och du älskar den.

Insidan är aldrig använd.

Nya ting är det som lockar mest.

Yttrandefriheten är flitigt använd med hjälp av flertalet lexikon.

Du snavar ibland på orden. 

Du knyter upp problemen med bortförklaringar.

Allt straffar sigsjälvt.

Man märker såsmåningom att det som var rätt blev fel.

Felfri är det ingen som är. 

Michael jacksons verision av charlie chaplins smile strömmar ur högtalarna... 

Jag är glad idag! 

Alla löven vinkar åt mig därute i solskenet. Jag vinkar tillbaka, fast bara med ögonfransarna... skulle ju se dumt ut annars...

Jag kom på en grej nyss.... Jag har ett rosa hjärta i mitt fönster som jag fått av Anna en gång i tiden (i reserv ifall mitt eget någon gång skulle gå sönder)... När man står ovanför det så ser det ju naturligtvis ut som ett hjärta men sitter man såhär på håll från sidan precis i höjd med fönsterbläcket där jag placerat det så liknar det en droppe... Mmm det e lite så det är... Kärlek leder till tårar...

Men idag så skiter jag i det!!!

Jag ska fortsätta vara glad hela dagen.

För idag så är jag världens bästaste maddlur!!!! 

Ibland undrar jag vad det är för fel på mig!

Är jag så hemsk, så elak, så trög, så ful, så tjock och så felaktig att ingen vill ha mig?

Är jag inte värd någon?

Jag har inte bett om att få vara ensam.

Jag har inte bett om att  behöva leta, misslyckas och bli ledsen gång på gång.

Jag har inte bett om att få se ut så som jag gör.

Jag har inte bett om att bli den jag blivit. 

Jag har inte bett om någonting. Ändå så har jag fått allt dethär. Allt det fina som jag faktiskt är men som ingen verkar se. Eller vill se.

Visst, mina kompisar och min familj känner mig väl och vet vem jag är och hur jag ser ut men alla ni som inte gör det, vad är det ni ser när ni ser på mig för första gången? Ser ni bara skalet? Eller ser ni också allt det som faktiskt ryms därinuti den klumpiga kroppen? Allt det fina, allt mitt mod, all min glädje, all min kärlek till alla jag bryr mig om, mitt engagemang i mitt arbete, min skaparglädje, min välvilja, min kreativitet, min musikalitet... 

Jag vet att utseende är en stor stor del i vårt samhälle idag. Därför kan jag inte låta bli att känna mig lite lagom misslyckad efter 23 års singelliv. Jag är trots allt ingen skönhet till det yttre. Min kropp kunde vara finare, smalare, mer perfekt. Men det är ju dethär som är jag.

Jag är ett stort fiasko med en hyvens insida. Någon som vägrar ge upp och någon som lever på hoppet.

Nu tänker ni säkert, speciellt ni som är lite äldre, att herregud hon är ju bara barnet och har hela livet framför sig. Må så vara att jag har en del år kvar men jag kan inte låta bli att känna mig stressad inför den största av livets uppgifter. Att bilda familj. De flesta normala människor har en del bagage med sig när de går in i ett nytt förhållande. De har säkerligen varit tillsammans med en eller flera partners innan de hittar den rätte och bildar familj. Jag ligger i lä. Bakom ett vindskydd där ingen kan se mig, tydligen.

Jag vet ingenting om något av detta. Ett förhållande är min stora dröm men samtidigt det mest läskiga jag kan tänka mig. Jag är rädd för känslorna, har svårt för att prata om dem och hur i allsin dar gör man? Hur blir man "ihop" med någon? Hur hittar man över huvud taget någon som tycker om en på samma sätt tillbaka? Jag är alldeles vilsen. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag behöver hjälp. Jag måste komma över min rädsla och våga lite till. Jag måste vidga mina vyer, träffa folk och umgås med flera. Men hur hittar man dessa flera? Jag känner mig helt handikappad? 

Jag försöker och försöker. Jag gör det godaste intryck jag bara kan på människor jag träffar första gången, speciellt killar som man finner något så när intressanta men jag är och förblir tydligen ett kompisobjekt. Ingen kärlek här inte... 

Jag är så oerhört trött på dethär som kallas singelliv!!!

Jag vill bli av med det och prova någonting nytt. Jag vill möta allt det läskiga som det innebär att ha ett förhållande. Jag vill ta tjuren i hornen.

Jag ger vad som helst...