Ögon blå som tåras utan anledning.

Gamla sår som läks så sakta.

Ska klara det!

Någons tassande fotsteg, en kyss på kinden.

Ett leende som svar i någons sömn.

Lungor som fylls av den friska morgonluften. 

Kvitter från en gren högt ovan.

Ett skrapat knä mot asfalten.

Brustet tonårshjärta. 

Allt går att laga.

Trädens sus, trafikens brus.

Förvirrade själar på gator och torg.

För mycket att välja bland... 

Bilköer. 

Någons trisskrap på tv, fel person som vann igen.

Ingen legitimation i systembolagskassan. 

*suck*

Gammal tant med tusen rabattkuponger framför dig i mataffären.

Klåda mellan tårna, fotsvamp, igen.

Räkningar.

Middag med vännerna.

För myket vin.

Ledig helg, för mycket att göra. 

Klassåterträff, vem har blivit tjock, vem har bildat familj, minns någon dig?

Uppsägning.

Arbetsförmedlingen.

Tidsbrist.

Sömnbrist.

Mormor till akuten, bruten lårbenshals.

Tid bokad hos frisören, glömde gå dit. 

Tandläkarbesök, skiter i att gå dit.

Blinddate.

Allt ska nog gå bra.

Blombud vid din dörr, fel dörr.

Typiskt.

Dödsbud.

Begravning, tårar, återhämtning.

Lönehelg, nya kläder, nya skor.

Mysfredag med barnen, godis och läsk.

Spill på den nyss kemtvättade mattan. 

Semester. 

Grillkvällar.

Kvällsdopp, frukost på verandan.

Sista lediga söndagen.

ÅNGEST

Det är inte lätt att vara människa! 

Du är så suddig nu.

Snart syns du inte alls. Inte ens på nära håll.

Jag känner mig fri nu.

Har du släppt taget om mig?

Sätter mig ner i ett soligt hörn, drar upp knäna under hakan. Ler.

Jag känner mig nöjd med så mycket.

Jag känner mig nöjd över mitt val.

Jag känner mig nöjd över mitt mod.

Jag känner mig nöjd över migsjälv.

Det finns så många runtomkring mig som betyder så mkt! Ni vet vilka ni är! Jag tycker så mycket om er alla!!

Idag är en helt underbar dag! Jag har inte mått såhär bra på evigheter... Jag går runt och ler fånigt, precis som skulle jag vara kär och vill bara skratta högt och ljudligt! Jag mår BRA!! WOHOOOOOOOOOO!!!!

Härmed är "Tuffs" avslöjad! Muahahahaha...

Jag är minsann världsmästare på att bygga korthus!!

Det finns många olika sorters samtal...

Viktiga, djupa, roliga, skojfriska, allvarliga, läskiga, nödvändiga osv

Ibland är man i behov av att föra ett samtal med någon, tala om saker som berör en och om saker som inte vill lämna en ifred. Ibland är man okså i behov av att känna sig förstådd. Att tala med någon om något som personen ifråga verkligen förstår.

Ibland är man också i behov av respons. Att känna att det man bestämt sig för är det rätta. Att höra att man inte gjort fel. Valt rätt väg att fortsätta framåt på.

Samtal är vikitga.

Samtal är ibland svåra och jobbiga.

Samtal kan också vara väldigt befriande.

Igår hade jag ett sådant samtal. 

Ett långt befriande bra samtal med en av mina bästa vänner.

Det var så längesedan jag hade ett sådant..

Vi pratade om ditten och datten, om livet, om svåra saker, om lätta saker, om framtiden, om nuet...

Jag vet inte riktigt om vi kom fram till några svar men det var skönt att få gå igenom en massa saker med någon som lyssnar och förstår.  

Vips så var klockan någon gång efter ett... Vart hade all tid tagit vägen? Den hade tydligen försvunnit bland alla orden och meningarna och skratten... 

Det var en bra kväll :)

Tack M!!!

Jag öppnar försiktigt dörren...

Kikar in där igenom dörrspringan, där blinkar och lyser det...

Små orangea lampor mot en blänkande silvrig bakgrund. Vilken ljuvlig syn.

Aldrig har jag blivit så väl mottagen i tvättstugan.

Där står den, den nya fina tvättmaskinen.

Som jag har väntat!

Den är så fin och så ny att jag nästan har lust att fälla en liten men välment tår.

Den glänser så till den grad (om man jämför med den gamla) att jag hade behövt solglasögon för att skydda mina blå mot blänket som träffar mitt i prick.

Jag tar några steg framåt, kan knappt tro att det är sant...

Äntligen, efter tre år med en värdelöst grå trist fyrkant på en ännu gråare å tristare cementgrund så har det hänt.

En ny maskin!

Jag går ännu lite närmre och känner på det metalliska skalet. Får sedan syn på alla knapparna...

Hur i helsike gör man med denhär?

Den förra maskinen hade ett vrede och en knapp, på detta nya lilla ljuvliga monster sitter det minst ett tjugotal knappar...

Ovanpå blänket ligger en beskrivning... bäst att läsa bruksanvisningen så att odjuret inte går och blir sjukt, sväljer en strumpa eller går sönder någonstans så att vi måste fara till farbror doktorn.

Efter att ha läst på två gånger så stoppar jag in tvätten i odjurets tomma mage och stänger den nya fina blanka glasluckan.

När jag vänder mig om så får jag syn på något...

Där står den i skamvrån, den gamla maskinen. Den ser ännu gråare ut där den står i hörnet, isärplockad och säkerligen väldigt ledsen. Jag går fram till den och klappar den lite, säger sedan att du har nog levt på övertid du gamle vän...

Är det inte ett litet leende jag skymtar i den gamle maskinens trumma?

Han är nog glad att bli borttagen därifrån, så många svordomar som han fått höra. Åtminstone från mig. Alla onda tankar jag tänkt om honom skall han nu slippa! Må han återvinnas på bästa möjliga sätt!

Den nya maskinen kommer att älskas av oss alla som tvättar i tvättstugan. Ingen tvekan om saken. Den gamla maskinen var verkligen värdelös... Men jag kommer att sakna dig du gamle vän!!!!

Jag har hört från flera håll att jag låter så himmelens dyster i min blogg...

Nu tänkte jag reda ut detta. :)

Jag skriver bara det som far fram genom min hjärna. Oftast så e det dystra saker jag tänker på men för det så betyder det inte att jag är en dyster och grå person. Jag är bara en sån som tänker väldigt mycket. Grubblar, funderar, vrider och vänder på tankar och rensar i alla vrår av frågor utan svar. 

Oftast så skriver jag om saker jag upplevt, vill uppleva, berör, saknar, känner eller helt enkelt hittar på... 

Allt som jag skriver är inte jag. Allt jag skriver är inte riktigt. Allt jag skriver är bara tankar som formar sig i ord. Ord som blir historier

Att skriva är som terapi och trolleri för mig. 

Jag kan rensa mina tankar, ta bort sånt som är onödigt och sätta dit sådant som är viktigt.

Jag kan göra en bra upplevelse till något ledsamt och tvärtom. Trolla dit personer som inte finns och göra dem levande. Flytta handlingen från den egentliga platsen till någon annan. 

På så vis behöver jag inte bli alltför personlig fastän jag skriver om något som verkligen berör mig. Ingen vet ändå vad som är på riktigt och vad som inte är det. 

Jag kan trolla fram vad jag vill med ord. Jag kan skapa en egen värd, egna karaktärer, andras känslor och andras liv.

Det är det som fascinerar mig med ord. Med vårt språk. Vår skrift. Alla som vill har förmågan att skapa. Fantisera. Trolla.

Keep on trolling folks!!! 

Dagen började med ett sista andetag...

Något varmt som blir kallt.

Den djupaste av sömn. 

En kropp som vilar så tungt, själen har flugit sin väg bort mot det okända. 

Drömmarna har tagit slut, livet är levt.

Inget kan man ångra, inget kan man ta tillbaka men ge kan man göra så länge någon minns dig.

Inget mera skratt eller glädje på denna jord men kanske på nästa?

Ögpnlocken stängs en sista gång, så tyst, så stilla...

Måtte du nu drömma i en evighet och hamna på den godaste av platser.

Må du slippa allt det svåra, alla smärtor, finna frid.

Låt oss veta vart du tar vägen.

Varthän flyger du, du gamla själ med vingar av klaraste glas?

Många känner saknad nu när du farit... 

Ge dem kraft och mod att fortsätta fastän du inte är här hos oss.

Ge dem levande minnen av det som varit.

Ni skall säkert ses ännu en gång, någonstans bortom molnen.

Där står du väl och väntar när dem kommer?

Du ser väl till oss alla från ovan? 

När någon går bort på jobbet så väcker det alltid tankar hos mig. 

Tusen tankar.

De flesta är undringar om vart själen tar vägen. Blir den till en ny? Återförenas den med nära och kära som redan befinner sig där på den andra sidan? Försvinner den bara? Bir till ingenting?

Svaret får jag först när tiden är kommen för mig.

Men visst är döden spännande och oerhört läskig, Intressant och en del av livet?

Så skrämmande för att vi vet så lite om den...

Så läskig för att vi inte vet vart vi hamnar...